Film från igår!
Hade tagit ut henne två timmar tidigare, och jobbade i fem-tio minuter bara, och då hade hon varit galet pigg, följt efter mig i galopp, vi gjorde inkallningar i galopp och busade och hoppade. Jag tänkte utnyttja den energin och tog ut henne igen, en längre stund, och filmade den här gången. Nu var hon inte lika busig, men ändå riktigt rolig att jobba med! Fina häst!

Kort förklaring av vad vi gör i filmen!
0:19, 0:47, 1:06 Som ni ser är ”hov” ett befäst kommando nu! Fina häst.
0:37 Vi tränar på att gå på volt med mig på utsidan. Gå undan för tryck i trav.
0:51 Enda förklaringen är att jag är som jag är… Peace!
1:09 Löslongering och snabba varvbyten.
2:00, 2:20 Inkallning i galopp!
2:26 Början på spansk skritt
2:43 Friendly game antar jag. Handen jag håller upp är ett ”stopp kommando”. Dessto större rörelse jag gör med sticken, dessto snabbare rörelser önskar jag ju från Winnie. Men samtidigt får hon ju inte bli rädd för sticken. Så jag gör såhär ibland. Jag andas lugnt, sänder ut lugna energier och håller upp handen som betyder ”stå still”. :)
3:01 För att citera mitt favoritcitat: ”Endast de som inte hör musiken tycker att dansarna är galna.” Man måste flabba loss ibland!

Hade peppat hela dagen med "Born this way" med Lady Gaga, och när jag åkte ut till stallet var det stekhett och vindstilla. Gick runt i en t-shirt och ridbyxor, och svettades nästan. Shorts hade varit skönt, OCH HUR  UNDERBART ÄR INTE DET?

Ronja, den busen, har börjat rymt ur sin hage för att äta gräs. När snön smälte blev det ju många centimeter som försvann, så hon promenerar sorglöst under staketet och ser söt ut när man kommer och hämtar henne. Så hon har bytt till en mindre hage intill stallplanen, med lägre staket. Tror hon trivs där, där hon har koll på allt och alla. Hon ser i alla fall nöjd ut.

Jag började dagen med att gå in dit och sätta mig bland hennes hö. Kliade henne lite, och herregud vad hon tycker om det! Sen satt vi och myste, hon sänkte huvudet och höll det vid mitt knä, och jag fick luta pannan mot hennes nacke och så satt vi så länge. Myspys på hög nivå.

Mockade och fixade, och hämtade sedan Winnie. Värmde upp med arbetsrep och repgrimma, tränade lite på att böja kroppen lite i traven och gå på mindre spår. Dessutom har vi tränat in hov, som jag nu vågar säga att hon kan. Började i början av april, tog fem minuter och en näve korn, HAHA. Efter det har vi finslipat det, och tränat på att höja benet lite mer och så. Nu har vi börjat gå vidare på spansk skritt, men det kommer ta lite längre tid. Hon blandar nämligen ihop hov och backa, så hon gör liksom spank skritt baklänges för tillfället, hehehehehe.

Sedan sadlade och tränasde jag, och red lite. Red på volter och över bommar, och tränade på att gå luuungt och fiiiint. Inte det lättaste med skällande (och ylande) hundar, hästar fastnar och har sönder sina egna täcken i hagen intill, barn som hoppar studsmatta en bit därifrån och diverse andra störnningsmoment. Dessutom vilade Winnie igår, haha. Men det gick bra, hon var så fin så.

Ett hinder stod uppställt på kanske 30 cm, så jag skuttade över det flera gånger i trav. Därefter höjde jag till kanske... 65 cm, och hoppade fyra gånger. Första gången fick jag trycka av henne lite för tidigt (hellre för tidigt än för sent) men det blev rätt bra ändå. Sen verkade "luuungt och fiiint" ha tröttat ut henne, för sen blev det två nerslag, innan hon vaknade till och tog det fjärde språnget helt perfekt.

Sen red jag ut och klättarde lite igen, bara lite eftersom hon redan var rätt trött. Som avskrittning tog jag ett varv i hennes hage, runt staketet. Helt otroligt vad perfekt den hagen är. Träd, öppna ytor och kullar. Och stor. Jag skrittade med staketet i synhåll, men gick en bit ifrån - en bra bit ifrån ibland - och ändå tog det 10 minuter att skritta runt hela! Så ska det vara! Det är enda anledningen till att det är synd att vi ska flytta. :( Men Winnie får i alla fall en rätt stor hage, och några träd. ;) Sen finns det fler hagar bakom stallet och ridhuset, som jag inte sett än, och där tror jag det fanns mer träd!

En heeeelt underbar dag.

