Vi lekte. Kanske inte i närheten av vad andra kallar leka, men vi hade kul. Vi sprang, vi lekte. Nog stack hon iväg ibland, och visst frös hon som vanligt fast om jag började kasta mig fram och tillbaka. Men det faktum att jag kunde springa iväg från henne, och sedan vände mig om för att se henne trava efter, det är stort för mig. Hon hade lika gärna kunna lagt sig ned och lagt huvudet i mitt knä, jag hade blivit lika lycklig. För det är inte Winnies stil. Hon gör inte saker om man inte ber om dem.
Men idag. Vi lekte verkligen, jag skrattade konstant och hon verkade verkligen HA KUL. Jag har aldrig sett Winnie så… busig. Tappade räkningen på hur många inkallningar i trav vi gjorde, de var knappast graciösa men hon travade verkligen direkt, utan någon värst stor övertalning.

Och allt detta var i den stora hagen, inte paddocken! En inhägnad på 70 x 50 meter ungefär!
Och hon valde att vara nära mig, springa med mig. Vi lekte. i love you.