Att träna andra hästar!

Träna kommunikation/horsemanship/markträning med andra hästar är alltid kul. Speciellt den där första stunden när man måste känna sig fram och se vart gränserna går, hur känslig hästen är och hur man själv måste röra sig.

Idag fick jag pröva lite med grannens häst som står på gråden. Satte på en repgrimma och prövade lite flytta för tryck och följa. Som de flesta hästar när man prövar detta för första gången så var han lite ofocuserad och oförstående, och lite närgången, men otroligt smart och det tog inte många minuter innan man riktigt såg hur polletten föll ner.

För några månader sedan jobbade jag rätt mycket med vår andra grannes häst Szkooby. Han hade blivit skadad i ett ben, och under tiden det läktes stod han i princip på boxvila. Då detta är en väldigt aktiv häst (både mentalt och fysiskt) byggdes det upp oerhört mycket överskottsenergi. Ägarna frågade mig om jag ville träna honom lite från marken för att ge honom något att tänka på. De första passen flög han i luften flera gånger. Alltid noga med att hålla sig borta från mig, men han kunde hoppa och stegra om jag arbetade med för mycket energi. Precis som första hästen jag nämnde var han väldigt ofocuserad i början, jag kunde få hans uppmärksamhet efter lite jobb men sekunden jag slappnade av vände han bort huvudet och tittade på något annat. På sätt och vis gör det inget, jag låter ofta Winnie titta sig omkring när vi tränar. Men målet är ju att du ska få en lugn häst, och en häst som tittar fram och tillbaka på massa intressanta saker är sällan lugn. En del tränar på att hästen ska fokusera på dig (ta tillbaka huvudet/skaka i repet/etc om hästen tittar bort), men jag brukar tillåta det i början och istället bara fortsätta den övriga träningen, kanske flytta bakdel och rygga och följa. Det går ofta rätt fort för de flesta hästar att slappna av och lyssna enbart på dig om du berömmer rätt beteende på rätt plats. Det är en utmaning, men man får träna själv!

Här har ni en film från andra gången jag tränade Szkooby! Som ni ser är han rätt spänd och ofokuserad.



Szkooby och jag jobbade ungefär två gånger i veckan under en månad, och tränade på att flytta för tryck i alla riktningar, följa när jag går och väldigt, väldigt mycket miljöträning. Man kanske kan tycka att när hästen är väldigt pigg kanske man inte ska dra fram stolar och sätta på sitt huvud som ni ser på bilden nedan, men det var just det han behövde. Szkooby är en oerhört smart häst, och han behövde ordentlig hjärngympa. Så fort jag började slänga omkring med flaggor och stolar och konor var han lite vaksam i några minuter, men sen blev han hellugn och bara slappnade av och lät mig hållas.

 
 Vi testade även väldigt mycket tagreting. Eller vår egen version av det. Targeting är vanligt i hundträning, men funkar lika bra på hästar. Enkelt förklarat går det ut på att jag väljer en punkt där hästen ska göra något. Till exempel sätta foten på en pall, eller mulen mot en prick på väggen. Jag började med att ta fram en av våra stora koner och pekade på den. Så fort Szkooby rörde mulen nära konen berömde jag. Efter bara några försök kunde jag stå någon meter ifrån och peka på konen, och den duktiga pojken gick själv fram och tryckte mulen mot toppen av den. Ni kan se detta i slutet av videon nedan.

Det här är en månad efter den första filmen! Rätt mycket lugnare nu, tycker ni inte?
 

Det här med att skilja på ord... och vad de betyder.

 Observera att följande är mina egna åsikter och tankar! Egentligen kan jag bara tala för mig själv i den här texten, eftersom det finns lika många åsikter och "rätt och fel" som det finns människor. Men jag tänkte berätta om min på det hela.




Mänskligheten har en tendens att sätta in allt och alla och hans mormor i fack, och sedan dra tydliga linjer mellan dessa. Samma sak gäller det här med Natural Horsemanship, Trickträning, Parellis metoder, Join Up osv. Det verkar inte finnas något mitt i mellan, trotts att alla säger att de kör sitt eget race.

Personligen försöker jag låta bli att rikta in mig på en specifik linje, filosofi eller vad du kan tänkas vilja kalla det. Å andra sidan säger jag att jag håller på med Natural Horsemanship när någon frågar? Visserligen var Pat Parelli först med idén, och han utvecklade det och lär ut det. Men ju mer det hela växte - framför allt när det tog fart i Sverige för ett år sedan - så gled de två isär mer och mer. Oftare och oftare hör jag Natural Horsemanship nämnas, utan att ha någon koppling till "skaka grimman" eller "Seven Games" osv. Så personligen tycker jag att Mr Parelli där borta i USA får nöja sig med att ha sitt Parelli Natural Horsemanship, och låta Natural Horsemanship gå sin egen väg.


