Hovvårdskurs!
Nu är jag och Linnéa på väg hem från hovvårdskursen! Gud vilken intressant ämne det är, och vad kul det har varit! Och läskigt, makabert och äckligt... Vi har ju fått träna på riktiga hovar, men självklart satt dessa inte på levande hästar... Och jag kan tala om att hästben avhuggna vid knäna inte är värst trevliga. Men när man kommit över den första chocken (och kräkkänslorna), och verkat sin första hov, var det helt okey. Vi fick verka fyra hovar, och på den sista tog man ju i för kung och fosterland för att få det bra, hehe.
Jag gick kursen för att få kunskap om barfotaverkning/barfotahästar/hovvårdare, för att kunna göra det bästa för Winnie nu när hon är barfota. En hovvårdare skiljer sig från hovslagare på många vis, främst eftersom hovvådare strävar efter att ha hästarna barfota och dessutom bryr sig mer om hovens funktioner och uppbyggnad. Nu ska vi inte klanka ner på hovslagare, självklart finns det bra sådana precis som det finns dåliga hovvårdare. Men faktum kvarstår att man hör om många hovslagare som blir hovvårdare (som vår kursledare) men aldrig om hovvårdare som blir hovslagare. ;)
Det var kul, hur som helst, att lära sig, träffa människor och diskutera. Vi satt uppe till runt två-tre båda dagarna och pratade om allt möjligt. Det var fyra deltagare (egentligen fem, men en tjej dök aldrig upp...) plus två praktikanter som utbildade sig till hovformsspecialister där.
Fick dessutom träffa Amica, en cool tjej med kloka åsikter som jag följt över internet en tid, visste inte att hon skulle dit förrän strax innan. Och det var ju ett stor plus i kanten!
Före och efterbild på en hov jag verkade! Fint med paint... hehe
Den såg faktiskt relativt okey ut från början, så det var inte så mycket jobb på just den... Det var mest traktstöden (1) som behövde lite jobb, samt att tån (2) var för lång. Kortade av den så mycket det gick, hade det varit en levande häst hade man fortsatt med det tills hoven var i balans! (Känner mig duktig som faktiskt har koll på detta, haha.)
Tyvärr fotade jag inga av de andra, hehe. Men Amica fotade en hel del, så får jag dem bilderna kan jag lägga upp fler. Min sista hov var ett skräckexempel vi vad som kan hända om hovslagaren ignorerar ett problem och istället bara slår på en sko.... huh... Ville bara gråta. :(
Förresten, känner någon av er till en bra hovvårdare i närheten av Sala? Eller i Västmanland i alla fall?
En av "praktikanterna" på kursen har sagt att han kan komma ut och titta på Winnies hovar, men han har nio mil att åka... Vore bra med någon närmare. Och inga strassverkare tack!
Rubrik i kubik.
Om en och en halv timme beger jag mig mot Sala för att (efter att ha väntat en timme) möta upp en vän, Linnéa, som kommer och hälsar på! Imorgon ska vi båda åka på en kurs i hovvård. Barfotaverkning och hela köret, ska bli superkul! Kursen är i Lingbo, precis norr om Ockelbo, så man kanske ska passa på att leta efter en prins också? ;)
Holly mår bra. Hon har kommit på att det här med att galoppera är något av det roligaste som finns. Hon har också kommit på att det är roligt att bocka och sno runt väldigt fort. Så söt! De går ute på dagarna nu, fortfarande bara de två. Vi kommer förmodligen släppa in Amazing till dem senare, men vi får se när det blir.
Stackarn har fått sitt första möte med eltråden också. Vi hade den avslagen först, men det kändes rätt riskfyllt. Hon kunde gå fram och putta och bita på den, och sticka ut huvudet. Chansen är ju stor att hon råkar trassla in sig och skada sig (eller, gud förbjude, strypa sig) så det är bättre att hon lär sig hålla avstånd från början. Det känns rätt grymt, men hellre det än att hon skadas.
Nu väntar vi bara på att Amazing ska pressa ut sitt, så har vi sex hästar. Sex! Jisses...
13 Juni 2011 :: Kl. 01.00
50 cm
14 kg
Tre veckor försenad.
