Bella skulle komma och sova över, men när jag stod på balkongen och såg bilen komma körande hör jag mamma ropa innifrån vardagsrummet. Jag går in, och ser mamma som sitter och ser finurlig ut. Hon vill att jag ska stanna kvar inne i vardagsrummet fast jag hör bilen köra upp på stallplanen. Förvirrat sitter jag där och piper "Vad? VAD...? VAD?! Vad har ni nu hittat på?!"  Mamma går ut på balkongen och säger; "Du kan nog komma nu". Jag går ut och tittar ner, och får syn på Bella som precis kliver ur bilen. Hennes mamma kör iväg, men stannar snart, kliver ut och säger till Bella; "Nu glömde du lite saker" och ropar sedan till mig; "Kan du hjälpa till Jonna". Väldigt förvirrat, tar jag på mig skorna, går ner och rundar huset.

Där står Edda. Edda, som bor i Skåne... Min underbara vän.
OCH JAG HADE INTE EN ANING OM ATT HON SKULLE KOMMA!

Jag fyller nämligen 18 år på måndag, och tydligen hade Edda och Bella planerat detta i två veckor (TVÅ VECKOR?!?!) att hon skulle komma hit tills dess och inte sagt ett ord till mig. Men mamma hade de smsat med och hon visste såklart.

Vi stod där på stallplanen och skrattade och skrek och grät och kramades.
Jag är lycklig!
EDDA ÄR HÄR!