Vad är då Natural Horsemanship för mig?
Och vad gör man?


Det är det fina i kråksången. Jag har inte den blekaste aning. För det är helt upp till dig själv. NH - för mig - en inte en övning. Det är inte att stegra och buga, inte att rida eller longera löst, inte att använda repgrimma.
Natural Horsemanship är att vilja skapa en djupare relation.

Horsemanship finns i alla hästsporter. Att ha gott horsemanship när man hanterar hästen. Natural Horsemanship däremot är steget längre. Du vill förstå, lära dig av och leva med dessa vackra varelser på ett högre plan än de flesta andra.
MEN... sättet du gör detta kan vara genom att trickträna, genom att rida löst, genom att arbeta i repgrimma och busa med din häst.

Kort sagt, Natural Horsemanship är en relation, och vill man kan man försöka uppnå denna relation med trick och löshantering.
- min åsikt fortfarande, glömt inte detta -

Alltså kan jag inte för mitt liv förstå dem som säger att NH skulle vara något dåligt. Något negativt. SJÄLVKLART finns det dåliga varianter av det, visst kan man misslyckas och göra fel (utifrån sina egna och hästens förutsättningar), och framför allt finns det säkert fullständiga dumhuvuden som inte alls vet vad de håller på med, men i slutändan är det ingen negativt. För det är ett försök till att skapa något bättre, något vackrare. Och även om försöken misslyckas och missbrukas, så är det ett försök.
Och innerst inne är det allt som räknas.


Allt är vad du gör det till.

Allt är relativt.



Vad är din syn på hela den här cirkusen?

Så underbara. ♥ :: RIDNING LÖST!

Förutom de där sekundarna precis i början så är allt endast i halsring! Vi har repgrimma på för nödfall, och fick använda den ibland när vi skulle vända och var påväg mot stallet, haha. Men Winnie skötte sig helt perfekt!

Så fina. ♥



Jag har grön tröja, Edda har en grönvit tröja (som ser blå ut!) och Bella en svart med tryck på. :)

Mer svar på kommentar.

Denna kommentar dök upp för ett tag sedan på inlägget "Jag har svårt för Tobbe Larsson..." som jag la upp i februari.



Tjenare Matte och tack för din kommentar! Det är alltid intressant att höra andras åsikter. Men jag antar att du kanske vill ha ett svar tillbaka och då är det första jag vill säga "Va...?". Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja förklara... Min rannsakan? Jo, den kommer utifrån mina egna åsikter och tankar om Tobbe Larsson efter att ha tagit del av videomaterial, filmer och texter om honom, och några av mina vänners åsikter efter att ha tittat och lyssnat på honom live.
Jag medger att tonen i mitt inlägg var lite väl tjurskallig, men jag står ändå fast i att jag inte är förtjust i hans filosofi. Och som jag skrev; "Som alla människor har han säkert sina ljusa stunder, men jag inspireras inte direkt av honom." och därefter valde jag att ta upp några punkter om varför jag inte gjorde det. 

Du har rätt, det finns tusen olika vägar. Och det är en an anledningarna till att jag inte är så glad i honom. Uppfattningen jag fått är att han (liksom Pat Parelli och endel andra Natural Horsemanshiptränare jag mött) har en väldigt fyrkantig syn på hästar. Lite "har du det här problemet ska du lösa det på det här sättet och inget annat". Helt enkelt, jag har fått uppfattningen om att Tobbe Larsson tycker att alla hästar är likadana och det finns bara ett sätt att träna dem.
Och det kan vara en helt fel antagelse, och det vet jag. Men då har ju Tobbe själv (eller vem som nu regisserat filmerna som jag länkade till) inte informerat tillräckligt om sin filosofi.

Och vem i hela friden har sagt att jag inte tycker att man ska 'jobba över gränserna'? Personligen har jag varit (eller kanske fortfarande är, om än inte i lika stor utsträckning) hoppryttare, jag har tragglat dressyr, prövat på western (och skulle vilja fortsätta men tar tyvärr inte tiden just nu), rider engelskt och håller på med horsemanship.

