Hur kan någonting så fel bli så fruktansvärt rätt?

Jag har precis gjort klart horsemanshipvideo nummer två, och måste än en gång stanna upp och tänka på att andas ordentligt. Hur lilla jag ha haft en sådan tur att möta denna fantastiska varelse? Och en sådan lyckoträff sen.

Winnie är ingenting av det vi sökte efter. Ingenting. Absolut NADA!

- Vi skulle ha en valack. (Winnie är ju uppenbarligen ett sto)
- Över 165 cm, minst. (Hon var lite över 160 när vi köpte henne)
- Gärna inkörd. (vilket W inte är)
- Fina gångarter. (hennes trav när vi provred... BE-DRÖ-VLIG!)
- Över sex år. (Hon hade nyss fyllt fyra)
- Tävlad hoppning på en meter ungefär. (jag hoppade ett 30 cm hinder på provridningen)

Sen har man ju sin egna lilla mentala lista, som man absolut inte letar efter, men gärna önskar att de stämmer.
Jag ville gärna ha en snygg, gärna lite ovanlig färg. (Winn är brun, hahahahahah)
Och dessutom ett snyggt namn (Liksom, Gertrud är ju inte världens mest smickrande namn. Denna punkt stämmer dock. Winnie är ju fint!)

Så i slutändan var namn det enda som stämde. Ingenting annat. Och så rätt det blev. Jag är inte religös, men jag tackar alla gudar och högre makter som finns för det här.
Dalwinnie. ♥