INCENDIARY : Chris Cleave
Engelskt omslag. Boken verkar inte vara översatt till svenska.
För ungefär ett år sedan plockade jag upp en bok i en bokaffär i Västerås. Som vanligt vände jag på boken och skulle läsa på baksidan. Första meningen, och jag citerar här, är: "We don't want to tell you what happens in this book". De fortsätter med att förklara att det är en väldigt speciell historia och de vill inte förstöra något. Man måste läsa för att förstå. "The magic is in how it unfolds", avslutar de med. Jag kunde inte låta bli att köpa den, och det är jag glad för. Boken heter The Other Hand (Little Bee på svenska) och är bland de bästa böcker jag läst. Chris Cleave är ett geni när det gäller språk. Han kan böja det runt karaktärer, förändra det utefter varje person och han gör det så LEVANDE. Man glömmer nästan att man sitter och läser en bok, istället känns det som om någon sitter framför en och berättar. Det är fiktiva historier, men de känns så verkliga att man ibland blir lite rädd.
Jag hittade två av hans andra böcker, Incendiary och Gold, på bokrean i Sala. Incendiary är hans debutroman så jag började med att läsa den. Och herregud. Till att börja med så ska jag kanske tala om att jag nu kommer berätta lite om vad boken handlar om, men det är inte direkt några spoilers eftersom till skillnad från The Other Hand så berättar de i princip hela handlingen på baksidan av boken... En kvinna, som genom hela boken aldrig nämns vid namn, är otrogen samtidigt som fotbollsarenan där hennes son och make är sprängs i luften. Den utspelar sig under ett år från den händelsen.
Boken är utformad så att den här kvinnan skriver ett brev till Osama bin Laden, som ligger bakom den fiktiva bombningen. Språket bryter väl i princip alla skriftliga regler (för att inte tala om den i princip totala avsaknaden av kommatecken, något kvinnan själv påpekar: "I'm not thick or something just don't ask me where the commas go.") men ändå älskar jag det, eftersom det känns verkligt. Chris Cleave har den där unika förmågan att inte bara skriva en bok, utan att skriva en bok som slår sin väg in i ditt huvud och hjärta. Man KÄNNER vad huvudpersonen känner.
Man får främst följa kvinnan under ett år, samt tre andra större karaktärer, men också London, där boken utspelar sig. Man får många skymtar av hur staden reagerade på bombdådet i boken, och det är facinerande hur verkligt det ändå känns. Jag fick flera gånger påminna mig själv om att "Nej, just detta har inte hänt", eftersom det kändes som att det har det visst.
Boken blir väldigt... intensiv... mot slutet. Hade inte förväntat mig den vändningen och det var både facinerande och skrämmande att läsa. Ska inte avslöja något, läs den istället. Tacka vet jag bra författare alltså jisses...
Jag hittade två av hans andra böcker, Incendiary och Gold, på bokrean i Sala. Incendiary är hans debutroman så jag började med att läsa den. Och herregud. Till att börja med så ska jag kanske tala om att jag nu kommer berätta lite om vad boken handlar om, men det är inte direkt några spoilers eftersom till skillnad från The Other Hand så berättar de i princip hela handlingen på baksidan av boken... En kvinna, som genom hela boken aldrig nämns vid namn, är otrogen samtidigt som fotbollsarenan där hennes son och make är sprängs i luften. Den utspelar sig under ett år från den händelsen.
Boken är utformad så att den här kvinnan skriver ett brev till Osama bin Laden, som ligger bakom den fiktiva bombningen. Språket bryter väl i princip alla skriftliga regler (för att inte tala om den i princip totala avsaknaden av kommatecken, något kvinnan själv påpekar: "I'm not thick or something just don't ask me where the commas go.") men ändå älskar jag det, eftersom det känns verkligt. Chris Cleave har den där unika förmågan att inte bara skriva en bok, utan att skriva en bok som slår sin väg in i ditt huvud och hjärta. Man KÄNNER vad huvudpersonen känner.
Man får främst följa kvinnan under ett år, samt tre andra större karaktärer, men också London, där boken utspelar sig. Man får många skymtar av hur staden reagerade på bombdådet i boken, och det är facinerande hur verkligt det ändå känns. Jag fick flera gånger påminna mig själv om att "Nej, just detta har inte hänt", eftersom det kändes som att det har det visst.
Boken blir väldigt... intensiv... mot slutet. Hade inte förväntat mig den vändningen och det var både facinerande och skrämmande att läsa. Ska inte avslöja något, läs den istället. Tacka vet jag bra författare alltså jisses...
Några citat:
“You may think that's funny Osama but you never can squeeze every last bit of pride out of a human being. It's like a tube of toothpaste. You can twist it and you can crush it but there's always a tiny bit left isn't there?”
“I'm going to write to you about the emptiness that was left when you took my boy away. I'm going to write so you can look into my empty life and see what a human boy really is from the shape of the hole he leaves behind. I want you to feel that hole in your heart and stroke it with your hands and cut your fingers on its sharp edges.”
“I hope this letter reaches you (Osama) anyway. I hope it finds you before the Americans do otherwise I'm going to wish I hadn't bothered aren't I?”
Kommentarer
Trackback