Red till Sorf i lördags och försökte hoppa lite, men det gick inte alls bra, haha. Hon var så ivrig och pigg, så hon tog enorma tigersprång, bockade mitt i språnget, och sen ner med huvudet och studs studs studs och BOCK och sedan rusa, rusa, rusa. Efteråt höll jag på lite i repgrimma, och då gick det plötsligt jäääättebra... Lugn och fin häst, förutom någon gång i galoppen då hon busade till det och bockade, som i slutet av videon. Söte!

Meeeeeen... Har inget vettigt att skriva.

Hoppade med Winnie igår, gick förvånandsvärt bra! Hon tar sådana enorma språng, så det är lite svårt att hänga med och släppa efter på tyglarna. Men det får vi träna på. Har inte hoppat någorlunda regelbundet sedan förra sommaren, så man förstår ju att hon är pigg!



Foto: Alva Wallberg
www.foreveralwa.blogg.se

Min häst är bra fantastisk. Igår satte vi en lek från Pat Parellis "Seven Games" prefekt. Yoyo-leken, vilket innebär att hästen backar bort från dig och sedan kommer tillbaka. Jag höll i arbetsrepet, men det låg på marken så till största delen var det bara rörelsen hon backade för, och sedan kom hon tillbaka direkt när jag bad om det.
Prövade även backa från femte zon (jag står någon meter bakom henne) helt löst, och numera kan vi backa upp emot tio meter innan hon börjar ifrågasätta vad vi håller på med och varför vi gör det så länge (hon saktar av och blir lite motvillig).

Vi sprang runt lite den här gången med, hon följde mig löst runt på ridbanan i trav. Som inte var inhägnad. En rätt härlig känsla. Min underbara kuse.

När jag kom till stallet idag gick jag direkt ner till hagen och tog av täcket och grimma på Winnie och gav dem en liten extra tuss hö. Därefter promenerade jag runt lite i hagen och undersökte staketet som stod mitt i hagen. Det börjar ungefär en tredjedel in och sträcker sig sedan nästan ända längst bort. Trådarna hänger ner här och var och jag tycker det ser lite läskigt ut med tanke på att Winnie och Doréen ibland får för sig att ta en räsergalopp genom hagen, hehe. Så jag pysslade lite med det, drog upp trådar som fastnat i snön och knöt upp dem på stolparna. Efter ett tag blev jag på avstånd betraktad av fyra hästögon som tyckte jag var mycket konstig. Hehe.

Hur som helst, när jag mockat åt Ronja och Winnie och fyllt höpåsar och fixat så tog jag ut Winnie på ridbanan i repgrimma och arbetsrep. Underlaget var väldigt bra för att vara vinter, visserligen hårt och lite isigt, men det var så skrovligt att Winnie inte halkade alls. Jag övade lite på ett kommando för trav, som sedan övergick i att träna på övergångar. Skritt, trav, skritt, trav. Jag fick verkligen träna på att använda mina egna energier, höja den när jag ville att hon skulle trava och sänka när jag ville att hon skulle skritta. Hon lyssnade inte alltid, men det begär jag inte heller. Hon var i alla fall superduktig, och för det mesta fortsatte hon till och med på spåret när hon saktade av och vände inte upp. Wonderful!

Det var ju mörkt ute (tack och lov har ridbanan lampor!) och bara två andra personer kvar i stallet. Alla hästar var inne och det var lungt omkring oss. Så jag lade arbetsrepet ett varv runt hennes hals (fortfarande fäst i repgrimman) och busade lite med henne. Hon följde i princip vart enda steg jag tog, oftast i trav. De gånger hon vände sig bort och tittade på någonting var det vara att vänta ett ögonblick och sedan fråga om hon ville följa med, så kom hon igen. Har saknat det, att kunna busa löst. Har ju ingen inhägnad att busa i här.

Blir fortfarande tårögd och lycklig när jag ser den här filmen från slutet av november. Helt från ingenstanns blev min lilla pålle en busig fölunge. Vi rusade runt och lekte helt kravlöst, och gjorde flera inkallningar i galopp! Första gången grät jag av lycka. Min vackra ängel.

Winnie har flyttat! Insåg precis att jag inte skrivit att hon ska flytta här...
I alla fall, eftersom vi köpt Ronja och inte kan ha henne på SORF (pengar, pengar, pengar) bestämde vi att Winnie och hon ska stå hos Anna Bäckman, ett stall där mina tre sköthästar stått, samt foderhästen vi hade en vinter. Men så bröt ju sjukdomen ut på SORF, så först IGÅR kunde vi flytta Winnie.

Vi tänkte låta henne gå med Ronja och Sune (en stor häst) i hagen först. Men när Winnie såg vad troligtvis är den första minishettis hon någonsin sett blev hon väldigt uppspelt och ville leka. Och Ronja med sin gravida mage borde knappast springa som en galning med Winnie efter sig. Så vi prövade att släppa ihop hennes med en häst vid namn Bravur Guvijo (Brolle) och ett friesersto, Doreén. En bild på de två finns på Amandas blogg, Brolles ägare.

