Are you happy?
Hittade denna på moderns blogg.
HAHAHAHAHAHAHAHA! Love it!
Dancing in the Dark.
Två - troligtvis - ovisade bilder från när mamma red Winnie på julaftonsmorgonen.
Dåligmorgon.
Riktigt "bara för att" har jag lust att hälsa så på några människor en dag. Inte för att just den här morgonen är sämre än någon annan. Visserligen tog jag ett steg närmare att råka ut för mammas förkylning - halsen gör sig påmind, jag fryser hela tiden och jag är rätt hängig - och vi har idrott idag på eftermiddagen. Detta innebär inte bara att vi fakiskt har idrott, som i sig inte är så kul jämnt, utan också att jag måste ha med mig idrottskläder till skolan. En enorm megaväska som garanterat kommer kännas i axeln ikväll. Menmen, man är van från förra året.
När i hela friden blev det så kallt förövrigt? Eller är det bara lilla Sala man fryser häcken av sig när man kliver utanför dörren. Jag fryser till och med inomhus! 9 grader visar termometern. Det var ju 30 för två veckor sedan? Gah.
Det är höst!
När i hela friden blev det så kallt förövrigt? Eller är det bara lilla Sala man fryser häcken av sig när man kliver utanför dörren. Jag fryser till och med inomhus! 9 grader visar termometern. Det var ju 30 för två veckor sedan? Gah.
Det är höst!
Jag orkar inte med mig själv när jag är trött...
HAHAHAHAHAHAHAHAHA!
Godnatt!
Min häst är ett sto... Som tror att alla andra hästar är hingstar.
Idag var Winnie B-R-U-N-S-T-I-G.
Det började redan när jag borstade av henne. Eller snarare, så fort jag ställde upp henne i gången. Hon skulle kröka på nacken, skrapa i golvet, frusta och blåsa upp sig. När jag borstade henne blev hon sur när jag var vid magen, och lyfta svansen och tryckte rumpan mot mig när jag borstade bakdelen.
Därefter släppte jag ut henne i paddocken och gick för att hämta sticken.
När jag kommer tillbaka står häst med svansen lyft, huvudet högt och uppblåsta näsborrar, medan hon stirrar mot den andra paddocken där en ridlektion pågick. Jag lät henne vara, och satte mig istället på grinden. W hoppade plötsligt rakt upp i luften, gör världens bocksprång och drar iväg i galopp till paddockens andra ände. Där frustar hon ordentligt och studsar sedan tillbaka till platsen hon först stod. Då och då gnäggar hon, och ibland kastar hon sig runt och bockar uta bara tusan.
Jag satt där och övervägde att strunta i NH träning just idag.
Hellre att vi låter bli än att allt går fel. Men så bestämde jag mig för att pröva ändå. Sagt och gjort. Jag började utan någonting, och prövade bara att driva henne lite. När Winnie beter sig såhär har hon en väldigt låg toleransgräns, och man måste vara lugn och försiktig för att hon inte ska explodera och fara iväg bockande. Därför använde jag inte sticken alls. Snart lyssnade hon rätt skapligt när jag drev henne och bromsade, så jag gick och hämtade sticken - fast utan stringen, alltså snöret som sitter i änden. Jag använder carrotsticken för att kunna göra tydligare kommandon. Hon är inte så finkänslig än, Winnie.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.
Egentligen borde jag göra lugna, långsama övningar för att lugn ned henne, men samtidigt ville jag ta vara på energin hon hade. Så jag tränade lite mer på travfattningar. Hon var rätt snabb den här gången, så med lite mer träning blir det här nog riktigt bra! Jag prövade lite lugnare saker också, men gav upp försöken när hon tröttnade totalt på mig. Det är liksom ingen mening att tragla saker när oddsen inte är med oss. Då blir det bara fel.
Jag har insett att jag inte ska träna alls med godis ändå.
Tidigare... eller ja, den här veckan... har jag använt det då och då för att förstärka det positiva i att göra något jag ber om. Men hon blir rätt bufflig av det. Markerar man att hon inte får tigga vänder hon genast bort huvudet. Men så är hon på igen lite senare, och det tar bara en massa tid när det egentligen funkar lika bra att vila lite längre.
Och till personen som tycktes tro att jag tror att jag är "bäst i nh och sånt"...
Jag har beviset på att jag inte är det nu. Det går rätt bra för Winnie och mig... i vår trygga lilla paddock. När vi var klara släppte jag henne i en större hage med samma underlag. Winnie drog direkt, haha. Visserligen var hon ju stissig från början, men hon lyssnade inte det minsta. Jag ska börja pröva lite utanför paddocken oftare nu, när det börjar sitta rätt bra i den. Målet är ju att kunna behålla henne på en liten volt runt mig även fast vi är på en större yta. Det är ett väldigt långsiktigt mål än så länge. Jag kan bara hoppas att jag lyckas få oss dit. Hehe.
