Living Goddess
Jag vill börja med att påpeka att detta är mina egna åsikter baserad på den begränsade kunskapen jag har googlat fram om detta. Ni får väldigt gärna argumentera emot mig, och om ni skulle veta något mer kring detta skulle det vara väldigt intressant att höra mer om det!
National Geographic har en programpunkt som heter Tabu (engelska: Taboo). Jag har sett flera avsnitt, men gårdagens var utan tvekan det intressantaste hittills. Just det avsnittet hette "Old Enough?". Det handlade bland annat om Owen Middleton; (född Melissa Middleton) som är endast 18 år och har börjat en testosteronbehandling för att bli man, Stavros Grillis; en nio år gammal pojke från Grekland som är en "drifter", han kör alltså race med bil. Pojken som kör bilen i länken är alltså nio år gammal.
Jag har tänkt prata om dessa två senare, men det jag reagerade främst på just nu var Samita Bajracharya. Hon är (kan vara så att jag borde skriva 'var' här eftersom dokumentären är ett halvår gammal, men med största sannorlighet ser situationen likadan ut) Kumari. Även kallad The Living Goddess (den levande gudinnan). Hon är nio-tio år gammal, och bor i Nepal.
Kumari tros vara en reinkarnation av gudinnan Taleju, och gudinnan stannar i flickans kropp till den första menstruationen. När detta sker börjar sökandet efter en ny Kumari. Utvalningen sker av bland annat präster och kungliga astrologer, och består av många olika tester.
Kumari som Samita får inte tala med allmänheten. Som jag förstår det är det mycket, mycket få personer hon får tala med. Inte heller får hon visa några känslor, hennes ansikte ska alltid vara neutralt och samlat. Hon får ytterst sällan lämna templet, och när hon gör det vid speciella tillfällen måste hon bli buren. Hon får träffa sin familj, men de måste buga inför henne och behandla henne som en gudinna. Tidigare har Kumari inte fått någon utbildning, men numera har en präst tillåtelse att besöka templet och undervisa. Varje dag kommer troende till templet och blir välsnignade av Samita.
National Geographic har en programpunkt som heter Tabu (engelska: Taboo). Jag har sett flera avsnitt, men gårdagens var utan tvekan det intressantaste hittills. Just det avsnittet hette "Old Enough?". Det handlade bland annat om Owen Middleton; (född Melissa Middleton) som är endast 18 år och har börjat en testosteronbehandling för att bli man, Stavros Grillis; en nio år gammal pojke från Grekland som är en "drifter", han kör alltså race med bil. Pojken som kör bilen i länken är alltså nio år gammal.
Jag har tänkt prata om dessa två senare, men det jag reagerade främst på just nu var Samita Bajracharya. Hon är (kan vara så att jag borde skriva 'var' här eftersom dokumentären är ett halvår gammal, men med största sannorlighet ser situationen likadan ut) Kumari. Även kallad The Living Goddess (den levande gudinnan). Hon är nio-tio år gammal, och bor i Nepal.
Kumari tros vara en reinkarnation av gudinnan Taleju, och gudinnan stannar i flickans kropp till den första menstruationen. När detta sker börjar sökandet efter en ny Kumari. Utvalningen sker av bland annat präster och kungliga astrologer, och består av många olika tester.
Kumari som Samita får inte tala med allmänheten. Som jag förstår det är det mycket, mycket få personer hon får tala med. Inte heller får hon visa några känslor, hennes ansikte ska alltid vara neutralt och samlat. Hon får ytterst sällan lämna templet, och när hon gör det vid speciella tillfällen måste hon bli buren. Hon får träffa sin familj, men de måste buga inför henne och behandla henne som en gudinna. Tidigare har Kumari inte fått någon utbildning, men numera har en präst tillåtelse att besöka templet och undervisa. Varje dag kommer troende till templet och blir välsnignade av Samita.
En kvinna vars namn jag inte hann skriva ned sa: "[The Living Goddess] ... doesn't have needs of her own."
De visade scener från en sorts festivalliknande tradition, då Samita skulle vara med. Hon bars dit av sin pappa, och sattes på en tron. Massor av människor flockades runt henne och trängdes och väsnades för att få röra den levande gudinnan. Mitt i detta sitter den nio år gamla flickan och ska hålla ett blankt ansikte och låta alla dessa människor röra henne och ta bilder, för att sedan bäras tillbaka till templet igen. Endel förde ihop handflatorna och bugade när Samita bars förbi. Andra sträckte återigen ut händerna och rörde vi henne. Många tog kort, till och med en av soldaterna som skulle hjälpa till att förflytta Samita tog en bild med sin mobiltelefon. Hela situationen kändes som om det var en attraktion, ett föremål som visades upp.