Gisses så härligt det är! ÄNTLIGEN en stor hage och HAGKOMPISAR! Winnie verkade trivas, pep lite och sparkade lite bakut, men sedan satte de av i galopp över hela hagen och bockade och lekte. Så fruktansvärt skönt, hoppas det håller i sig nu. Winnie fick gå utan täcke idag eftersom Brolle tydligen tycker om att tugga på täcken, hehe. Vi ska köpa någon form av spray mot det, men eftersom det var så fint väder och de verkade hålla igång i hagen fick hon gå naken. Egentligen vill jag ha henne så, men eftersom vi inte har haft något vindskydd eller fri tillgång till hö/halm har det inte funkat när det är svinkallt eller har blåst och nästan regnat.

Hoppas det håller i sig och funkar nu!

Alla filmer kommer från min iPhone.

Denna är från 19:e. Vi kom tillbaka från en promenad i mörkret.

Filmer från 20:e, då vi var ute på en promenad igen.






Jag behöver det här just nu. Att jag släpper henne och promenerar löst, det är inget jag gör för att stila för andra eller för att jag har något bekräftelsebehov. Det handlar om tilit, om att släppa kontrollen. Om att bara vara. Det är en underbar känsla att promenera och se Winnie gå iväg och undersöka något speciellt, och själv fortsätta gå. Sedan kanske det är jag som stannar, eller helt enkelt vänder och går åt andra hållet. Närheten när man står fem meter ifrån varandra.

Men jag önskar jag kunde släppa henne helt. Utan repet om halsen, repgrimman om huvudet, och utan stressade mig som inte kan låta henne gå längre än de där fem meterna. Jag kan släppa henne, utan tvekan. JAG bryr mig inte om ifall hon lämnar mig och går tillbaka mot stallet, det är inte det. Men om ridskolechefen inte vill att jag ska träna Winnie löst i en paddock när någon ser... Vad händer då om Winnie kommer gående ensam på stallplanen? Och om hon sticker och någon kommer med sin häst? Winnie skulle inte skada, men hon kan ofta pipa till och skutta till med baken när hon hälsar på andra hästar, så folk tror hon är livsfarlig.

JAG VILL HA LÖSDRIFT OCH EN HÄSTFLOCK!! *muttrar surt*

Så mycket... MÄNNISKA  jag varit.

Emelia gjorde en session (djurkommunikation) med Winnie, och talade om att jag borde träna mer i mörker. Jag var tveksam. Vad skulle mörker göra för skillnad? Snarare tvärt om, jag trodde jag trivdes bättre i ljus.
Hur som helst tränade jag ridhuset och gick det underbart, jag försökte verkligen lyssna och andas. Leva i nuet. Det var riktigt roligt och mysigt, bästa på länge. Jag lyssnade verkligen på vad Winnie försökte säga mig.

Så blev vi ensamma i ridhuset och jag släppte henne lös. Bestämde mig för att följa Emelias råd om mörker, vad kunde jag förlora? Släckte ned allt utom några lampor på läktaren. Sedan slöt jag ögonen, andades och började gå. Tänkte inte på någonting, utan gick bara omkring och andades. Winnie följde varje steg jag tog, även när jag började springa. Så fort jag kände att koncentrationen gled iväg, då vände Winnie genast bort från mig och försvann bort mot andra änden av ridhuset. Då stannade jag och andades, slöt ögonen och slappnade av. Tänkte inte på något. Plötsligt kom Winnie smygande och puttade mjukt på mig. Jag stannade och funderade på varför jag trodde att jag föredrog att träna i ljus. Tänkte göra en lista med för och nackdelar, men hann bara punktera upp en grej på den (så kallade) positiva listan; "Det gav bättre kontroll."
Kontroll.
Där har vi hela problemet. Fina häst, hon lär mig så mycket. Och om du läser detta Emilia vill jag tacka igen, för typ tjugonde gången...

Vackra ängel.

foto; Anna Nilsson

Gud vad busig hon är just nu! Synd bara att det är så mycket snö, man orkar inte springa genom den så länge, och dessutom är jag farligt nära att ramla omkull väldigt ofta. Winnie håller sig inte direkt nära mig hela tiden, men oj vad busig hon är endå. Springer jag mot henne flyger hon upp i luften, fintar bort mig och drar iväg till andra sidan paddocken. Springer jag då efter tar hon ett tigersprång undan och springer tillbaka igen, för att sedan glatt komma travande och ha beröm och en godisbit. Så härlig!

Ska dra med mig Bella någon dag och fota!