Det började redan när jag borstade av henne. Eller snarare, så fort jag ställde upp henne i gången. Hon skulle kröka på nacken, skrapa i golvet, frusta och blåsa upp sig. När jag borstade henne blev hon sur när jag var vid magen, och lyfta svansen och tryckte rumpan mot mig när jag borstade bakdelen.
Därefter släppte jag ut henne i paddocken och gick för att hämta sticken.
När jag kommer tillbaka står häst med svansen lyft, huvudet högt och uppblåsta näsborrar, medan hon stirrar mot den andra paddocken där en ridlektion pågick. Jag lät henne vara, och satte mig istället på grinden. W hoppade plötsligt rakt upp i luften, gör världens bocksprång och drar iväg i galopp till paddockens andra ände. Där frustar hon ordentligt och studsar sedan tillbaka till platsen hon först stod. Då och då gnäggar hon, och ibland kastar hon sig runt och bockar uta bara tusan.
Jag satt där och övervägde att strunta i NH träning just idag.
Hellre att vi låter bli än att allt går fel. Men så bestämde jag mig för att pröva ändå. Sagt och gjort. Jag började utan någonting, och prövade bara att driva henne lite. När Winnie beter sig såhär har hon en väldigt låg toleransgräns, och man måste vara lugn och försiktig för att hon inte ska explodera och fara iväg bockande. Därför använde jag inte sticken alls. Snart lyssnade hon rätt skapligt när jag drev henne och bromsade, så jag gick och hämtade sticken - fast utan stringen, alltså snöret som sitter i änden. Jag använder carrotsticken för att kunna göra tydligare kommandon. Hon är inte så finkänslig än, Winnie.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.
Egentligen borde jag göra lugna, långsama övningar för att lugn ned henne, men samtidigt ville jag ta vara på energin hon hade. Så jag tränade lite mer på travfattningar. Hon var rätt snabb den här gången, så med lite mer träning blir det här nog riktigt bra! Jag prövade lite lugnare saker också, men gav upp försöken när hon tröttnade totalt på mig. Det är liksom ingen mening att tragla saker när oddsen inte är med oss. Då blir det bara fel.
Jag har insett att jag inte ska träna alls med godis ändå.
Tidigare... eller ja, den här veckan... har jag använt det då och då för att förstärka det positiva i att göra något jag ber om. Men hon blir rätt bufflig av det. Markerar man att hon inte får tigga vänder hon genast bort huvudet. Men så är hon på igen lite senare, och det tar bara en massa tid när det egentligen funkar lika bra att vila lite längre.
Och till personen som tycktes tro att jag tror att jag är "bäst i nh och sånt"...
Jag har beviset på att jag inte är det nu. Det går rätt bra för Winnie och mig... i vår trygga lilla paddock. När vi var klara släppte jag henne i en större hage med samma underlag. Winnie drog direkt, haha. Visserligen var hon ju stissig från början, men hon lyssnade inte det minsta. Jag ska börja pröva lite utanför paddocken oftare nu, när det börjar sitta rätt bra i den. Målet är ju att kunna behålla henne på en liten volt runt mig även fast vi är på en större yta. Det är ett väldigt långsiktigt mål än så länge. Jag kan bara hoppas att jag lyckas få oss dit. Hehe.
BLOGGDESIGN!
Ja, som ni ser.
Jag älskar den.
Vad tycker ni?
Svar på en anonym kommentar.
Egentligen brukar jag inte svara på anonyma kommentarer - främst eftersom det inte finns någonstanns att svara, haha - men jag känner att jag borde göra det här. Mår nämligen inte så bra ifall någon tror att jag misshandlar min häst.
Denna kommentar finns på ";; Ibland går det inte som man tänkt sig..."
i början, när hon inte ville trava efter dig först, så slog du till hästen med carrot sticken :s ehhhm... ogillar människor som gör så för att den inte vill som man tänkt sig...
Herregud nej! Jag driver henne helt enkelt genom att föra sticken mot hennes bakdel, möjligtvis petar jag till henne lätt. På vilket sätt är det värre än att använda ridspö när man rider? Jag skulle kunna skriva ihop en text om min syn på horsemanship, har tänkt göra det flera dagar nu men inte hunnit/orkat. Men kort sagt försöker jag röra Winnie så lite som möjligt. Det är därför jag så sällan arbetar med Winnie i repgrimma/arbetsrep. Inte för att det är fel, utan för att jag är osäker själv på hur jag ska göra och därför vill ge Winnie en chans att bara gå därifrån. Och dessutom tycker jag inte om att skaka i repet för att hästen ska backa till exempel. Istället slår jag i marken. Det är i princip det mina träningar går ut på, lyssnar inte Winnie slår jag arbetsrepet/sticken i marken istället för att skaka Winnie i repgrimman.
Men jag skulle aldrig slå henne!