{KÄLLA}Självklart kan jag inte låta bli att reagera på detta. Egentligen lever de ju ett bra liv, de får mat, en plats att sova och nu till och med utbildning, förutom det faktum att de dyrkas som en gudinna. Frågan är bara, är detta tillräckligt. Hon har alla fysiska förutsättningar, men hur mår egentligen flickan bakom Kumari? Den psykiska delen. Att leva hela sin barndom som ett objekt, att behöva tillåta alla berörningar från främmande människor, att aldrig få skratta eller gråta. På sätt och vis vill jag säga att detta är fel och borde ändras på. Att inte små barn ska utsättas för svårigheter på grund av en tradition.
Å andra sidan...
En kvinna som intervjuades när Samita bars förbi sa: "People get a good feeling, just by meeting the kumari." De sa också i repotaget att Kumari står för allt positivt, att hon ger lycka och botar sjukdom, etc. De här unga flickorna gör ändå något bra.
Så frågan blir istället, hur mycket är ett människoliv värt? Svårt fråga, tycker ni inte? För att inte säga omöjlig. Om hundratals människor mår bättre av att tro att Samita är en levande gudinna, är det då värt att låta flickan leva det här livet under några år? Om du säger nej, är det värt det om det påverkar tusentals positivt? Miljoner då? Om flera miljoner människor kommer få ett bättre liv för att en flicka lever isolerat, är det värt det?
Jag tycker själv att det här är så oerhört svåra frågor. Just dessa har ju egentligen inte uteslutande med Samita, Kumari och Living Goddess att göra, utan kan appliceras på det mesta. Om tusentals liv räddas om man offrar ett enda, är det då okey att döda den personen? Är det skillnad om det är en person som gjort mycket ont och en som gjort mycket gott? Har kunskap något med saken att göra, till exempel om man skulle tvingas offra en av två personer, och den ena har kunskap och information som kommer kunna hjälpa tusentals i framtiden. Är deras liv lika mycket värt?
Och har vi rätt att bestämma över människors liv och dess värde?
Jag tror i grund och botten att alla liv har samma grundvärde, men att det finns otroligt många komplicerade situationer där man får väga alla involverade delar. Jag vet att det är ett väldigt flyktigt svar, men jag är inte säker på om jag kan ta ställning till den här frågan just nu. Har funderat på sådant här länge, men kommer egentligen ingen vart.
Detta är ett fruktansvärt svårt och känsligt ämne, men jag vill gärna höra era åsikter!
Källor:
http://en.wikipedia.org/wiki/Kumari_%28children%29
http://deepakadk.blogspot.se/2010/03/kumari-of-patan-living-goddess.html
Sann vänskap?
Vad definierar vänskap egentligen? Jag har ofta funderat på det på senaste tiden. Att man sammarbetar bra? Att man vet allt om varandra? Att man bara kan vara? Att man förstår? Att man förlåter?
Jag vet inte allt om Bella. Jag tror jag knappt vet hennes favroitfärg. Ändå är hon den jag kallar min bästa vän, för jag känner henne ändå. Jag vet oftast hur hon reagerar på saker, vad hon skrattar åt och vad hon blir upprörd över. Kanske inte alltid men oftast.
Winnie känner jag på ett annat sätt. Jag vet hur hon ska reagera på vissa saker innan hon gör det. Är hon påväg att explodera och sätta av i en av hennes rusgalopper runt i paddocken känner jag den spänningen byggas upp och vet att den närmar sig. Tyvärr dras jag med i strömmen och exploderar precis innan henne, jag blir stressad eller irriterad och orsakar hennes race runt paddocken. Men det är en annan sak. Jag känner henne.
Och mina andra vänner? Jag vet mer eller mindre om dem. Ändå brukar jag säga att de är få men nära. Så vänskapen kanske inte ligger i kunskapen om varandra, utan vad man känner. Jag blir lycklig av mina vänner, de får mig att må bra och skratta. Till om med när vi blir irriterade på varandra tycker jag om det, eftersom man kan uppskatta allt mer om det finns ett bra och ett dåligt.
