Jag köpte den här boken för nästan ett år sedan dels för att den verkade sådär fint kusligt (lästa nästan bara dystopia novels under hela 2012...), dels för att den var på rea men mest för att det där citatet som brukar stå på böcker av en annan författare eller tidning som läst boken var av John Green, och alltså allt John Green kallar "wondrously" ska stå i min bokhylla. Däremot tog jag mig inte för att läsa den direkt. Faktiskt tog det som sagt ett år, och det var mest för att jag totalt missuppfattade vad boken handlade om. På baksidan står det lite kryptiskt att 16-åriga Jacob råkar ut för en tragisk familjehändelse som leder till att han tar sig till en väldigt avlägsen ö utanför Wales där han finner ruinerna av det övergrivna barnhemmet "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children", där han utforskar och inser att barnen som levde där, och jag citerar (och översätter till svenska..) "var mer än bara besynnerliga". Och de, håll i hatten, de verkar till och med leva fortfarande.
Dun-dun-duuuuun.

Jag trodde det här skulle vara någon sorts mörk psykologisk thrillerliknande story om en övergiven plats och stackars pojkar som intet ont anande vandrar rakt in i famnen på mördare och får sina inälvor utslitna, men det visade sig vara heeeeeeelt annorlunda. Mer fantasy faktiskt. Väldigt, väldigt bra gjord fantasy, den där typen där de placerat fantasy i vår värld. Detta är tydligen Ransom Riggs första bok och jag tycker han har gjort ett jäkla bra jobb. Good on you Riggs.

Förutom en genomtänkt story och ett bra språk är hela boken uppbyggd runt gamla fotografier. Boken är fylld av fotografier och dessa är helt äkta, ihopsamlade från loppmarknader och secondhandbutiker av bekanta till Riggs. Utifrån dessa skrevs sedan boken. A+ på den idén alltså, ger allt en ganska kuslig känsla.

När jag tänker tillbaka måste jag väl erkänna att karaktärerna inte var heeeelt... top notch... Okey det där var ett uttryck jag inte tänker använda igen. Men det jag menar är lite det jag pratade om i The Great Gatsby-recensionen för någon månad sedan. Det finns de karaktärer som är bra, men som glider förbi så milt och enkelt att de gränsar mot att vara tråkiga. Den här boken är full av dem. Jacob, huvudpersonen, är väldigt... enkel. Övriga karaktärer i boken likaså. De har historia och åsikter och sådant som gör dem intressanta, men allt borstas över lite grann, sveps lite hastigt över ditt huvud så du vet att det finns där men du får inte riktigt se det.

Den första boken i en serie blir lätt så här. Det är mycket introduktioner och mer focus på att förklara hela den nuvarande historien för läsaren snarare än att rabbla vad som ledde upp till den etc. Vilket i och för sig är bra, jag blir ju nyfiken och vill veta mer, men jag hade ändå önskat lite mer kraft i personligheterna redan nu. Det ska komma en bok två, men jag hittar ingen mer information om detta än just att det ska komma en bok två och att den ska komma i år. Inget namn eller handling eller någonting. Så det enda jag egentligen vet är att första boken lämnade oss hängande och att jag verkligen vill veta vad som ska hända nu.

All in all. Den här boken borde läsas. En annorlunda, facinerande och spännande historia. Wondrously cool, you could say. So just read it.


"I had just come to accept that my life would be ordinary when extraordinary things began to happen. The first of those came as a terrible shock and, like anything else that changes you forever, split my life into halves: Before and After."

"Sometimes you just need to go through a door."

"We cling to our fairy tales until the price for believing in them becomes too high."

"I used to dream about escaping my ordinary life, but my life was never ordinary. I had simply failed to notice how extraordinary it was."

“'...slow and drunk is no match for fast and scared shitless.”

Jaha.

Haft min sista dagen som tonåring idag...

Jo men alltså. Visst. Sure.

Så fort jag tänker på saken börjar en röst skrika i falsett längst bak i huvudet "DU FYLLDE NYSS 15 DU KAN INTE VARA 20 REDAN" men tydligen så har de senaste fem åren gått fort för imorgon fyller jag just 20. Jisses. Men jovisst, det är väl något som ska hända också. *host*

Förlåt förresten för den totala avsaknaden av inlägg senaste veckan. Edda har varit här och Mikaela också och till och med Bella som numera annars bor i Norge så det var full rulle största delen av tiden. Vi har kört massa bil och busat med hästarna och sett två filmer på bio på samma dag (Iron Man 3 och Star Trek: Into Darkness, båda AWESOME) och massa annat kul. Tänkte att jag kunde skriva om det lite senare men just nu tänker jag sova och sen i morgon är det ju lite fullt upp när släkt och vänner kommer och sen på fredag drar jag ju som sagt till London igen så det får kanske bli efter det.

Okey så det här är beviset att jag inte borde skriva när jag är trött, det blir lite osammanhängande.

Jaja.

Over and out.