Denna kommentar finns på "i love you ;;"
du sitter jättekonstigt och typ lutar dig framåt ? :s
iaf, tro inte att du är bäst i nh och sånt.
På första meningen... Usch ja! Insåg inte det förrän jag såg filmen. Sitter som en riktig kratta, haha! Tack och lov gör jag oftast inte det när jag rider "vanligt", min sits har blivit mycket bättre de snaste året. Men eftersom det var andra... tror jag? Kanske tredje... gången jag red i repgrimma, och dessutom första gången jag försöker rida enbart med sistsen och benen... ja, det kanske är förlåtligt att jag sitter dåligt?
Och så den andra meningen då... Ja du. Vad säger man? Det är intressant att se hur 90 % av världens befolkning verkar tro att man är bäst på grund av att man lägger upp något eller säger en del saker. Jag tror inte jag är bäst på NH, jag kör helt på principen "gissa och hoppas på det bästa". Jag testar, inser att det inte funkar, testar något annat och inser att det funkar. Dessutom har jag en enormt possitiv och duktig häst för ändramålet. Winnie är en smart häst, och i princip allt vi lyckats lära oss beror på henne.
Och som en liten avslutning.
En person hade lagt upp en kommentar som jag inte tänker lägga upp här. I själva verket har jag tagit bort den helt, eftersom den var både onödig och snudd på elak. Denna person tycktes uppskatta kommentarer jag skrivit på en annan blogg, men verkade ha uppfattat dessa kommentarer som om jag försökte vara bättre. Vilket ABSOLUT inte är fallet.
Jisses, vad hände egentligen?
Jag har aldrig menat att jag är bättre än någon! Det har jag aldrig gjort.
Denna kommentar finns på ";; Ibland går det inte som man tänkt sig..."
i början, när hon inte ville trava efter dig först, så slog du till hästen med carrot sticken :s ehhhm... ogillar människor som gör så för att den inte vill som man tänkt sig...
Herregud nej! Jag driver henne helt enkelt genom att föra sticken mot hennes bakdel, möjligtvis petar jag till henne lätt. På vilket sätt är det värre än att använda ridspö när man rider? Jag skulle kunna skriva ihop en text om min syn på horsemanship, har tänkt göra det flera dagar nu men inte hunnit/orkat. Men kort sagt försöker jag röra Winnie så lite som möjligt. Det är därför jag så sällan arbetar med Winnie i repgrimma/arbetsrep. Inte för att det är fel, utan för att jag är osäker själv på hur jag ska göra och därför vill ge Winnie en chans att bara gå därifrån. Och dessutom tycker jag inte om att skaka i repet för att hästen ska backa till exempel. Istället slår jag i marken. Det är i princip det mina träningar går ut på, lyssnar inte Winnie slår jag arbetsrepet/sticken i marken istället för att skaka Winnie i repgrimman.
Men jag skulle aldrig slå henne!
Denna kommentar finns på "i love you ;;"
du sitter jättekonstigt och typ lutar dig framåt ? :s
iaf, tro inte att du är bäst i nh och sånt.
På första meningen... Usch ja! Insåg inte det förrän jag såg filmen. Sitter som en riktig kratta, haha! Tack och lov gör jag oftast inte det när jag rider "vanligt", min sits har blivit mycket bättre de snaste året. Men eftersom det var andra... tror jag? Kanske tredje... gången jag red i repgrimma, och dessutom första gången jag försöker rida enbart med sistsen och benen... ja, det kanske är förlåtligt att jag sitter dåligt?
Och så den andra meningen då... Ja du. Vad säger man? Det är intressant att se hur 90 % av världens befolkning verkar tro att man är bäst på grund av att man lägger upp något eller säger en del saker. Jag tror inte jag är bäst på NH, jag kör helt på principen "gissa och hoppas på det bästa". Jag testar, inser att det inte funkar, testar något annat och inser att det funkar. Dessutom har jag en enormt possitiv och duktig häst för ändramålet. Winnie är en smart häst, och i princip allt vi lyckats lära oss beror på henne.
Och som en liten avslutning.
En person hade lagt upp en kommentar som jag inte tänker lägga upp här. I själva verket har jag tagit bort den helt, eftersom den var både onödig och snudd på elak. Denna person tycktes uppskatta kommentarer jag skrivit på en annan blogg, men verkade ha uppfattat dessa kommentarer som om jag försökte vara bättre. Vilket ABSOLUT inte är fallet.
Jisses, vad hände egentligen?
Jag har aldrig menat att jag är bättre än någon! Det har jag aldrig gjort.
Och appropå ingenting!
Snart kommer en ny bloggdesign upp!
Jag älskar den, så ni får stå ut ifall ni inte gör det. Jag tycker den blev så fin att jag inte ens tänker fråga vad ni tycker! Det är bara lite småpiff som måste fixas innan den kan sättas in här...
Ja... matte var det.