Men nu, med den information jag fått från allt det jag prövat på genom åren, så har jag valt en väg jag kommer vandra på tills jag får lite mer information och kanske svänger av från den vägen. Det senaste året har jag hoppat hit och dit som en galning mellan olika åsikter och filosofier, och det kommer jag nog göra resten av mitt liv också. Det gör man. Man förändras, man växer, man mognar, man gör val som leder en i olika riktningar och ibland ångrar sig och väljer något annat.

Där drev jag iväg...
Men, the point is, jag använder mina egna åsikter, tankar och erfarenheter och reflekterar över det jag vet om Tobbe, och tycker inte om det jag får fram. Helt enkelt. Och det är väl ett kliva över gränserna och se sig omkring. Hela grejen är ju att jag KLEV över gränsen, såg mig omkring och sa "tack, men nej tack" och klev tillbaka igen. Om ett tag kanske jag kliver tillbaka, och ser att Tobbe själv utvecklats och nu har en filosofi som mer passar mina egna åsikter, och då kanske jag börjer gilla honom?

Förstår någon vad jag menar?

Repgrimma med tyglar, 179 Kr. { Hööks }

Hööks gav nyliken ut en repgrimma med tillhörande tyglar. Jag var genast tveksam, eftersom Hööks tidigare repgrimmor är dubbelt så tjocka mot vad jag tycker om är de inge vidare. De är dessutom fem gånger så stela som en repgrimma borde vara, enligt mig. Tycker bäst om tunna, följsamma repgrimmor. Den här ser visserligen tunn ut, men den är knappt hälften så följsam som min andra repgrimma.

Anledningen till att jag köpte den då? TYGLARNA! Jag älskar dem! De är tjocka och mysiga att hålla i, de räcker precis två varv runt hennes hals utan att sitta åt för hårt, om man vill ha en halsring. Hitils har jag använt mitt 4.2 meter långa arbetsrep när jag rider i repgrimma, och det är rätt krångligt att knyta fast och sedan hålla koll på en meter för mycke rep... Men dessa är perfekta.

Hehe, Jonna goes salig över rep...
Men kort och gott. Grimman är stel, knutarna är inte åtdragna och den passar för övrigt antagligen bara stora hästar (lite för stor för Winnie, men bara lite), medans tyglarna är great! Grimman går säkert att använda, men då vill jag hellre tipsa om Jaana Heinola. Min vanliga repgrimma kommer därifrån. Du får snabb service, trevligt mottagande och dessutom kan man få en grimma efter dina egna mått utan extra kostnad!
Klicka {här} för att se efter själv!

Och klicka {här} för att hitta repgrimman från Hööks.



Jag har svårt för Tobbe Larsson...

Jag har inget emot att man lär sin häst att stegra. Och som Tobbe visserligen säger så ska man vara försiktig osv. Men han säger ingenting om hur långt det faktiskt kan ta. Eller om hur viktigt det är att tänka på hästen personlighet, sinnesstämning och fysiska förutsättningar.

Det han säger är att man ska göra "nästan ett litet utfall" och sedan vifta med sina tre meter långa spön (förlåt... jag menar pekpinnar), så stegrar sig hästen. Med tanke på att Tobbes fans till största delen verkar vara 8-13 år gamla ponnyägare tycker jag detta INTE var en vidare bra idé. Way to go, Tobbe. -.-



Som alla människor har han säkert sina ljusa stunder, men jag inspireras inte direkt av honom.

Som här till exempel. Han har en poäng, med vissa hästar (som Winnie exempel) kan man använda ett spö/carrotstick till hjälp. Jag gör det för att jag enklare kan visa Winnie vad jag vill. Vissa duktiga människor klarar sig på endast energier - att 'höja' sin egen energi när man vill att hästen ska börja trava - men eftersom jag inte är så duktig än kan en carrotstick vara till hjälp. Grejen är att långt ifrån alla hästar tål det här. När jag prövade horsemanship på Valle, en häst i stallet, hade jag carrotstick, men hade inte behövt den. Egentligen tror jag den gjorde mer skada än nytta, eftersom Valle blev stressad över rörelser med sticken som Winnie knappt rör ett öra för. Han var inte lika noga med hur mycket energi jag gav ifrån mig, som Winnie är.

Det jag vill komma fram till är att Winnie skulle låta mig använda två tremeters longerspön när jag tränar, medans andra hästar skulle fara i taket och ställa sig på andra sidan ridbanan. 

Vill avsluta med att påpeka att tipset "Har man nu en häst som är alldeles för mycket osäker, som inte riktigt hänger på en, så är det bästa träningstipset att röra sig lite snabbare..." låter ytterst idiotiskt. Är hästen osäker, skulle det då vara en FÖRDEL att börja springa runt som en blådåre? Hm...
 



