and the walls kept tumbling down in this city that we love
Nope.
Lite så jag känner. Nope. Nopenopenope. Gick och la mig igår med en lite konstig känsla i halsen, vaknade med den trevliga känslan som kan liknas med att svälja taggtråd. Nu har jag väl i och för sig aldrig svalt taggtråd, men ni fattar grejen. Ont gör det i alla fall. Har varit halvt borta hela dagen, ni vet sådär när man är förkyld och allt bara känns otroligt jobbigt och man vill sova men inte lyckas somna. Kul lördag liksom.
Men ska man bli sjuk så blev jag väl sjuk på en rätt bra dag. Det är nämligen så att jag inte jobbar förrän fredag nästa vecka. Så jag hinner förhoppningsvis bli frisk tills dess. Och det är faktiskt rätt bra att jag blir sjuk först nu så jag har det överstökat, för nästa söndag kommer bästa Edda upp från Skåneland och hälsar på. Torsdagen därefter tittar Mikaela upp från Stockholm och stannar till lördag. Edda åker hem tisdagen veckan efter det. Två dagar efter det fyller jag ju år... 20. Ingen tonåring längre, förstår inte hur det gick till. Fyllde ju nyss 15 liksom...
Och dagen efter det då... Well, då sätter jag mig på ett plan till London igen. Oops. Det råkade bli så. Denna gång med mamma, Mikaela och en vän till familjen. Även denna gång för en musikal. Mamma älskar Phantom of the Opera nämligen och nu ville hon se den på riktigt. Jag säger inte emot. Tycker mycket om filmen och alltså det är LONDON vem säger nej till det liksom. Så jag får halsa te med honung de kommande dagarna nu så jag hinner bli frisk!
Men ska man bli sjuk så blev jag väl sjuk på en rätt bra dag. Det är nämligen så att jag inte jobbar förrän fredag nästa vecka. Så jag hinner förhoppningsvis bli frisk tills dess. Och det är faktiskt rätt bra att jag blir sjuk först nu så jag har det överstökat, för nästa söndag kommer bästa Edda upp från Skåneland och hälsar på. Torsdagen därefter tittar Mikaela upp från Stockholm och stannar till lördag. Edda åker hem tisdagen veckan efter det. Två dagar efter det fyller jag ju år... 20. Ingen tonåring längre, förstår inte hur det gick till. Fyllde ju nyss 15 liksom...
Och dagen efter det då... Well, då sätter jag mig på ett plan till London igen. Oops. Det råkade bli så. Denna gång med mamma, Mikaela och en vän till familjen. Även denna gång för en musikal. Mamma älskar Phantom of the Opera nämligen och nu ville hon se den på riktigt. Jag säger inte emot. Tycker mycket om filmen och alltså det är LONDON vem säger nej till det liksom. Så jag får halsa te med honung de kommande dagarna nu så jag hinner bli frisk!