Jag älskar den, så ni får stå ut ifall ni inte gör det. Jag tycker den blev så fin att jag inte ens tänker fråga vad ni tycker! Det är bara lite småpiff som måste fixas innan den kan sättas in här...
Ja... matte var det.
Grovplanering och matte B.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARGH!!
Så... Nu har jag fått avreagera mig lite. Tycker inte om matte. Jag har inget bra, logiskt mattetänk, och därför går allt segt och är svårt. Det är svårt även fast det är lätt. Och vid endel tillfällen är det så lätt att det blir svårt. Ni vet?
Sak samma, matte är jobbigt.
Men räknas ska det. På en termin. yay...
Herregud så deppigt det här blev då.
Och då har vi ju inte börjat räkna än, bara planerat. Vilket jag ska fortsätta med nu!
Hejsvejs.
Så... Nu har jag fått avreagera mig lite. Tycker inte om matte. Jag har inget bra, logiskt mattetänk, och därför går allt segt och är svårt. Det är svårt även fast det är lätt. Och vid endel tillfällen är det så lätt att det blir svårt. Ni vet?
Sak samma, matte är jobbigt.
Men räknas ska det. På en termin. yay...
Herregud så deppigt det här blev då.
Och då har vi ju inte börjat räkna än, bara planerat. Vilket jag ska fortsätta med nu!
Hejsvejs.
NOVELL ;; märkt
Ja... Jag vet inte... Konstruktiv kritk uppskattas.
Klicka på bilden!
Klicka på bilden!
Winn. ♥
W var toppen idag!
Jag tränade idag på att försöka sätta ett kommando på trav. Tidigare har jag helt enkelt drivit och sagt "traaaav!" för att göra den övergången. Jag började med att sätta ett kommando redan i början av veckan, men insåg efter fem minuters träning att det var alldeles för likt halt. Visst kan man ha två kommandon som liknar varandra, men dessa borde inte vara öka och minska! Haha.
Hon svarade i alla fall otroligt bra, faktiskt bättre än vanligt.
Hon kunde trava riktigt fint på en cirkel runt mig. Kommandot är helt enkelt att jag lägger underarmen i en 90graders vinkel och rör den fram och tillbaka. Än så länge är det inte så finkänsligt, jag får veva uta bara tusan fram och tillbaka samtidigt som jag säger ett utdraget "traaaaaaaaavaaaaaa!" innan hon kommer igång. Men skillnaden mellan början av passet och slutet var enorm, så jag e int' bitter. Idag tränade jag lite med godis, vilket jag gjort på senaste tiden när jag ska göra något nytt med henne. Mest för motivationen, eftersom hon tröttnar lite och inte vill riktigt. Å andra sidan blir hon lite bufflig med godis, men markerar jag bara att hon inte får tigga löser det sig snabbt.
Hon följde mig väldigt bra också.
Vände jag upp från spåret följde hon genast efter, och det gick lika bra i båda varven. Hon är så erhört snabblärd och smart min häst! Vi ska fortsätta jobba lite på travkommandot, motivationen och att hon ska stanna hos mig bättre och inte driva iväg lika ofta. Samt att stanna rakt på spåret. Alltså att hon stannar när hon går på en volt runt mig, UTAN att vända in mot mig eller vända bort baken bort från mig... vilket i princip är samma sak, menmen. Hon kunde det förut, men så började jag jobba lite på att flytta bakdelen igår, så nu idag flyttade hon den hela tiden, trotts att jag inte bad om det. Bushäst.
Jag tränade idag på att försöka sätta ett kommando på trav. Tidigare har jag helt enkelt drivit och sagt "traaaav!" för att göra den övergången. Jag började med att sätta ett kommando redan i början av veckan, men insåg efter fem minuters träning att det var alldeles för likt halt. Visst kan man ha två kommandon som liknar varandra, men dessa borde inte vara öka och minska! Haha.
Hon svarade i alla fall otroligt bra, faktiskt bättre än vanligt.
Hon kunde trava riktigt fint på en cirkel runt mig. Kommandot är helt enkelt att jag lägger underarmen i en 90graders vinkel och rör den fram och tillbaka. Än så länge är det inte så finkänsligt, jag får veva uta bara tusan fram och tillbaka samtidigt som jag säger ett utdraget "traaaaaaaaavaaaaaa!" innan hon kommer igång. Men skillnaden mellan början av passet och slutet var enorm, så jag e int' bitter. Idag tränade jag lite med godis, vilket jag gjort på senaste tiden när jag ska göra något nytt med henne. Mest för motivationen, eftersom hon tröttnar lite och inte vill riktigt. Å andra sidan blir hon lite bufflig med godis, men markerar jag bara att hon inte får tigga löser det sig snabbt.
Hon följde mig väldigt bra också.
