Winnie är otrolig, på alla vis. Även det 'otrolig' man brukar använda till småbarn när de fått målarfärg över hela den nyköpta tröjan.
"Du är ju otrolig."

Dagens ridning började med galoppträning i skogen. Vi tränar på en sträcka med start och mål på samma punkt, och ska ta oss runt på ungefär fem minuter. Det handlar om hastigheten på hopptävlingar. I alla fall skötte sig Winn bra, stannade till några gånger och tvärnitade i ett möte med ett sött råddjur, men annars gick det fint.

Nu komer vi till "*suck* Du är otrolig..."- delen. På väg tillbaka till stallet får jag syn på en tappad hästsko som ligger med spikarna uppåt. Jag tänkte vara duktig och lägga den farliga skon på sidan av vägen, så ingen trampar på den. Men tydligen fanns det någon liten ond demon i närheten som tänkte straffa min ordningsamhet, för helt plötsligt hoppar Winnie till och hamnar snett bort från mig. Jag höll i tyglarna, men uppenbarligen inte tillräckligt hårt eftersom hon kom lös. Och så klantade jag till mig rejält, eftersom jag tog ett skutt efter henne för att fånga henne. Detta resulterade i att jag kom emot henne nästan bakifrån, och en häst som instinktivt drar ifrån mig. (Det här är något jag återkommande gör fel i på horsemanshipträningarna, jag råkar driva på bakifrån. Dock har det börja bli bättre nu!) Men som tur var saktade W av till trav nästan genast, och körde ner huvudet i gräset vid sidan av stigen. Smått lättad börjar jag gå efter henne, gå eftersom hon skulle springa iväg igen om jag själv sprang efter henne. Men den där lilla demonen var tydligen inte färdig med mig - eller så har Winnie riktigt härlig humor - för Winnie börjar skritta igen. Och skritta. Och skritta. OCH HON STANNAR INTE!
Jag vågade inte springa efter, vilket resulterade i att jag inte kom närmre henne än sex meter. Så i ungefär tre-fyra minuter går jag sex meter efter Winnie, som lojt skrittar påväg tillbakas till stallet. Ibland vände hon på huvudet och tittade på mig som om hon undrade ifall jag hängde med! När vi nästan var framme vid stallet stannade hon och började beta, och jag kom fatt henne. Busiga häst.

Därefter blev det lite horsemanshipträning med endast sticken. Jag tänkte träna lite på att hon ska följa mig i trav också, vilket hon oftast inte vill. Skritt går det perfekt, men trav går hon bara vidare på spåret ifall jag svänger av. Efter ett tag ber jag henne börja trava längs spåret, och följer det en bit. Sedan svänger jag av likadant som jag gör i skritt. W fortsätter framåt. Jag suckar och stannar, höjer sticken mot hennes framdel (betyder 'stopp' för henne), säger ptrooo och tar sedan två steg bakåt. De där stegen bakåt är inget jag brukar göra, men blev lite instinktivt eftersom hon försvann så mycket nu.
Winnie vänder upp mot mig.
Jag;
Winnie skrittar mot mig.
Jag;
Hon stannade på prefekt avstånd ifrån mig (med hänsyn till 'mitt område', annars brukar hon ibland inte stanna förrän hon kört upp huvud i min mage och ska gosa). Jag prövade samma ska två gånger till, och det gick lika bra då! Så jag började försöka utveckla det till löslongering! Vi var inte ens i närheten av att göra det när jag slutade, men hon var uppmärksam på mig och vände upp varje gång jag bad om det. Superhästen. ♥