Mycket negativt inlägg här.. hehe.

~ But your you must keep, totally free.

How fickle my heart and how woozy my eyes
I struggle to find any truth in your lies
And now my heart stumbles on things I don't know
My weakness I feel I must finally show

Jag har aldrig påstått att de som inte utövar horsemanship plågar sina hästar eller gör fel på något vis. Men jag kan tala om hur mycket man missar. Först när jag kom i kontakt med detta började jag se. Jag såg! Jag har ridit av och till i större delen av mitt liv, har man gjort fel har man försökt igen, och igen och igen. Går det ändå inte vet inte hästen sin plats. Jag har sökt lögner och uppkäftighet i hästens beteende, jag har sökt mänskligt beteende i dem. Jag har sökt lögner i det renaste, ärligaste jag nu känner till. Och jag tvingas möta mina rädslor, jag tvingas förlora kontrollen för att kunna återfå den.

Lend me your hand and we'll conquer them all

But lend me your heart and I'll just let you fall
Lend me your eyes I can change what you see
But your soul you must keep, totally free

En häst kan visa dig vägen, men sedan är det din uppgift att komma på hur du ska gå den. Det handlar om balans. Om tillit, om förståelse, om att lyssna, om att försöka. Men det handlar främst om en balans i allt detta. Om jämvikt mellan två individer. Kanske fler än så, men låt oss kunna krypa innan vi går. Rensa dig på fördomar, på tidigare föreställningar om vad som är rätt och riktigt. Inget i världen betyder så mycket vad som är rätt för dig, för er.


In these bodies we will live, in these bodies we will die
Where you
invest your love, you invest your life


Visst funkar det på många hästar att inte lyssna, och forma dem till en foglig, undergiven soldat, alltid redo att uppfylla de uppgifter du tvingar på dem. Och visst går detta att göra på ett bra vis för båda parter. Men vad är tjusningen i att kuva den största graden av frihet? När du inte ser, när du inte ens försöker se efter, vad är då det vackra? Jag menar inte att du alltid måste lyckas, men du förlorar inget på att försöka. Visst kan det vara svårt att ändra en livslång verklighetsuppfattning över en natt, jag själv har haft ett halvår på mig och är bara halvvägs, men jag försöker lyssna. Jag försöker höra det få lyssnar efter. Jag hör det inte alltid, men sådant kommer. Vi lär oss tillsammans. Balans.

Awake My Soul



Winnie & Isabelle Erixon!

Undervisade Bella lite igår, med Winnie. Duktiga är de!



Snyggt att jag halkar vid 0:35, haha.


Kung Valdemar.

För runt två år sedan hade jag en sköthäst, runt 1.70, söt och rätt klumpig. I alla fall för lilla 13 åriga Jonna. Slutade sköta honom eftersom han var lite för mycket häst för min smak, och med tanke på att jag sedan köpte ett nätt fullblod kanske det förklarar en del. Hur som helst är vi vänner med han ägare, hon, jag, mamma och Valles nuvarande skötare Pia åkte tillsammans på en ridresa till Mallorca i September i år.

I går fick jag möjligheten att få NH-träna honom lite löst i paddocken, och gud så kul det var. Han var helt annorlunda mot var jag förväntat mig! Istället för den där tunga, lite buffliga hästen var en känsligare än Winnie är! Hon är känslig, men behöver övertalning hela tiden, och är rätt lat. Valle däremot var på tårna hela tiden, på ett positivt vis. Jag behövde knappt göra mer än peka och göra en rörelse framåt så travade han, och bytte han varv utan att jag bett om det kunde jag vända tillbaka honom trotts att han var tio meter ifrån mig, med någon rörelser med sticken!

Men känsligheten har ju ett pris, och var jag nära honom drog han direkt om jag smackade eller rörde med sticken. Han tillbringade mer tid på andra sidan paddocken än vid mig, men det var ju första gången. Han var otroligt duktig med tanke på det.

Snälla Bella var snäll och filmade, så det kommer förmodligen ikväll!


Lorenzo The Flying Frenchman.

Det här kan vara den coolaste människa som existerar. Nära på i alla fall.



RANGER och DOMINANS i en människa/häst-flock!

Har ni frågor - eller ännu hellre, egna åsikter! - framför dem gärna! :) Det här är mina egna spekulationer, och kommer både från eget huvud och andra inspirationskällor som böcker eller andra texter jag läst. Kommer du med motargument kommer jag försvara min ståndpunkt, såvida du inte lägger fram fakta jag inte tänkt på. Chansen är faktiskt stor att jag ändrar uppfattning, jag är expert på sådant. Detta är alltså min syn på ranger och dominans i en människa/häst-flock.


