Natural Horsemanship.

Skrev ihop en liten text om min - min! - syn på NH. Den är nästan två A4, så börja inte läsa om du har problem med långa texter, heh. När jag tänker efter är det kanske inte bara NH i sig, utan också allmän hästhållning.. Så, mitt hästtänk helt enkelt. Men det är skrivet ur ett NH perspektiv... mest. Aya, läs om ni vill.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Till att börja med är det viktigt att kunna skilja på olika ord. Att kräva respekt innebär inte att man vill ha ledarrollen över flocken. Att visa respekt betyder inte att man litar på någon. Du kan inte inneha ledarrollen utan att de övriga flockmedlemmarna visar dig både respekt och tillit. Det går att få respekt genom hårda slag och skarpa bett, men aldrig tillit.

När det väl är utrett kan vi gå vidare till ett väl utbrett missförstånd. Jag ser ofta människor som anser att NH inte är det minsta naturligt med repskakande och Parellis fyra faser, och anser att man inte alls behöver vara en dominant ledare över sin häst. Men vem i helskotta har sagt att man inte kan vara en rättvis och bra ledare? Hästar är flockdjur, och behöver en fungerande struktur för att trivas i sin tillvaro. För att överleva i vilt tillstånd måste varje enskild individ behärska sin talang och sin plats i flocken till fullo för att säkra hela flockens överlevnad. Hästarna förlitar sig på att alla gör sitt arbete i flocken. Har ni någonsin hört talas om en flock där en av hästarna ligger och latar sig hela dagarna och säger åt de andra att hämta gräs åt den? Skulle inte tro det.
    Att du är en ledare behöver inte betyda att du ska bestämma varje steg dina flockmedlemmar ska ta, tillrättavisa varje misstag och med hjärnhand styra deras vilja.

Någon talade om för mig att det finns tre sorters regenter. En som är ledsagare för sitt folk. En sådan ledare står tillbaka och människorna fritt utvecklas. De som är regenter för sitt folk har ofta många fiender och lever inte länge på jorden. 
    Sedan finns det de som är regenter för sitt land. Sådana härförare är involverade i krig och konflikter. De anser att ledarskap handlar om utökade landvinningar. Under deras styre förekommer stor blodspillan, och de beskrivs ofta som hjältar. 
    Den tredje sorten är de som är regenter för sin egen skull. De lever av, inte för sitt folk. Man ser dem i stora palats, bakom höga murar.

Jag tror människan måste ha en dominerande roll (minns att dominerande inte behöver vara elak!) om de ska fungera tillsammans med en häst. Hästar är flockdjur och flyktdjur, och trotts att de har arbetat tillsammans med människor i jag vet inte hur många år så har de fortfarande kvar många av de grundläggande reflexerna och instinkter. Människan är ett rovdjur, och dessutom med en mycket mer utvecklad hjärna. Det ligger inte i vår natur att bli rädd för prasslande buskar och förbiblåsande plastkassar. Det blir däremot många hästar. Men om människan har en hög rang i flocken, och en stark grund av respekt och tillit, då är det så mycket lättare att övertyga sin häst om att inte allt är ett potentiellt hot.

Den individuella hästens grundläggande personlighet spelar en stor roll i hur du behöver hantera den. Jag har sagt det tidigare, men det tåls att upprepas; En sätt som fungerar alldeles utmärkt på en häst kan förstöra en annan. Mitt eget sto tål att man skakar i grimman i fas fyra utan minsta men. En misshandlad, nedbruten och rädd skulle antagligen bli ännu mer skräckslagen om någon började göra exakt samma sak. Grejen är inte vad du gör, utan att du ska kunna förstå när och hur du ska göra det. Att kunna skilja på situationerna.

