Det finns uppfinningar som är riktigt användbara. Detta är inte en sådan:



Det här är någon typ av skyddsplast. Sittande på en sorts kyldisk som caféet jag har praktik på har köpt. De har också köpt in en enorm frys, en lika enorm kyl, en inte riktigt lika enorm men ändå stor ugn, en bänk och en sådan där sak de har på pizzerior där de förvarar alla grönsaker och sånt. Och på allt sitter sådan här skyddsplast.
Jag hatar den här skyddsplasten.

Jag vill börja med att berätta att den är helt meningslös och inte skyddar någonting, eftersom kyldisken hade två repor när den kom. Trots skyddsplast. Sen är den halvt omöjlig att få bort. Det är ren tortyr för fingarna att försöka slita bort den. Den sitter stenhårt och är klistrig och de som satt på den har gjort det först och SEN skruvat ihop allt, så ibland sitter det liksom fast i hörnen och i vinklar.

Jag. Blir. Galen.
Varför uppfinner man en sådan här grej? VAD tjänar den till?! Den skyddar uppenbarligen inte med tanke på reporna, och det tar evigheter att få bort det. Och det lär krävas maskiner för att sätta fast plasten, och det kan ju inte vara hur enkelt och billigt som helst. Varför inte bara klä in den i frigolit och stoppa den i en låda? DET KAN INTE VARA SÅ SVÅRT.

Bitter tjej, men jag är så trött på den dumma plasten att jag tycker det är okey med ett litet utbrott.
ARGH.
Hm.
Så, nur är det okey.

Onwards!

Jisses vad kallt det är plötsligt.
Vi har ju haft en riktig mesig fisvinter hitils, men nu i några dagar har det varit svinkallt. Vattnet fryser i stallet och mina fingrar fryser trots tjocka vantar. Visst är det skoj med snö och så men jag står fast vid att sommar är den bästa årstiden. Men men, nu är det vinter och man får väl njuta av den också. Uteritter i snö är inte helt fel heller egentligen. Bara man klär på sig ordentligt.

Nu ska jag ta mig en nattmacka.
Sömn är för veklingar, höhö.
Ha de gött.