Vände jag upp från spåret följde hon genast efter, och det gick lika bra i båda varven. Hon är så erhört snabblärd och smart min häst! Vi ska fortsätta jobba lite på travkommandot, motivationen och att hon ska stanna hos mig bättre och inte driva iväg lika ofta. Samt att stanna rakt på spåret. Alltså att hon stannar när hon går på en volt runt mig, UTAN att vända in mot mig eller vända bort baken bort från mig... vilket i princip är samma sak, menmen. Hon kunde det förut, men så började jag jobba lite på att flytta bakdelen igår, så nu idag flyttade hon den hela tiden, trotts att jag inte bad om det. Bushäst.
Grytnäs Medeltidsdagar 2010.
Under dagen blir det ingen bloggning, mor min, Linnea och jag ska nämligen till ovanstående plats!
Hej svejs!
Dagens (om inte årets) bästa köp!!
The Blues Brothers!!
Inte den andra filmen, som har varit den enda jag hittat i alla affärer jag tittat i, utan den första! Vi såg denna film på musiken någon gång i mellanstadiet, och jag har älskat den ända sedan dess. Jag har nummer två här hemma någonstanns, men inget slår ju orginalet (även om tvåan är nära!).
Hittade den av en ren slump på Clas Ohlson. Jag är lycklig. ♥
"We're on a mission from God!"
Har ni sett "The Blues Brothers" eller "Blues Brothers 2000"?
Singel och sökande.
På tåget hem idag fastnade jag på kontaktannonserna i en tidning som låg på sätet. Ni vet, män eller kvinnor som söker män eller kvinnor. Och det visar sig vara oerhört många välutbildade, trevliga, sociala och snygga 40 åringar som söker andra välutbildade, trevliga, sociala och snygga människor i ungefär samma ålder. En hel sida i tidningen, faktiskt. En stack dock ut, och den kändes ju lite... usch. Under "Män söker män"...
"En 70-årig man i Norra Sverige, som söker färgad 20 till 30-åring."
Eh...?
Nä, nu ska jag sova.
Over and out.
"En 70-årig man i Norra Sverige, som söker färgad 20 till 30-åring."
Eh...?
Nä, nu ska jag sova.
Over and out.
Skolprojekt.
Under hela året ska vi i grupp arbeta som en reklambyrå.
Idag gjorde jag och min grupp klart vår logga!
Flushed Away. ♥
Bells! Snälla, vi måste se filmen igen! Nu. Snart. I helgen! Snälla, snälla, snälla!
HAHAHAHAHAHAHA! ♥
"Are you sure about this, Spike? These things are dangerous."
"Danger is my middle name!"
"I thougth it was Lesley..."
Jag skulle ge mycket för Ritas byxor!
HAHAHAHAHAHAHA! ♥
"Are you sure about this, Spike? These things are dangerous."
"Danger is my middle name!"
"I thougth it was Lesley..."
Jag skulle ge mycket för Ritas byxor!
Angående gårdagens inlägg.
Jag var på extremt dåligt humör. Dels hade jag stått ute i tre timmar i blåst och var trött, men till största delen berodde det på en kurs i natural horsemanship jag varit med på hos en vän till familjen. Det är andra gången jag var med, för samma tränare. Redan förra gången tyckte jag hon var väldigt hårdhänt, men igår...
Det finns olika sätt att utöva horsemanship. På senaste tiden har allt fler börjat följa Pat Parelli eller någon annan av dessa kända NH-ikoner. Och tyvärr verkar större delen av dem ha blivit lite pengagalna och strunta i hästarna.
Den här kvinnans filosofi gick bokstavligt talat på att stänga av alla vägar utom en, och sedan utsätta hästen för ett stort obehag för att få denne att välja den öppna vägen. Och det skulle visas RESPEKT! Hästen skulle RESPEKTERA dig!
Fem minuter in i träningen fann jag mig själv omgiven av fem personer som allihop slog i arbetsrepen av fulla krafter för att "lära hästen att den måste hålla avstånd". Tränaren stod glatt i mitten och berömde alla för deras prestationer.
Det var när hon började puckla på en av hästarna så jag nästan började gråta som jag tappade den lilla, lilla gnutta respekt jag hade för henne. En av hästarna vägrade backa undan, och detta löste hon genom att börja veva lätt med arbetsrepet, så som man ska göra enligt de fyra faserna. Problemet var att hennes fas fyra inkluderade att veva av fulla krafter med arbetsrepet medan hon slog med sticken på hästens underhals och bringa.
Och grejen är ju att ingen reagerade utom jag. Liksom de själva sa var jag ju den enda som hade kunskaper sedan innan om NH. Nog för att hästen ska visa respekt och inte springa över en, men jag vägrar kräva den respekten genom att skrämma hästen!
Men det funkade ju. En kvart in i träningen gick hästarna på tårna bakom repsektive ägare och lutade hela kroppsvikten bakåt med huvudet högt för att kunna tvärstanna ifall ägaren skulle stanna. Allt i ett desperat försök att undvika obehaget.
Jeez... Ska det börja gå utför för Horsemanship också?
