Winn, Winns, Wims, Wimsan.
Gjorde lite allt möjligt med Wimsan igår. Började med att rida lite i westernsadeln. Fina hästen skötte sig rätt bra, men det var mörkt ute och trotts lampor som lyste upp tyckte Winnie och var lite mörkt och ensamt där ute, och gick lite spänd och skulle gå dubbelt så fort som jag ville. Sen satte jag på repgrimma och red lite barbacka i den. Jag lägger oftast arbetsrepet ett varv runt hennes hals som en halsring, och det plus sitsen är det enda jag behöver för att styra henne numera. Sitsen, och att lägga repet mot hennes hals. Vi kan göra små, små svängar och byta riktning hit och dit. Hoppade till och med ett 50 cm hinder. Kusen skötte sig, men jag satt som en trasig kratta med armar och ben i vädret. Men det var barbacka, så det är nog förlåtligt.
Därefter tränade jag lite halvt löst, halvt repgrimma. Jag satte nämligen fast änden av arbetsrepet i grimman, och höll liksom i det medan jag lät henne trava lite och hoppa några gånger. Hon är lite lat kusen, och rymmer gärna på sidan av hindret. Håller man i henne minsta lilla - vilket inkluderar att endast hålla i arbetsrepet och inte styra med det - hoppar hon gärna. Knas.
Och hon är superförsiktig med mig, har jag märkt. Ser liksom till att jag inte är i vägen när hon gör något. Vi hade tagit två skutt ungefär, jag hade tränat lite, och skulle hoppa en gång till. Vi kom emot det lite snett, och precis framför hindret jag snubblar på någonting - troltigtvis mina egan fötter - och råkar dra lite i arbetsrepet som hon hade runt halsen. Häst är duktig och svänger - vilket hon ska göra för det trycket - men svänger MOT mig. Så när hon hoppar över hindret är det så hon landar ungefär där jag står. Men fina hästen kastade sig åt sidan och lyckas på något akrobatiskt vis undvika mig. Haha, söthäst.