Vet inte hur socialt acceptabelt det är att prata om hästskit så här på en blogg men jag vill bara tala om att jag skyfflat väldigt mycket hästskit de senaste dagarna. Råkade få mig ett jobb som stallansvarig på Heby Ridskola! Not the most fancy job, I'm aware. Men det är väldigt trevligt så klagar inte. Mina axlar/ryggen däremot klagar lite, men de behöver vi inte lyssna på. Har som sagt mockat väldigt många boxar de senaste dagarna. Och fyllt väldigt många höpåsar.

Annat som hänt de senaste dagarna är att det blev vår. Sådär från ingenstanns. Först var det massa snö och sen regnade det några dagar och plötsligt var snön borta och det växte tussilago och blåsippor här och var. Hängde inte riktigt med där men jag klagar inte. Idag har det varit sådär väldigt varmt när man går runt i tunn tröja och bara njuter.

Gick ut och fotade lite idag. Kröp omkring på marken sådär som jag brukar och fotade blommor med baken i vädret. "Vad gör man inte för en bild" yadda yadda yadda. Bilder dyker upp allt eftersom!

Idag har Winnie bott i Snarpsätra i två år. Amazing (Ronja har vi ju tyvärr sålt..) har varit här i två år och en dag. Jag har själv bott här två år och två dagar. Trivs fortfarande super! Här har ni några bilder från dagen Ronja och Amazing kom hit!

Gör en snabb trip ner till Skåne idag, hehe. Ska hem redan i morgon. För några månader sedan fick jag ett väldigt entusiastiskt sms av Edda som sa att Mumford & Sons skulle spela i Köpenhamn 8 april. Idag då. På den vägen är det och nu sitter jag på ett tåg och fördriver tiden med att se på sista två Harry Potterfilmerna ("DOBBY HAS NO MASTER. DOBBY IS A FREE ELF"). Har ungefär fem timmars resa kvar, tur att man älskar att åka tåg!

Träna kommunikation/horsemanship/markträning med andra hästar är alltid kul. Speciellt den där första stunden när man måste känna sig fram och se vart gränserna går, hur känslig hästen är och hur man själv måste röra sig.

Idag fick jag pröva lite med grannens häst som står på gråden. Satte på en repgrimma och prövade lite flytta för tryck och följa. Som de flesta hästar när man prövar detta för första gången så var han lite ofocuserad och oförstående, och lite närgången, men otroligt smart och det tog inte många minuter innan man riktigt såg hur polletten föll ner.

För några månader sedan jobbade jag rätt mycket med vår andra grannes häst Szkooby. Han hade blivit skadad i ett ben, och under tiden det läktes stod han i princip på boxvila. Då detta är en väldigt aktiv häst (både mentalt och fysiskt) byggdes det upp oerhört mycket överskottsenergi. Ägarna frågade mig om jag ville träna honom lite från marken för att ge honom något att tänka på. De första passen flög han i luften flera gånger. Alltid noga med att hålla sig borta från mig, men han kunde hoppa och stegra om jag arbetade med för mycket energi. Precis som första hästen jag nämnde var han väldigt ofocuserad i början, jag kunde få hans uppmärksamhet efter lite jobb men sekunden jag slappnade av vände han bort huvudet och tittade på något annat. På sätt och vis gör det inget, jag låter ofta Winnie titta sig omkring när vi tränar. Men målet är ju att du ska få en lugn häst, och en häst som tittar fram och tillbaka på massa intressanta saker är sällan lugn. En del tränar på att hästen ska fokusera på dig (ta tillbaka huvudet/skaka i repet/etc om hästen tittar bort), men jag brukar tillåta det i början och istället bara fortsätta den övriga träningen, kanske flytta bakdel och rygga och följa. Det går ofta rätt fort för de flesta hästar att slappna av och lyssna enbart på dig om du berömmer rätt beteende på rätt plats. Det är en utmaning, men man får träna själv!

Här har ni en film från andra gången jag tränade Szkooby! Som ni ser är han rätt spänd och ofokuserad.