Det finns olika sätt att utöva horsemanship. På senaste tiden har allt fler börjat följa Pat Parelli eller någon annan av dessa kända NH-ikoner. Och tyvärr verkar större delen av dem ha blivit lite pengagalna och strunta i hästarna.
Den här kvinnans filosofi gick bokstavligt talat på att stänga av alla vägar utom en, och sedan utsätta hästen för ett stort obehag för att få denne att välja den öppna vägen. Och det skulle visas RESPEKT! Hästen skulle RESPEKTERA dig!
Fem minuter in i träningen fann jag mig själv omgiven av fem personer som allihop slog i arbetsrepen av fulla krafter för att "lära hästen att den måste hålla avstånd". Tränaren stod glatt i mitten och berömde alla för deras prestationer.
Det var när hon började puckla på en av hästarna så jag nästan började gråta som jag tappade den lilla, lilla gnutta respekt jag hade för henne. En av hästarna vägrade backa undan, och detta löste hon genom att börja veva lätt med arbetsrepet, så som man ska göra enligt de fyra faserna. Problemet var att hennes fas fyra inkluderade att veva av fulla krafter med arbetsrepet medan hon slog med sticken på hästens underhals och bringa.
Och grejen är ju att ingen reagerade utom jag. Liksom de själva sa var jag ju den enda som hade kunskaper sedan innan om NH. Nog för att hästen ska visa respekt och inte springa över en, men jag vägrar kräva den respekten genom att skrämma hästen!
Men det funkade ju. En kvart in i träningen gick hästarna på tårna bakom repsektive ägare och lutade hela kroppsvikten bakåt med huvudet högt för att kunna tvärstanna ifall ägaren skulle stanna. Allt i ett desperat försök att undvika obehaget.
Jeez... Ska det börja gå utför för Horsemanship också?
Jao...
Skoldagen gick bra. Kul att träffa alla igen! Tyvärr är jag inte riktigt på humör att berätta om någonting, eller i över huvud taget göra annat än att sova just nu.
Det finns människor som missförståt "naturligt hästmanskap" totalt. Värre är ifall dessa arbetar som NH-tränare.
Det finns människor som missförståt "naturligt hästmanskap" totalt. Värre är ifall dessa arbetar som NH-tränare.
Cover me... I'm going in!
Så var det slut. Sommarlovet är SLUT!
Om 25 minuter sitter jag på ett tåg påväg mot Västerås. Det ska bli kul att få träffa knasklassen igen, men lite mer sommarlov skulle vara trevligt. Jaja, det är som det är och så kommer det att vara. Hihi.
Over and out.
;; Ibland går det inte som man tänkt sig...
I slutet av filmen, precis innan jag börjar dansa och ser ut som en galning, så springer Winnie iväg och jag ställer mig med händerna i sidorna och bara suckar. Det händer rätt ofta kan jag säga, HAHA! Det är Winnies sätt att säga;
"Pucko, nu stressar du till allt igen! Jag drar!"
Det är bättre nu, men tidigare hade jag en tendens att be om för mycket ibland. Eller snarare, jag ber om något, och ifall Winnie inte gör detta ber jag mer. Och mer. Och mer. Och samtidigt stressar jag upp mig själv och gör rörelserna ivrigare och slutar tänka efter före jag gör något. Så då brukar Winnie helt enkelt lägga i en högre växel och kuta ifrån mig med glatt uttryck i ansiktet.
Det har dock blivit bättre nu på senare tiden. Att få grus i skorna och slå fem dubbla knutar på stringen till sticken är dock något jag gör hela tiden!
Och appropå dagnsen... Jag har faktiskt fler små klipp när jag helt plötsligt börjar dansa eller fjanta mig. Då har jag helt enkelt gett upp, när Winnie nöjt står och halvsover medan jag försöker få henne att röra på sig. Min häst är lite lat av sig ibland.
i love you ;;
Jag har repgrimman på henne, men använder bara sitsen och benen när jag styr!
Kalas, fest, partyparty!
Idag firade mamma sin 40-årsdag.
Egentligen fyller hon år på onsdag, men hade festen idag då. Vi var ute på campingen här utanför Sala, Silvköparen. Det var riktigt trevligt, och en hel del människor var där. Jag hade gjort en liten gott och blandatlåda.
Denna innehöll;
- 35 olika kolor.
- En burk smultronsylt.
- En påse med te, kiwismak.
- En strut italienska praliner.
- En korsordstidning.
- Boken "Simons Cat".
- Boken "Den som inte tar bort luddet ska dö".
Nu sitter vi hemma och slappar, och ser på Bröllop och Jäkelskap. Kärlek till Dag-Otto!
Egentligen fyller hon år på onsdag, men hade festen idag då. Vi var ute på campingen här utanför Sala, Silvköparen. Det var riktigt trevligt, och en hel del människor var där. Jag hade gjort en liten gott och blandatlåda.
Denna innehöll;
- 35 olika kolor.
