We Are Golden.
En liten katt.
Försökte fota den lite, men katter är helt omöjligt att fota ensam. De vägrar titta upp och in i kameran, och ska alltid stå vid ens fötter. Tar man en pinne och försöker leka med dem så de tittar upp eller ställer sig längre bort, ja då är de för snabba för att man med en hand ska hinna fota!
Det slutade med att han (jag insåg nu att det faktiskt hade kunnat vara en hon...) följde med mig halvvägs hem, innan jag stampade i marken och väste åt stackarn. Jag var lite orolig att bli anklagad för kattstöld om den följde med längre, och tack och lov stannade katten... nästan. Den smög efter på avstånd, men tillslut verkade den endå vända tillbaka och gå hem. Sötnöt.
Mitt hår blåste upp i ansiktet på mig när jag försökte fota sötkatten, och hamnade framför kameran. Trotts ofokus och hår blev den rätt cool, tycker jag.
i love you
Dagens citat!
"Excuse me, I'm making perfect sense. You're just not keeping up."
- 11th Doctor
Anyway. I like it.
Världens bästa Dunderklump. [nostalgi på hög nivå!]
En-Dum-En var min barndomskärlek. haha ♥
Kärlek! ♥
Våren runt hörnet.
Det är varmare, det mesta av snön är borta här och fåglar kvittrar för fullt. Ändå är det kallt, snön är kvar och inte en vårblomma går att skåda. Vi är på gränsen till vår, och det börjar bli lite långtråkigt. Jag och Beez (har jag sagt att hon har en blogg?) har på senaste tiden klagat ofta över att vi saknar att bara gå ut och gå omkring. Bara helt random sitta i ett träd och prata, eller gå runt utan mål och mening, utan att frysa baken av sig. Ju närmare vi kommer, dessto mer saknar jag sommaren! aaaah...
Vilken är er favoritårstid? :)
Några ord att tänka över.
Livet är ett mirakel. Och du ensam har möjligheten att se det. Det är hur du tolkar det du ser, det du hör. "Life is 10 % what happens to you, and 90% how you react at it." Varje stund, varje andetag, varje regndroppe mot din hud, varje trevligt ord. Varje leende. Det är ett vackert, underbart mirakel.
152 000 människor dör varje dag. Det är 1.76 varje sekund. 55 miljoner varje år. Bara det att du öppnar ögonen varje morgon är ett mirakel. Var lycklig för varje sekund du lever, och låt dig aldrig förstöras av hemska känslor som förblindar dig. De får finnas där, du får lära dig av dem, men du får inte under några omständigheter använda den negativa energin i ditt liv. För livet är vackert när man ser det..
Glöm inte att skratta. Vad du än gör så glöm inte att skratta. Skratta hela tiden, skratta med allt. Med regnet, med solen, med djuren, med dina vänner, din familj. Skratta åt dina motgångar. Varje gång något går emot dig, speciellt åt de där allra minsta sakerna som egentligen kan tyckas vara patetiska! Åt att datorn laggar, åt att udden på pennan gick av, åt att brorsan tagit den sista av dina favoriter i Aladdinasken! För du vill inpränta i varje cell i din kropp att du är lycklig, vad som än händer! Hur hemskt livet än blir, så kan du ändå vara lycklig. Du väljer att se allt med glimten i ögat och det roande leendet i mungipan, att lära dig av allt och känna tillit til livet självt.
Le åtmindstånde. Det jag föreslår är svårt, jag själv misslyckas ofta. Men le i alla fall. Le överallt, le med varje centimeter av din kropp. För kanske... kanske kan din lycka, glädje och kärlek till livet följa med ditt leende från din kropp och in i den du ler mot. Kanske kan ett enda leende förbättra en minut av en annan människan liv. Och det är en start, det är en början! Ett enda leende, det ger så mycket.
Så le, för guds skull. Skratta. Öppna ögonen och se världen, hör ljuden och andas luften. Känn känslorna, rör vid allt som för positiva energier till dig.
Dansa i regnet. Sjung och dansa. Skratta och le.
För den enda som kan göra dig olycklig är du själv.
Endast du har makt över din attityd till livet.
Och minns att varje sekund är ett mirakel!
Mer fina ord.
Charles R. Swindoll is a wise man.
Katten tittar konstigt på mig...
Jag har tillbringat den senaste timmen med att dansa runt i köket, bläddra mig igenom glad, dansvänlig Spotify-musik och bakat kladdkakor för glatta livet. Jag har även häpnat lite över hur mycket socker och smör som faktiskt går åt till fyra kladdkakor... Det är lite äckligt, men när man tänker på gott slutresultatet blir så får man bortse lite från sådant. Man får vara lite onyttig ibland!
Kladdkakorna är i alla fall inte till mig (tro inte att jag gör fyra kladdkakor till mig själv!) utan till mammas jobb. Eller snarare till barnen på mammas jobb, som ska sälja bakverk på torget. Så jag får inte ens veta om de blev lyckade! Men jag tror det... bortsett från att en blev lite, lite trasig då jag nästan tappade den (och samtidigt gav ifrån mig ett pipande ljud som fick min katt att stirra ännu mer på mig).
Nu får vi se hur jag spenderar resten av denna fina fredagkväll. Mor min är i Avesta, så jag fick lägenhet, katt och bakverk för mig själv. Så jag passar nog på och fortsätter att dansa mig runt i lägenheten till glad, dansvänlig Spotify-musik medans katten tittar konstigt på mig. För ibland är det skönt att bara göra precis det man känner för, utan att bry sig ett skit om vad andra tycker, tänker och vill att man ska göra.