Szkooby och jag jobbade ungefär två gånger i veckan under en månad, och tränade på att flytta för tryck i alla riktningar, följa när jag går och väldigt, väldigt mycket miljöträning. Man kanske kan tycka att när hästen är väldigt pigg kanske man inte ska dra fram stolar och sätta på sitt huvud som ni ser på bilden nedan, men det var just det han behövde. Szkooby är en oerhört smart häst, och han behövde ordentlig hjärngympa. Så fort jag började slänga omkring med flaggor och stolar och konor var han lite vaksam i några minuter, men sen blev han hellugn och bara slappnade av och lät mig hållas.

 

 Vi testade även väldigt mycket tagreting. Eller vår egen version av det. Targeting är vanligt i hundträning, men funkar lika bra på hästar. Enkelt förklarat går det ut på att jag väljer en punkt där hästen ska göra något. Till exempel sätta foten på en pall, eller mulen mot en prick på väggen. Jag började med att ta fram en av våra stora koner och pekade på den. Så fort Szkooby rörde mulen nära konen berömde jag. Efter bara några försök kunde jag stå någon meter ifrån och peka på konen, och den duktiga pojken gick själv fram och tryckte mulen mot toppen av den. Ni kan se detta i slutet av videon nedan.

Det här är en månad efter den första filmen! Rätt mycket lugnare nu, tycker ni inte?

 

Engelska och svenska omslaget.

 

Min vän Mikaela pratade väldigt mycket om den här boken, och såklart kunde jag inte låta bli att läsa den.
För mig var det här den sortens bok som man både älskar och har svårt att ta sig igenom. Det är ett väldigt speciellt språk, främst för att den är skriven ur första persons perspektiv och att huvudpersonen, Christopher, har Aspergers. Själv beskriver han sig som "a mathematician with some behavioral difficulties". Boken börjar med att Christopher hittar sin grannes hund (där av hundarna på omslaget) död i grannens trädgård med en högaffel genom sig (därav det engelska omslaget). Christopher bestämmer sig för att ta reda på vem som mördat hunden, och börjar skriva en bok om det. Därav det mycket speciella, men också vackra språket.

Okey, jag har suttit och skrivit och skrivit om och tagit bort meningar i tjugo minuter nu eftersom jag inte vet vad jag ska skriva. Det är en vacker bok, Christopher fokuserar på udda saker och kastar in udda fakta och intressant information som man annars aldrig får i böcker. Samtidigt är den rätt... enkelspårig. Ni vet hur jag alltid tjatar om lager? Den här boken var ett, väldigt stort, lager. Christopher har inte riktigt förmågan, eller viljan, att beskriva personerna i sin omgivning. Han nämner namn, ibland yrke, men inte mer om de personer han möter. Ibland får man någon liten beskrivning av ett utseenden. Fast i och försig kommer det plötsligt en detaljerad ritning av en tågstation så jag ska inte klaga. När jag tänker efter är det kanske orättvist av mig att säga att den är lite enkel. Den är annorlunda, helt enkelt. Fantastiskt vacker, men annorlunda. För min del krävde den lite vilja för att ta sig igenom, men jag läste de sista 150 sidorna sedan igår så det var inte att leta efter vilja med spade...

Jisses jag tror inte jag borde skriva just nu, har ingen koll på vad jag säger.

All in all, läs den här boken.
Den är underbar.

"Prime numbers are what is left when you have taken all the patterns away. I think prime numbers are like life. They are very logical but you could never work out the rules, even if you spent all your time thinking about them."

"On the fifth day, which was a Sunday, it rained very hard. I like it when it rains hard. It sounds like white noise everywhere, which is like silence but not empty."

 

“And people who believe in God think God has put human beings on the earth because they think human beings are the best animal, but human beings are just an animal and they will evolve into another animal, and that animal will be cleverer and it will put human beings into a zoo, like we put chimpanzees and gorillas into a zoo.”

Hon blir åtta i år, flickan min. Tiden går så fort!

Bilderna är fotade av mig, Bella, Edda eller mamma, och de kommer huller om buller.