- En burk smultronsylt.
- En påse med te, kiwismak.
- En strut italienska praliner.
- En korsordstidning.
- Boken "Simons Cat".
- Boken "Den som inte tar bort luddet ska dö".
Nu sitter vi hemma och slappar, och ser på Bröllop och Jäkelskap. Kärlek till Dag-Otto!
My little angel.
Tänkte göra en liten uppdatering om vad som hänt med Winnie under sommaren.
Tittar ni tillbaka i bloggen pratar jag om en hel del framsteg. Vi prövade ju lite löslongering i början av sommarlovet och jag var överlycklig att det gick så bra. Saken är den att jag klantade till mig, rätt ordentligt!
De av er som är hästintresserade vet att det finns en oskriven regel att man gör allt på vänster sida. Sadlar, tränsar, sitter upp, leder hästen... Frågar man en enorm hög hästmänniskor kan antagligen 10 % svara rätt, att det hänger kvar från tiden då man använde hästar mycket i militären. De övriga 90 % rycker på axlarna och säger att "så är det bara".
Utan att riktigt tänka på det var detta vad jag gjorde fel.
Förutom att leda och sadla osv så har jag även gjort det mesta av träningen i vänster varv. Det gick så bra, och jag fortsatte helt enkelt på det spåret. Det var någonstanns då när jag började kunna löslongera henne som jag insåg att detta gick i vänster varv, medan jag knappt kunde få henne att skritta ett varv på en långsida utan att hon bytte varv. Hörnen var en mardröm.
Så, jag började lägga all energi på det istället.
Tyvärr brydde jag mig inte om vart hon gick i höger varv, bara att hon gick i höger varv. Detta resulterade i en häst som gick på fyrkantspåret. Hela tiden. Vad man en gjorde. Alltid.
Sedan dess har jag jobbat för att "få tillbaka henne".
Helt enkelt jobbat på att få henne att hålla sig nära mig igen. Och sett till att göra allt i båda varven. Det har gått riktigt bra, och nu börjar löslongeringen sitta rätt bra igen, i båda varven! Hon är fortfarande lite väl... "utåtsträvande". Hon försvinner lite för långt bort då och då. Men vi kämpar på.
Fina, fina flickan.
Bella ska med och filma någon gång nästa vecka hoppas vi!
Vill ni se en film?
Tittar ni tillbaka i bloggen pratar jag om en hel del framsteg. Vi prövade ju lite löslongering i början av sommarlovet och jag var överlycklig att det gick så bra. Saken är den att jag klantade till mig, rätt ordentligt!
De av er som är hästintresserade vet att det finns en oskriven regel att man gör allt på vänster sida. Sadlar, tränsar, sitter upp, leder hästen... Frågar man en enorm hög hästmänniskor kan antagligen 10 % svara rätt, att det hänger kvar från tiden då man använde hästar mycket i militären. De övriga 90 % rycker på axlarna och säger att "så är det bara".
Utan att riktigt tänka på det var detta vad jag gjorde fel.
Förutom att leda och sadla osv så har jag även gjort det mesta av träningen i vänster varv. Det gick så bra, och jag fortsatte helt enkelt på det spåret. Det var någonstanns då när jag började kunna löslongera henne som jag insåg att detta gick i vänster varv, medan jag knappt kunde få henne att skritta ett varv på en långsida utan att hon bytte varv. Hörnen var en mardröm.
Så, jag började lägga all energi på det istället.
Tyvärr brydde jag mig inte om vart hon gick i höger varv, bara att hon gick i höger varv. Detta resulterade i en häst som gick på fyrkantspåret. Hela tiden. Vad man en gjorde. Alltid.
Sedan dess har jag jobbat för att "få tillbaka henne".
Helt enkelt jobbat på att få henne att hålla sig nära mig igen. Och sett till att göra allt i båda varven. Det har gått riktigt bra, och nu börjar löslongeringen sitta rätt bra igen, i båda varven! Hon är fortfarande lite väl... "utåtsträvande". Hon försvinner lite för långt bort då och då. Men vi kämpar på.
Fina, fina flickan.
Bella ska med och filma någon gång nästa vecka hoppas vi!
Vill ni se en film?
~ Give me the boogie love.
Tetran gör sig riktigt snygg på svartvita bilder tycker jag!
Vad tycker ni? Svartvit eller färg?
~ Who taught you the voodoo that you do?
Little Miss Sunshine! // - [ Thea Gustavsson ]
Jawbreaker.
Prosha, en vän till mig sedan sjunde klass, kom hit idag!