"Det är de som inte hör musiken som tror att dansarna är galna."
Alexz Johnson // Saving The Train - [NEW SONG!]
Det är läskigt vad mycket jag älskar hennes musik. ♥
Har inte tid att komma på en bra rubik.
Tänkte härma alla modebloggar som finns idag med en "Dagens Outfit", höhöhö...
Allt är H&M, utom ringarna och armband... Som jag inte minns var de är ifrån... Menmen.
"On a road that leads me to straight to who knows where"
I wonder if...
Tillökning i familjen.
Amazing, 4 år. Dräktig.
Well well...
Jaja, nu ska jag vara tyst, se på TV och äta choklad. Freeeedagsmyyyys.
Wimso.
Prövade även backa från femte zon (jag står någon meter bakom henne) helt löst, och numera kan vi backa upp emot tio meter innan hon börjar ifrågasätta vad vi håller på med och varför vi gör det så länge (hon saktar av och blir lite motvillig).
Vi sprang runt lite den här gången med, hon följde mig löst runt på ridbanan i trav. Som inte var inhägnad. En rätt härlig känsla. Min underbara kuse.
Ja....
Min fantastiska häst.
Hur som helst, när jag mockat åt Ronja och Winnie och fyllt höpåsar och fixat så tog jag ut Winnie på ridbanan i repgrimma och arbetsrep. Underlaget var väldigt bra för att vara vinter, visserligen hårt och lite isigt, men det var så skrovligt att Winnie inte halkade alls. Jag övade lite på ett kommando för trav, som sedan övergick i att träna på övergångar. Skritt, trav, skritt, trav. Jag fick verkligen träna på att använda mina egna energier, höja den när jag ville att hon skulle trava och sänka när jag ville att hon skulle skritta. Hon lyssnade inte alltid, men det begär jag inte heller. Hon var i alla fall superduktig, och för det mesta fortsatte hon till och med på spåret när hon saktade av och vände inte upp. Wonderful!
Det var ju mörkt ute (tack och lov har ridbanan lampor!) och bara två andra personer kvar i stallet. Alla hästar var inne och det var lungt omkring oss. Så jag lade arbetsrepet ett varv runt hennes hals (fortfarande fäst i repgrimman) och busade lite med henne. Hon följde i princip vart enda steg jag tog, oftast i trav. De gånger hon vände sig bort och tittade på någonting var det vara att vänta ett ögonblick och sedan fråga om hon ville följa med, så kom hon igen. Har saknat det, att kunna busa löst. Har ju ingen inhägnad att busa i här.
Blir fortfarande tårögd och lycklig när jag ser den här filmen från slutet av november. Helt från ingenstanns blev min lilla pålle en busig fölunge. Vi rusade runt och lekte helt kravlöst, och gjorde flera inkallningar i galopp! Första gången grät jag av lycka. Min vackra ängel.
Bloggen kommer se lite galen ut ett tag.
Tänkte göra om, men orkar inte göra det på sidan jag brukar göra det, HAHA. Ändrar bara färgerna ändå.
Myyyyyys.
word of the day.
Romme Alpin.
Nu ska jag sova! Ointressant inlägg... hm. jaja...
Ha de gött!
VI SKA HA ETT LÄGER!
Japp, Bella och jag ska i sommar annordna ett hästläger. För tjugo deltagare, tio med häst och tio utan!
Det här har vi planerat sedan december. Jag stod och fyllde höpåsar till Winnie, och började fantisera så som jag brukar (hitta på historier och böcker i huvudet är min specialite) och den här gången råkade det bli ett hästläger på sorf. När jag fyllt klart påsarna tänkte jag att "hey... det skulle vara kul att annordna på riktigt...". Redan när jag cyklade hem fem minuter senare tänkte jag redan "om man tar så mycket betalt, och maten går på så mycket ungefär, och dem kanske kan hjälpa till där, och de kan kanske komma och träna..."
En timme senare satt jag med en grovplanering, och informerade Bella om min idé. Sedan har det rulla på, och nu står vi här och kan bjuda in till "Jonnas och Isabelles Hästläger 2011"! Varken Bella eller jag kommer hålla i några lektioner, utan det är fyra duktiga tränare som kommer sköta den biten.
Ni kan läsa mer på hemsidan här nedan!
» www.hastlager.blogg.se
HOPPAS VI SYNS I SOMMAR!
Snart så!
Nu börjar vi bli klara med allt! Äntligen!
I onsdag spenderade vi fyra timmar med att sitta och planera scheman på ett cafe. På kvällen insåg jag att schemat inte funkar, så igår och idag har jag suttit och försökt fixa det. Nu har jag löst det så bra det går, hoppas jag i alla fall! Ikväll kommer Bella hit och sover över, så då ska vi sitta och skriva klart hemsidan hade jag tänkt. Så förmodligen kommer vi släppa bomben i helgen eller nästa vecka!
Woho! Är superdupermegaspänd. Har planerat sedan början av december!
House MD.
En scen från House, säsong 7. Och ja, från serien. Och ja, de sjunger på riktigt.
Och ja... det är helt skruvat...
RNG :: Rated Next Generation
I den första videon är de mellan 11 och 13 år...
Senare videor kan de vara något äldre/yngre kanske.
Men det är gaaaaaaaaaalet coolt!
Hej på er.
Ha det bra allihop! Ta hand om er!
Imorgon drar jag till Kungsbacka!
Kanske lyckas klämma iväg en kort uppdatering under helgen, men chansen är väl inte så stor. Motivationen har helt försvunnit, har haft så mycket annat att tänka på. Kommer berätta allt senare, när det är klart.
Ha de gött så länge!