Det har gått lite sämre för Wims och mig de senaste dagarna när vi tränar löst. Kanske beror en del på att jag tränat så mycket i repgrimma och alltså inte tränat på att hon ska stanna nära mig - det blir ju atomatiskt liksom. Dessutom har jag varit trött och inte haft så mycket inspiration, och så känslig som Winnie är blir det bara pannkaka av allt. I söndags ville hon bara vara på andra sidan paddocken hela tiden, och lyssnade inte ett smack. Igår gick det inte mycker bättre. Så idag tog jag sticken och en ficka full av godis och gick in i paddocken med inställningen; "Nu börjar vi om från början och tar det lungt".

Fem minuter senare travade Winnie på en volt på tre meter runt mig, långsamt och försiktigt. Godiset spelade väl in en liten bit, så fort hon var duktig berömde jag och hon fick en liten bit. Började med att bara be henne följa mig igen, och snart var allt som vanligt igen. Lyckades göra en inkallning från volten i trav, så hon helt enkelt fortsatte trava mot mig. Bad henne sakta av några meter ifrån mig, och smackade sedan och sprang bakåt. Och fina hästen började trava igen. Har ju lyckats göra EN inkallning från skritt till trav förut, på det viset är hon FRUKTANSVÄRT lat. Men små steg, små steg.

gammal bild, foto av isabelle erixon