Förra onsdagskvällen kom jag hem efter en vecka i London. Förra torsdagsmorgonen vaknade jag med halsont, huvudvärk och ett rum som roterade långsamt om jag rörde mig för fort. Jag antar att jag borde vara tacksam att förkylningen bröt ut först efter att jag kom hem, men ärligt talat är det svårt att vara tacksam för något när man har spenderat en vecka med att nästan hosta upp lungorna.

De som känner mig bra vet att mitt immunsystem är lika pålitligt som SJ är på vintern. Jag blir väldigt ofta småsjuk: lite ont i halsen och lite ont i huvudet och lite illamående. På grund av en ansträgningsastma som egentligen växt bort men klamrar sig fast när jag är sjuk gör att om jag inte är snabb med att ta en medicin jag har så börjar jag hosta. Och hosta. Och hosta. Och det hänger sig kvar och vägrar släppa taget. Jag minns fortfarande en höst i åttan då jag hostade så ordentligt att jag återigen blev rädd att lungorna skulle följa med upp i ungefär två månader. Två månader! Det är inte trevligt, kan jag lova.

Men med jämna mellanrum blir jag också riktigt förskyld. Och det är vad som hänt denna vecka. Jag har spenderat mest tid i min säng, och bara en sådan sak som att gå på toa eller hämta ett glas vatten har varit ett äventyr. Antingen har det startat en hostattack som håller i sig en timme, eller så har jag blivit ordentligt yr, eller så har jag börjat må fruktansvärt illa osv osv.

Eftersom jag är som jag är så har jag ju faktiskt inte bara tagit det lugnt och koncentrerat mig på att bli frisk. Som i lördags då jag var med på en kurs i western som hålls här på gården. Jag tog det lungt och det var superkul, men jag mådde ju inte så mycket bättre av det.

Denna vecka har jag varit hemma och druckit te och försökt bli frisk. Det har gått sådär. Har det inte varit det ena så är det något annat. Antingen hostar jag eller så mår jag illa eller så har jag huvudvärk eller så måste jag springa och snyta mig var annan minut men oftast är det en blandning av alltihop.

Jag sover rätt mycket. Faktiskt sover jag bort större delen av förmiddagen. Och ändå är jag trött. Men det är väl så när man är sjuk och ligger ner hela dagarna antar jag. Tiden då jag faktiskt är vaken har spenderats till vis del med läxor, men främst med TV:n.

Man lär sig rätt snabbt hur TV-tablån ser ut under dagarna, och kommer på ett schema som man troget följer varje dag. Top Model och Project Runway vid elva till ett på 3:an, repris på reprisen från kvällen innan. Byta till 5:an och Ellen DeGeneres Show. Tillbaka till 3:an för Extreme Home Makeover, sedan Top Model och Project Runway igen och samtidigt som det tittar man på Grey's Anatomy följt av Allt Till Salu. Folk säljer konstiga saker.

Jag håller på att krypa ur skinnet av tristess ibland (vi har en HÄSTGÅRD precis utanför dörren!) men jag vet också att jag aldrig kommer bli frisk om jag inte tar det lugnt nu. Så jag tackar mamma som tar hand om alla hästarna (även om jag masar mig ut ibland och mockar åt Winnie) och tar en till kopp te och hoppas att jag blir frisk snart.

London var awesome förresten. Wonderful.
Wosh..