Kom ju inte dit förrän vid åtta idag, och hon verkade nästan känna sig lite bortglömd. Efter att ha hälsat tog jag ut henne i gången medan jag mockade, och det tyckte hon inte om. Stod och skrapade i golvet och gick runt. När jag var klar satte jag på repgrimman och gick ut i ridhuset. En person red, men det är så stort så jag kunde köra på ändå. Hon kan ta galopper rätt bra nu, om jag börjar galoppera och driver på henne. Förut började hon bara bocka och/eller tvärstanna och vända sig bort. Stundtals får vi dessutom till riktigt snygga varvbyten nu, när hon riktigt kastar sig ut i det nya varvet. Ibland gör hon små skutt också, sötehästen.

När den andre ryttaren lämnat ridhuset fortsatte jag lite till i repgrimma, tränade på att leda henne i femte zon (helt bakom henne) vilket funkar i ena varvet, samt backa i femte zon. Hon vet att om jag skakar lätt på arbetsrepet ska hon backa, och vi lyckades faktiskt med det när jag stod bakom henne!

Därefter släppte jag henne lös och löslongerade lite till, fina hästen skötte sig super! Så började hon plötsligt dra sig lite bortåt, och jag såg den där busiga blicken byggas upp. Så jag kastade mig fram och sprang framåt. Winnie for rätt upp i luften och galopperade runt i ridhuset. Sedan kom hon tillbaka, nöjd.

Tränade lite till på varvbyte i löslongering, och prövade sedan att backa ur femte zon igen, med bara sticken. OCH DET FUNKADE! Så, jag valde att utmana ödet och provade helt utan något, och bara höll upp ena handen och höll i svansen på henne. Och tror ni inte hästen tar två steg bakåt helt utan att tveka?! Berömde massor och gosade läääänge.

Älskade häst!