Har verkligen saknat henne, vi har inte setts sedan... jisses, det är nog skolavslutningen! Usch, så kan vi inte ha det. Vi vandrade i alla fall runt hela Sala och tillbaka igen, åt pizza, köpte och lämnade tillbaka en rakhyvel (P fick beslutsångest, men kom fram till att en biljett till Vampires Suck var viktigare än lena ben!), gick upp i lägenheten, blev attakerade av katten (P är allergisk... heh), gick ut igen och köpte lite godis. Eller... jag köpte Jawbreakers! Ni vet sådana där bollar av olika lager som man krossar hela munnen med ifall man försöker bita sönder dem. Eller spränger sönder microvågsugnen med ifall man försöker värma dem i en sådan...
Jag har alla tänder kvar i alla fall, och det här var en mindre variant med bara tre lager och en bauta tuggummi innuti som förlorade sin plastiga, kemiska smak efter en och en halv minut. Men nu har jag testat i alla fall!
I morgon ryker håret förövrigt.
Eller, i alla fall topparna. Har inte klippt mig på ungefär precis ett år... Illa. Luggen skulle dessutom behöva en frissering. Jag klippte ju kortlugg då, för ett år sedan. Sedan insåg jag att korta luggar växer FORT, och kräver regelbunden underhållning. Vilket jag inte orkar.. Dessutom är min lugg så tunn att den inte blev så trevlig kort... Så den ska fixas, samt lite med håret. Inget speciellt alltså.
Ni sitter jag och för över bilder från kameran.
De flesta är på Bellas lillasyster Thea. Sötare unge får man leta efter. Och blygare!
Ska höra med Bell ifall jag får lägga ut några på lillan. Så i så fall har ni barnbilder att vänta, hah.
Det är förresten synd om den här ungen. Hon har råkat ut för den del av mig som ger femtioelva smeknamn till allt och alla. Sedan hon föddes har hon kallats Tetrapack av mig. Eller främst Tetran. Jag vet INTE vad det kommer ifrån... HAHA.
Hare gött!
Hej där.
Titta, jag lever!
Skämt åsido. Det blev en bloggpaus helt enkelt. En oplanerad men ändå välbehövlig sådan. Dessutom försvann ju Photoshop för ungefär precis en månad sedan nu ( kommer sakna mitt älskade PS 5!! ) och där försvann motivationen att fixa och lägga upp bilder.
En liten uppdatering.
Winnie och jag jobbar på. NH-träningen går stadigt framåt. Vi ramlade ju ner i ett hål tidigare och körde fast totalt, men så började vi om och nu går det mycket bättre!
Jag har funderat på att köpa bomlös sadel. För den icke hästintresserad; Google is your friend.
Problemet är att alla antingen kostar både skjortan, byxor och underkläder eller får dåliga recensioner av andra människor. Vi får se hur det slutar.
Ni kan inte ana hur mycket det kliar i fingrarna för att få göra om bloggdesignen. Det är något fruktansvärt vad snabbt jag tröttnar på det gamla. Blå? Ljus blå? Bläh.
Jag fick för några dagar sedan en kommentar från en tjej (besök hennes blogg här!) som frågade ifall jag skrivit om en häst som heter Floyd Engbo. Och tänk för att det hade jag, det var nämligen den allra första hästen jag provred när jag skulle köpa häst! Kul att se att han hamnade på ett bra ställe och har gjort framsteg sedan jag red honom. Då var han inte alltför mysig. *fniss*
Eh.. För tillfället kommer jag inte på så mycket mer intressant att skriva. jeeez...
Ha de gött.
Skämt åsido. Det blev en bloggpaus helt enkelt. En oplanerad men ändå välbehövlig sådan. Dessutom försvann ju Photoshop för ungefär precis en månad sedan nu ( kommer sakna mitt älskade PS 5!! ) och där försvann motivationen att fixa och lägga upp bilder.
En liten uppdatering.
Winnie och jag jobbar på. NH-träningen går stadigt framåt. Vi ramlade ju ner i ett hål tidigare och körde fast totalt, men så började vi om och nu går det mycket bättre!
Jag har funderat på att köpa bomlös sadel. För den icke hästintresserad; Google is your friend.
Problemet är att alla antingen kostar både skjortan, byxor och underkläder eller får dåliga recensioner av andra människor. Vi får se hur det slutar.
Ni kan inte ana hur mycket det kliar i fingrarna för att få göra om bloggdesignen. Det är något fruktansvärt vad snabbt jag tröttnar på det gamla. Blå? Ljus blå? Bläh.
Jag fick för några dagar sedan en kommentar från en tjej (besök hennes blogg här!) som frågade ifall jag skrivit om en häst som heter Floyd Engbo. Och tänk för att det hade jag, det var nämligen den allra första hästen jag provred när jag skulle köpa häst! Kul att se att han hamnade på ett bra ställe och har gjort framsteg sedan jag red honom. Då var han inte alltför mysig. *fniss*
Eh.. För tillfället kommer jag inte på så mycket mer intressant att skriva. jeeez...
Ha de gött.
Summer 2010.
Thriller. ~ [ of the day ]
Älskar sådant här. Dessutom är ju detta från ett fängelse! Helt underbart.
~ You and me and our memories.
