Heh... hehe... heh... HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Hon är min lärare i livet, min mentor och min vägledare.
Men mest av allt är hon min ängel.
Min älskade, underbara ängel.

You got to dig a little deeper
Find out who you are
You got to dig a little deeper
It really ain't that far
When you find out who you are
You'll find out what you need
Blue skies and sunshine guaranteed

Inkallning i galopp. Vad har jag gjort för gott för att förtjäna närvaron av denna varelse?
Vackra häst, vackra ängel. Älskade underbara.

...det är bögarnas fel?



Svensk parodihumör... Gött.

Idag när jag kom till stallet vid halv två tiden var det några vuxna som skulle släppa ridskolehästarna i ridhuset så de fick springa av sig. Lagom när jag kom upp på läktaren för att titta på sprang en människa av tre runt och försökte valla in tre hästar mot ingången. De andra två stod och visslade och ropade på hästarna, som sket totalt i det och sprang omkring i mitten av ridhuset. Jag frågade om de ville ha hjälp med något (mest eftersom de skulle bli klara snabbt och ridhuset skulle bli ledigt åt mig) varpå de svarade att jag gärna fick hjälpa till att släppa ut fler hästar så fort de fått tag på de tre som fanns där. Jag gick ned i ridhuset och väntade på att de skulle få fatt i hästarna, men de fortsatte bara försöka jaga ned dem mot ingången. Tillslut sa en av kvinnorna; ”Jag går och hämtar lite havre i en hink”. Förvirrat frågade jag; ”Är det inte bara att gå och hämta dem?”
Jag fick den där blicken… lite ”jaha, det kan ju du försöka med…” innan hon räckte mig grimskaftet och gick för att hämta kraft. Fortfarande förvirrat gick jag mot ponnyerna, lite krokig väg och utan att titta direkt på dem. Det tog en 15 sekunder innan ponnyerna började skritta mot mig, och då stannade jag och lät dem komma till mig. Utan problem knäppte jag fast grimskaftet i en av dem och gick tillbaka.

Jag undrar om de ens prövade att fånga in hästarna, eller om de trodde det skulle vara omöjligt bara för att de jagat runt så mycket och busat? Eller hade de bara försökt klampa fram med inställningen; ”Du kommer med mig, lugnt och snällt och utan att bråka.” För jag tror inte sådant funkar i längden. Man kan inte förvänta sig att ett djur på flera hundra kilo ska följa ens minsta vink utan någon form av kompromiss. Jag ber, du gör. Det funkar inte.

Winnie och jag kompromissar hela tiden. Jag ber om något, hon får beröm genom vila, godis eller mys. Om hon skulle tröttna släpper jag allt och låter henne gå bort ett tag. Rusar hon plötsligt iväg i galopp runt ridhuset när jag ber henne trava väntar jag ut henne och när hon väl kommer in fortsätter vi övningen och så berömmer jag extra mycket. Jag förväntar mig inte att hon ska göra allt jag ber om, men när hon gör det blir jag överlycklig och berömmer massor. Hon måste inte, men väljer oftast att göra det ändå för att det leder till något hon vill ha, eller något hon tycker om att göra.

Idag gick det bättre än någonsin tidigare. Löst i ridhuset från marken. Vi busade, sprang runt och hoppade hinder som av någon anledning stod uppställda. Lågt, visserligen, men löst. Jag sprang först, Winnie några meter efter och skuttade över bakom mig. Skickade henne över andra hinder, gjorde supersnygga (RIKTIGA!) inkallningar i trav, löslongering, varvbyte och bara allmänt bus. Vi leker verkligen, på vårt eget lilla vis, och det känns fantastiskt. Winnie bockar, kastar sig undan och slänger sig hit och dit. Samtidigt var hon noga med att jag inte var i närheten av henne när hon gjorde detta, så jag inte blev påsprungen eller knockad av en hov.

Dock har jag börjat träna mer med godis. Berömma med godis. Mat motiverar Winnie, och så länge man inte lockar henne tycker jag det är okey att använda godis i träning. Wims vet att hon inte får tigga, och även om hon ibland fuskar behöver jag bara spänna mig så vänder hon tillslut bort huvudet.

