Engelskt och svenskt omslag.

 

Det här är tredje och sista delen i Delirium-trilogin.
Jag läste Delirium för ungefär precis ett år sedan, bok nummer två i serien, Pandemonium, någon gång i höstas ungefär. Som sagt, 2012 var ett dystopia år. Delirium utspelar i en framtid där kärlek är en sjukdom. Bokstavligt talat så ses kärlek som en sjukdom... Creepy huh? Känslor i över huvud taget. Runt när man fyller 18 år går man igenom olika 'test', där ens personlighet, utseende etc bedöms, och man tilldelas ett nummer. Ju högre nummer desto "bättre" är du. Därefter genomgår du en operation. Jag minns inte exakt hur de förklarar det i boken, men lång historia kort slutar man känna. Ingen hat, ingen glädje, ingen kärlek, ingen rädsla. Meeeeen självklart finns det ju dem som kämpar mot detta och ja läs böckerna...

Huvudpersonen heter Lena i de två första böckerna. I den tredje är vartannat kapitel Lena, och vartannat hennes barndomsvän Hana, som i princip valde motsatt liv till Lena. Väldigt intressant kontrast där, rätt bra gjort. Boken i sig gillar jag. Däremot är jag lite... besviken på slutet? Det slutar lite mitt i. Så väldigt många frågor som inte fick några svar. Känns lite som att det borde finnas en fjärde bok, men Lauren har sagt att det är sista. Jag brukar försöka respektera vad författaren gör med böckerna. Det som händer får hända liksom. Det är ju i prinicp så livet funkar ändå, ingen idé att börja klaga. Men det blev lite för mycket här. Förstår vad hon försöker göra, men lite för många dörrar som lämnas öppna för min smak...

Som serie i helhet tycker jag väldigt mycket om dessa böcker. Ett väldgt intressant tema, bra utfört, bra karaktärer och ett bra språk. Slutet drar ner lite, men "det sista slaget" är fortfarande riktigt bra. Jag använder ordet bra lite för mycket tror jag...