Tjugo i tolv i natt märkte vi att det var pågång. Klockan ett tittade två små hovar och en nos ut. En timme efter det stod en liten varelse på skakiga ben och drack sin första slurk mjölk. Allt gick så fort. Från det att vattnet gick tog det inte ens tio minuter innan saker började hända. Tiden mellan att framhovarna skymtades tills det att hela kroppen var ute var knappt fem minuter!
Jag hade Enyas musik i öronen för att lugna ner mig själv, och när fölningen väl satte igång glömde jag stänga av. Så hon är född till tonerna av "China Roses", haha. Allt gick fort, men bra!
I eftermiddags tog vi en femminuters promenad runt ridbanan för att Ronja skulle få sträcka på sig.
Holly är väldigt självständig. Lite sådär: "Jaha, där försvann mamma ut ur boxen. Jaha, nu ser jag henne inte längre. Jaha, nu hör jag henne gnägga efter mig... Man kanske skulle snooza fem minuter? *gäsp*"
Hon har Ronjas huvud, liten antydan till dvärgväxt med stor panna och konkav nosrygg. Men det gör henne bara sötare! Annars ser hon ut att fungera precis som hon ska, hehe.
Min söta fina. ♥
Holly är döpt efter en karaktär i en bok jag haft sedan jag var mycket liten. :) Holly Hobbie.
Välkommen till jorden. ♥
Det här med att skilja på ord... och vad de betyder.
Mänskligheten har en tendens att sätta in allt och alla och hans mormor i fack, och sedan dra tydliga linjer mellan dessa. Samma sak gäller det här med Natural Horsemanship, Trickträning, Parellis metoder, Join Up osv. Det verkar inte finnas något mitt i mellan, trotts att alla säger att de kör sitt eget race.
Personligen försöker jag låta bli att rikta in mig på en specifik linje, filosofi eller vad du kan tänkas vilja kalla det. Å andra sidan säger jag att jag håller på med Natural Horsemanship när någon frågar? Visserligen var Pat Parelli först med idén, och han utvecklade det och lär ut det. Men ju mer det hela växte - framför allt när det tog fart i Sverige för ett år sedan - så gled de två isär mer och mer. Oftare och oftare hör jag Natural Horsemanship nämnas, utan att ha någon koppling till "skaka grimman" eller "Seven Games" osv. Så personligen tycker jag att Mr Parelli där borta i USA får nöja sig med att ha sitt Parelli Natural Horsemanship, och låta Natural Horsemanship gå sin egen väg.
Vad är då Natural Horsemanship för mig?
Och vad gör man?
Det är det fina i kråksången. Jag har inte den blekaste aning. För det är helt upp till dig själv. NH - för mig - en inte en övning. Det är inte att stegra och buga, inte att rida eller longera löst, inte att använda repgrimma.
Natural Horsemanship är att vilja skapa en djupare relation.
Horsemanship finns i alla hästsporter. Att ha gott horsemanship när man hanterar hästen. Natural Horsemanship däremot är steget längre. Du vill förstå, lära dig av och leva med dessa vackra varelser på ett högre plan än de flesta andra.
MEN... sättet du gör detta kan vara genom att trickträna, genom att rida löst, genom att arbeta i repgrimma och busa med din häst.
Kort sagt, Natural Horsemanship är en relation, och vill man kan man försöka uppnå denna relation med trick och löshantering.
- min åsikt fortfarande, glömt inte detta -
Alltså kan jag inte för mitt liv förstå dem som säger att NH skulle vara något dåligt. Något negativt. SJÄLVKLART finns det dåliga varianter av det, visst kan man misslyckas och göra fel (utifrån sina egna och hästens förutsättningar), och framför allt finns det säkert fullständiga dumhuvuden som inte alls vet vad de håller på med, men i slutändan är det ingen negativt. För det är ett försök till att skapa något bättre, något vackrare. Och även om försöken misslyckas och missbrukas, så är det ett försök.
Och innerst inne är det allt som räknas.
Allt är vad du gör det till.
Allt är relativt.
Vad är din syn på hela den här cirkusen?
yay!
SOMMARLOV!
Fina klassen idag!
Bilden kommer härifrån!
- isabelle erixon. #2
Får. {Haväng}
- isabelle erixon. #1
~ We Learned the Sea.
Får. - { HAVÄNG }
Kossa Muuuu. - { HAVÄNG }
Svanar. - { HAVÄNG }
~
Beautiful World.
Vallmo.