Jag tänkte spekulera lite fritt nu, och se ifall någon delar min uppfattning. Låt oss säga att vi har två hästar. Den ena skulle i en vild hästflock ha som uppgift att varna flocken mot en annalkande fara, medan den andra gå till motangrepp och skydda ifall det skulle behövas.
Börjar du försöka träna dessa två på samma sätt med repgrimma och carrotsticks, och använder dig av en brutalare metod än vad som skulle krävas (ex. upp i fas tre-fyra direkt eller alltför hetsiga rörelser) tror jag de båda hästarna reagerar olika. Hästen vars uppgift är att försvara flocken kommer sätta sig emot och kanske till och med att gå till fysiskt motangrepp mot dig. Hästen vars uppgift är att förvarna flocken däremot kommer troligtvis att dra därifrån hals över huvud. Detsamma i andra situationer, till exempel om du rider. Hästen som ska försvara flocken kanske knappt bryr sig om den där plastpåsen som blåser förbi, medans hästen som ska förvarna flocken om faror blir rädd.
Och det handlar om att kunna skilja på dessa typer av hästar, att lära känna dem lite smått först och sedan börja arbeta på riktigt. Att veta hur din häst reagerar på olika saker och olika situationer. Att veta vem din häst är! En metod, samma metod, funkar inte på alla hästar.

Jag har även sett diskussioner om att människan aldrig kan bli en del av hästflocken på samma sätt som en häst, eftersom de inte är just en häst. Att det inte spelar någon roll hur mycket du än försöker, eftersom du aldrig kommer kunna tala samma språk som en häst. So what? Vem har sagt att man inte kan förstå varandra ändå? Varför inte ens försöka?  7 % av förståelsen mellan två personer beror på orden man säger, de övriga handlar om tonläge, kroppsspråk och ansiktsuttryck. Och varför inte skapa ett eget språk, om det är så omöjligt att lära sig hästens? Man får börja från början och det kommer ta väldigt mycket tid och tålamod, men jag är fullständigt säker på att det funkar. Häst och människa kan förstå betydelsen av varje ord i bådas språk.

Hur mycket jag än tänker efter kan jag inte komma på en situation där en häst har försökt dominera över mig. Inte lyssnat på mig, ja. Vägrat röra på sig, absolut. Skenat eller bockat med mig, oyes.  Men då har det alltid varit för att få vila, för att jag inte varit tydlig nog eller helt enkelt för att hästen blivit rädd, vare sig det är för mig eller för någonting annat. Många hästar kan ha ont eller ha blivit illa behandlade också. Men jag kan inte minnas en enda häst som försökt bestämma över mig, som försökt att fösa runt mig och bestämma vart jag skulle stå, när jag skulle röra mig och vad jag skulle göra. Så varför är det ett så utbrett koncept att aldrig släppa garden och sluta upp med att sträva efter den där eftertraktade ledarpositionen?

En häst står inte och längtar efter att få leda flocken. Men klarar du inte det själv, måste ju hästen göra det. Man hör ofta att hästar testar nya ryttare. Men inte för att de hoppas kunna bestämma över människan, utan helt enkelt för att se ifall de måste bestämma. Flockens överlevnad är viktigast, så det finns inte tid och utrymme för varje enskild flockmedlems drömmar om maktskap. Genom att testa nya flockmedlemmar kunskaper kan flocken omstruktureras och bli lika effektiv som tidigare igen.


Kommentarer


Namn:
Kom ihåg?
E-postadress:

Hemsida/Blogg:

Kommentar:


Trackback
TILLBAKA TILL STARTSIDAN

bloglovin

Allmänt
Dagbok
Dagens
Skola

Hästar
Horsemanship
Hästar
Kung Valdemar
Min Hästsyn
Ronja

Våra Häst
Amazing
Dalwinnie
Flisan
Holly Hobbie
Prins

Bloggandet
Bloggen
Designer
Gästbloggare

Intressen
Böcker
Film/TV
Illustrationer
Reading List 2013

Musik
Alex Day
Alexz Johnson
Sam Tsui
Musik

Äventyr
Mallorca 2010
London 2012
London 2013 #1
London 2013 #2

Övrigt
Birk
Citat
Fritt att diskutera!
Melodifestivalen 2011
Melodifestivalen 2012
Melodifestivalen 2013
Tänkvärt
Från Youtube

Fotografier
Byggnader
Djur
Evenemang
Hästar
Macro
Människor
Natur
Sport
Tävlingsbidrag
Vardagligt
Övrigt


2013
Jan, Feb, Mar, Apr, Maj, Jun, Jul, Aug, Sep, Nov, Dec

2012
Jan, Feb, Feb, , Apr, Maj, Jun, Jul, Aug, Sep, Oct, Nov, Dec

2011
Jan, Feb, Mar, Apr, Maj, Jun, Jul, Aug, Sep, Oct, Nov, Dec

2010
Jan, Feb, Mar, Apr, Maj, Jun, Jul, Aug, Sep, Oct, Nov, Dec