Idag var Winnie B-R-U-N-S-T-I-G.
Det började redan när jag borstade av henne. Eller snarare, så fort jag ställde upp henne i gången. Hon skulle kröka på nacken, skrapa i golvet, frusta och blåsa upp sig. När jag borstade henne blev hon sur när jag var vid magen, och lyfta svansen och tryckte rumpan mot mig när jag borstade bakdelen.

Därefter släppte jag ut henne i paddocken och gick för att hämta sticken.
När jag kommer tillbaka står häst med svansen lyft, huvudet högt och uppblåsta näsborrar, medan hon stirrar mot den andra paddocken där en ridlektion pågick. Jag lät henne vara, och satte mig istället på grinden. W hoppade plötsligt rakt upp i luften, gör världens bocksprång och drar iväg i galopp till paddockens andra ände. Där frustar hon ordentligt och studsar sedan tillbaka till platsen hon först stod. Då och då gnäggar hon, och ibland kastar hon sig runt och bockar uta bara tusan.

Jag satt där och övervägde att strunta i NH träning just idag.
Hellre att vi låter bli än att allt går fel. Men så bestämde jag mig för att pröva ändå. Sagt och gjort. Jag började utan någonting, och prövade bara att driva henne lite. När Winnie beter sig såhär har hon en väldigt låg toleransgräns, och man måste vara lugn och försiktig för att hon inte ska explodera och fara iväg bockande. Därför använde jag inte sticken alls. Snart lyssnade hon rätt skapligt när jag drev henne och bromsade, så jag gick och hämtade sticken - fast utan stringen, alltså snöret som sitter i änden. Jag använder carrotsticken för att kunna göra tydligare kommandon. Hon är inte så finkänslig än, Winnie.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.
Egentligen borde jag göra lugna, långsama övningar för att lugn ned henne, men samtidigt ville jag ta vara på energin hon hade. Så jag tränade lite mer på travfattningar. Hon var rätt snabb den här gången, så med lite mer träning blir det här nog riktigt bra! Jag prövade lite lugnare saker också, men gav upp försöken när hon tröttnade totalt på mig. Det är liksom ingen mening att tragla saker när oddsen inte är med oss. Då blir det bara fel.

Jag har insett att jag inte ska träna alls med godis ändå.
Tidigare... eller ja, den här veckan... har jag använt det då och då för att förstärka det positiva i att göra något jag ber om. Men hon blir rätt bufflig av det. Markerar man att hon inte får tigga vänder hon genast bort huvudet. Men så är hon på igen lite senare, och det tar bara en massa tid när det egentligen funkar lika bra att vila lite längre.

Och till personen som tycktes tro att jag tror att jag är "bäst i nh och sånt"...
Jag har beviset på att jag inte är det nu. Det går rätt bra för Winnie och mig... i vår trygga lilla paddock. När vi var klara släppte jag henne i en större hage med samma underlag. Winnie drog direkt, haha. Visserligen var hon ju stissig från början, men hon lyssnade inte det minsta. Jag ska börja pröva lite utanför paddocken oftare nu, när det börjar sitta rätt bra i den. Målet är ju att kunna behålla henne på en liten volt runt mig även fast vi är på en större yta. Det är ett väldigt långsiktigt mål än så länge. Jag kan bara hoppas att jag lyckas få oss dit. Hehe.