Engelskt omslag.
Boken finns ännu inte på svenska.

 

Förra året, mitt dystopiaår, förde med sig serien Legend. Vars första bok heter Legend, alltid lite förvirrande det med i alla fall. What a book. Böcker i genren "young adult", och ännu hellre dystopian young adult, har ju en tendens att ha samma stil. Lätt bristande språk. Regeringen/de som styr landet är antagonisterna i historien. En motståndsrörelse. Ett överflöd av kärlekstrianglar. Den stilen. Det är oftast en okey still. De flesta dystopiaböcker jag läst hitils hanterar detta rätt bra. Det blir lite upprepning, visst, men de lyckas dra in andra intressanta element som gör de värda att läsas.

Marie Lu lyckas väldigt bra.

June Iparis är en 15 år gammal och född i en elitfamilj i en av de finaste delarna av "the Rebublic" - geografiskt sett västra amerika. Efter år av krig, översvämmningar och oroligheter har USA delats i två, "the Rebublic" och "the Colonies". The Rebublic har ett speciellt test alla barn tar vid en viss ålder, och resultatet av det testet fastställer din status i samhället. June får full pott på detta prov, något ingen annan fått tidigare. Det, tillsammans med en familj av militärer, har landat även henne i det militära, trotts sin unga ålder. The Rebublics little prodigy. Lite av motsatsen till Day, också 15 år och med smeknamnet "the Republics notorious criminal". Han är född i slummen och uppvuxen på gatorna. Kontrasten mellan dessa är perf. Speciellt i Prodigy har Marie Lu lyckats så otroligt bra med språket mellan dessa. Jag har sagt förut att det finns inget bättre än författare som kan förändra sitt språk beroende på karaktärerna. Prodigy är vart annat kapitel Day, vart annat June. Marie använder helt skillda sätt att uttrycka sig, att beskriva saker och förmedla tankar och känslor beroende på vilken av de två hon skriver utifrån. Det är fantastiskt att läsa.

Spännande, genomtänkt, snabb och helt klart värd att läsas.
Legend kommer först i serien, Prodigy nummer två och Champion kommer ut i november.