Wow. Alltså verkligen. Wow. Jag menar allvar, WOW. För en gång skull läste jag inte den här boken, jag lyssnade på den. Senast jag lyssnade på en ljudbok var 2008. Jag förstår egentligen inte VARFÖR jag inte lyssnar på böcker oftare, men av någon anledning föredrar jag att LÄSA. Sitta ner och hålla en bok i handen. Men för en månad sedan skulle jag köra totalt 50 mil för ett jobb det slutade med att jag inte tog (fick tack och lov betalt för bensinen ändå) och för att ha något att lyssna på så laddade jag hem denna bok som ljudbok. Tror inte det skulle varit uppskattat av någon att jag satt och läste när jag körde, hehe.

Den här boken börjar bra. Sen blir den bättre. Den här boken är allt jag vill ha i en bok. KÄNSLOR. Man skrattar, man gråter, man känner för att skrika och kasta boken i väggen. Jonas Gardell är ett geni. Jag har tyvärr inte läst fler BÖCKER av honom, något jag planerar att ändra på så snart som möjligt, men jag har sett väldigt många av hans uppträdanden och läst och tittat på andra saker jag lyckats komma över. Är även en trogen följare av hans twitter. Men det denna man bemästrar till den grad att man nästan tror att det inte är sant, är att gå från hysteriskt rolig till gravallvarlig i ett enda andetag. Du kan skratta så att du knappt får någon luft till sketcher han framför, och plötsligt så är han allvarlig och det han säger är så fyllt av känsla att du sätter både skrattet och andan i halsen och så plötsligt är han tillbaka till att vara rolig och du skrattar igen men du MINNS vad han just sa och det sitter liksom i dig...

Den berörde mig väldigt mycket, den här boken. Jag har alltid fattat att det var illa, synen och tankarna kring homosexuella, men inte på det här sättet. Det jag läst och sett och hört har främst varit från frontlinjen, har jag insett. De som slogs för friheten, för rättigheter. De som väsnades. Jag insåg när jag lyssnade på den här boken att jag hört mycket lite från det vardagliga. Det som pågick i skuggorna, majoriteten. Den intensiva verkligheten, som jag tror kom delvis just för att det var Jonas själv som berättade, var stundvis nästan skrämmande. Men trotts att man kände sig något emotionellt tömd mot slutet (jag sträcklyssnade som sagt på halva boken ena dagen, och andra halvan dagen efter) så kändes det bra.
Jag är så otroligt glad att jag fått ta del av den här historien.

Det är oerhört svårt att hitta citat från boken eftersom svenskar är lata och nästan aldrig har citatsidor som engelska böcker har, och jag är för lat för att leta på citaten i ljudboken, men jag måste dela med mig av ett av detta:
"Det sägs att varje homosexuell har sin 'komma ut' historia. Rasmus kom aldrig ut. Han slets vänligt men bestämt ut av Gabriella, utan att bli artigt tillfrågad först."