Jag vet inte allt om Bella. Jag tror jag knappt vet hennes favroitfärg. Ändå är hon den jag kallar min bästa vän, för jag känner henne ändå. Jag vet oftast hur hon reagerar på saker, vad hon skrattar åt och vad hon blir upprörd över. Kanske inte alltid men oftast.
Winnie känner jag på ett annat sätt. Jag vet hur hon ska reagera på vissa saker innan hon gör det. Är hon påväg att explodera och sätta av i en av hennes rusgalopper runt i paddocken känner jag den spänningen byggas upp och vet att den närmar sig. Tyvärr dras jag med i strömmen och exploderar precis innan henne, jag blir stressad eller irriterad och orsakar hennes race runt paddocken. Men det är en annan sak. Jag känner henne.
Och mina andra vänner? Jag vet mer eller mindre om dem. Ändå brukar jag säga att de är få men nära. Så vänskapen kanske inte ligger i kunskapen om varandra, utan vad man känner. Jag blir lycklig av mina vänner, de får mig att må bra och skratta. Till om med när vi blir irriterade på varandra tycker jag om det, eftersom man kan uppskatta allt mer om det finns ett bra och ett dåligt.
Vad tycker ni om vänskap?
Fritt att diskutera!
Behövs dominas?
Enkelt diskussionsämne den här gången. Behövs dominan? Och då menar jag överallt egentligen, men främst bland hästar. Behövs det VERKLIGEN?
Vad händer om vi slutar vara dominanta mot djur?
Varför är människan så rädd att släppa kontrollen?
Rock and roll.
Diskutera!
Vikten av att vara källkritisk! ~ [ fritt att diskutera! ]
Igår fick vi se en dokumentär i skolan som hette Konspiration 58, den handlade om en förrening med samma namn som påstår att Fotbolls VM 1959 aldrig ägde rum i Sverige! Att media lurat en hel värld att tro på något! I dokumentären lägger olika personer fram bevis, bevis som är mycket övertygande. Bland annat har en person vid namn Bror Jacques de Wærn skrivit flera böcker om detta, och även grundat förreningen Konspiration 58 (KSP58). De säger att förreningen finns på många platser i världen.
Bara där har vi ju en sensmoral.
Att vara källkritisk och inte lita blint på det vi läser och hör i media. Men det tar inte heller slut där! Vi får sen reda på att HELA FILMEN är påhittad. Ett manus, rakt igenom. Skådespelare och ihopklippt material. Det finns inget KSP58, och ingen har någonsin påstått att Fotbolls VM 58 inte ägde rum i sverige.
Så vi blev ju lurade av filmen!
Vi glömde vara källkritiska när vi tittade på en dokumentär som sa åt oss att vara källkritiska! Och det säger ju rätt mycket om dagens samhälle. Vi tror på det som vi ser i TV, läser i tidningar och hör på radio. Så lätt det egentligen skulle vara att lura ihop något.
Ja, det finns ju människor som inte tror att människan varit på månen, att förintelsen aldrig ägt rum, att Michael Jackson fortfarande lever och att planen som krachade in i World Trade Center i själva verket var arrangerat av USA själva.
Vad ska vi egentligen tro på idag?
Litar ni på det som ni ser i tidningar, radio och TV?
Tror ni att människan varit på månen eller att förintelsen är påhittad osv?
Vad tycker ni?
www.KONSPIRATION58.com
Observera att detta är en fiktiv sida som användes i dokumentären!
Vad tycker ni? ~ [ fritt att diskutera! ]
Alla får självklart svara på detta, men främst hästintresserade personer. Du måste inte själv ha några kunskaper om de tre, bara vad du tror skiljer dem.
Är det någon skillnad mellan Natural Horsemanship, trick/showträning och frihetsdressyr?
Om man vill kunna utföra allt detta, i vilken ordning borde man börja? Eller ska man ta allt på en gång?
Vad är skillnaden med att trickträna exempelvis en hund, mot en häst?
Vill höra era synpunkter!
Är det någon skillnad mellan Natural Horsemanship, trick/showträning och frihetsdressyr?
Om man vill kunna utföra allt detta, i vilken ordning borde man börja? Eller ska man ta allt på en gång?
Vad är skillnaden med att trickträna exempelvis en hund, mot en häst?
Vill höra era synpunkter!