Tillbaka i skolan.
Ska skriva en novell på engelska (yay!) och plugga på massa tidsepoker till ett seminarium (mindre yay)!


Smile!

Därefter red jag. Löst. Älskade, underbara häst. Lade filten på ryggen för att sitta lite bättre, använde halsringen och sticken utan stringen som förstärkning. Att stanna gick inte så bra, men styrningen funkade någorlunda. Skrittade bara, men å så härligt det var!

Tömkörde henne lite också efteråt. Vi är inte så duktiga direkt, prövade första gången igår, haha. Tycker att det är så svårt att ge eftergift, och Winnie hade lite problem att svänga när jag försökte göra det.

Därefter släppte jag ut henne i hagen igen så hon fick äta sitt lunchhö, och gick och mockade och fyllde mat. Därefter gick jag ut i hagen igen och satte mig där och bara myste medans hon åt.

Härlig dag!
Gammal bild på min panter. Foto; Isabelle Erixon

"Idaho?!"
"Ida-who...?"



Jag  ♥ tecknat & animerat

Så härlig, haha!

*hoppas hoppas*

Random ekipag på en hopptävling i somras.



 

Huvudvärk, check.
Illamående, check.
Dödstrött, check.

To do;
En timmes lektion.
En timmes möte med internationell gruppen.
Stallet.
Sova. ♥

Hittade denna stackare i söndags.

Bytingen planerar julkalendern vi ska göra i år. Jisses...
Det här kan bli intressant.

Sänka huvudet från ryggen gick super.


One rein stop också, så länge vi stod stilla. När vi försökte från skritt svängde hon bara, men det är ju inte så konstigt när det är första gången. Jag är medveten om att jag sitter och håller för mycket i andra tygeln. Men det är första gången, och vi behöver båda öva.
 

Olles häst Boracha tycker Winnie är en dum brud som ska dra hem till sig igen. Hon sparkade efter Winnie två gånger, men Olle var duktig och tog itu med problemet direkt. ”Vanliga” ryttare brukar ju springa för livet med sin häst och ställa sig på andra sidan ridbanan om deras häst så mycket som lyfter hoven mot en annan häst. Olle gick snarare närmre Winnie och sa till Boracha på skarpen. Efter det skötte de sig!


Jag och Winnie, Bella och Petrova, som hon lånat av Olle, och Olle som visar one rein stop på Boracha.


Sidepass. Visserligen med ansiktet mot väggen, men man börjar ju någonstans!


Wims lyssnar efter tuppen.


Serpentiner på olika vis, en tygel, båda tyglarna, med skänkelviktning och bakdelsvändning. Allt med så långa tyglar som möjligt.


Tränar på att stanna. Tvärstanna.


Jag kan inget annat att rekommendera Olle Wåhlberg till alla. En bra filosofi och super på att förklara. Berömmer, uppmuntrar, visar och gör hela träningen skoj. Precis vad jag behöver i träningen med Winnie just nu. Efter träningen bjöd han på fika och eftersnack, helt perfekt. Jag frågade om han hade privatträningar regelbundet, eller i över huvud taget. Och det hade han, jag skulle bara mejla när jag ville träna igen. B-E-A-utiful.


Alla bilder är fotade av mamma!

Måste se!



Det är lov. Man ska vara uppe sent på lov.

Varför blir det alltid så under lov?

Färgade håret i lördags natt. Sådär lagom impuslivt. Ni kan jämnföra med bilder från i lördags på dagen. Meningen var att det bara skulle bli något mörkare och en svagt rödaktig nyans. Det blev möööörkt! Jag gillar det, men kan inte bestämma mig vilken färg det är. Ibland ser det nattsvart ut, ibland brunt, ibland brunt med lite rött i och när jag tittar på det just nu är det lila! HAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Jag måste köpa en reflexskärm! Eller göra en... Hm, tror jag prövar att göra en idag. Vet ni vart man kan få tag på en stor pappkartong enkelt? Alternativt går jag och köper en pizza och tar med hem, hahahahaha! Eller så tar jag bara en bricka eller något vi har hemma... vi får se.



Förresten kom mamma hem med en westernhatt till mig i söndags! SNYGG! Tack mamma!