Nu är jag och Linnéa på väg hem från hovvårdskursen! Gud vilken intressant ämne det är, och vad kul det har varit! Och läskigt, makabert och äckligt... Vi har ju fått träna på riktiga hovar, men självklart satt dessa inte på levande hästar... Och jag kan tala om att hästben avhuggna vid knäna inte är värst trevliga. Men när man kommit över den första chocken (och kräkkänslorna), och verkat sin första hov, var det helt okey. Vi fick verka fyra hovar, och på den sista tog man ju i för kung och fosterland för att få det bra, hehe.

Jag gick kursen för att få kunskap om barfotaverkning/barfotahästar/hovvårdare, för att kunna göra det bästa för Winnie nu när hon är barfota. En hovvårdare skiljer sig från hovslagare på många vis, främst eftersom hovvådare strävar efter att ha hästarna barfota och dessutom bryr sig mer om hovens funktioner och uppbyggnad. Nu ska vi inte klanka ner på hovslagare, självklart finns det bra sådana precis som det finns dåliga hovvårdare. Men faktum kvarstår att man hör om många hovslagare som blir hovvårdare (som vår kursledare) men aldrig om hovvårdare som blir hovslagare. ;)

Det var kul, hur som helst, att lära sig, träffa människor och diskutera. Vi satt uppe till runt två-tre båda dagarna och pratade om allt möjligt. Det var fyra deltagare (egentligen fem, men en tjej dök aldrig upp...) plus två praktikanter som utbildade sig till hovformsspecialister där.

Fick dessutom träffa Amica, en cool tjej med kloka åsikter som jag följt över internet en tid, visste inte att hon skulle dit förrän strax innan. Och det var ju ett stor plus i kanten!

Före och efterbild på en hov jag verkade!                                                                    Fint med paint... hehe


Den såg faktiskt relativt okey ut från början, så det var inte så mycket jobb på just den... Det var mest traktstöden (1) som behövde lite jobb, samt att tån (2) var för lång. Kortade av den så mycket det gick, hade det varit en levande häst hade man fortsatt med det tills hoven var i balans! (Känner mig duktig som faktiskt har koll på detta, haha.)
Tyvärr fotade jag inga av de andra, hehe. Men Amica fotade en hel del, så får jag dem bilderna kan jag lägga upp fler. Min sista hov var ett skräckexempel vi vad som kan hända om hovslagaren ignorerar ett problem och istället bara slår på en sko.... huh... Ville bara gråta. :(



Förresten, känner någon av er till en bra hovvårdare i närheten av Sala? Eller i Västmanland i alla fall?
En av "praktikanterna" på kursen har sagt att han kan komma ut och titta på Winnies hovar, men han har nio mil att åka... Vore bra med någon närmare. Och inga strassverkare tack!