I en vanlig, vild hästflock har alla sin tydliga roll, en tydlig rang. Ingen individ i en flock har en bestämd plats som följer den livet ut. Skulle en häst bli sjuk kan snabbt en annan häst ta på sig den rollen, varpå en annan häst får ta den hästens roll osv. En spiral. Vissa hästar passar dock bättre i en hög rang, och vissa i en låg. Det har med ålder, fysisk och psykisk styrka och personlighet - ja, jag tror hästar har en tydlig personlighet - att göra. Det absolut viktigaste i en hästflock är effektivitet. Varje individ förväntar sig att alla de andra i flocken använder sina styrkor till fullo och gör sin roll i flocken. Jag kan svära på att det inte finns en enda flock där det finns en häst i hög rang som latar sig hela dagarna och tvingar de andra hästarna att hämta gräs åt den.

Vad tror ni då händer när en människa kommer in i bilden?
Under en lång tid har det varit en hel filosofi att du ska vara högst i rang, att du ska bestämma över din häst och den ska göra precis som du säger. Hästen är ett djur och ska lyda. Inget snack om saken. Men med den inställningen går det lätt fel. Sådana personer har lätt att missa de små tecknen från hästen. De flesta bryr sig nog inte ens om att försöka se dem.

Men missförstå mig inte, människan måste vara högrangad.
Hur mycket alla horsemanshipmänniskor än pratar om att häst och människa ska vara vänner och jämlikar, så funkar inte det. Ledsen, men det går inte att ha ett sunt förhållande och samspel med en häst om den ser dig som lågrangad. Men vem har sagt att man måste vara elak, eller våldsam för att inneha den höga rangen?

Det är stor skillnad på att vara en ledare och en diktator!

Varför tror jag att människan måste ha en hög rang då?
En häst hör inte hemma i människans värld. Den är inte skapt för att ledas, ridas eller vistas i mänskliga områden. När hästen går förbi en djupt dike tänker den inte "titta ett dike", den tänker "ett avgrundsdjupt hål som kommer sluka mig om jag går för nära". Och prasslar det i en buske tänker den inte "vinden får busken att prassla", utan "om en halv sekund kommer en sabeltandad tiger att hoppa fram och äta upp mig." Det här kanske är lite väl överdrivna exempel, och nu för tiden tränas hästarna i så unga åldrar att man ínte behöver oroa sig lika mycket för sådana här saker. Men vissa hästar blir ändå rädda. Om hästen ser dig som ledare och har båda tillit och respekt för dig, då kommer du kunna stoppa även en 180 cm högt kallblod som blir rädd för en plastpåse. Annars är chansen stor att du kommer flyga som en vante och kanske bli översprungen.

Men nu vill jag poängtera vikten av tillit också.
Hur många inser att genom att be hästen om ledarrollen ber du den även att lägga hela sitt liv i dina händer? Du tar på dig ansvaret för ett liv!

Tänk dig först en naturligt ranghög häst; Om hästen anser sig vara högre i rang än du, och du börjar skaka i grimman för att be hästen backa (en dominansövning) vad tror du kan hända? Jo, chansen är stor att hästen blir förbannad och tänker; "Du ska inte komma här och komma här. Lär dig din plats skitunge". Fortsätter man då skaka kanske hästen faktiskt anfaller, precis som den skulle ha gjort mot ett uppnosigt föl i vildhästflocken.
Jag menar absolut inte att man inte ska skaka i grimman, och självklart ska man tillrättavisa hästen när den går över ditt personliga område. Men då är det oerhört viktigt att visa att hästen kan lita på dig!

Nu tänker vi istället att vi har en lågrangad häst; Om hästen vanligtvis är låg i rang, men tvingas ta över ledarrollen för att du "inte kan skydda flocken" (jag kommer till det). Denna häst kan mycket väl ha dåligt självförtroende och är kanske stressad eller orolig. En sådan häst kan mycket väl blir djupt krängt om du försöker bestämma över den.

Varför tar då en häst över rollen som ledare?
Jag har ju redan konstaterat att hästar inte drömmer om att leda flocken, varför väljer den då att göra det om den anser att människan är oduglig. Jo, just för att människan är oduglig. Om människan härjar runt och inte förtjänar rollen som ledare, då är ju hon ett hot mot hela flockens säkerhet! SJÄLVKLART kommer hästen ta ledarrollen, den måste ju?


one two three FOUR

Tog en liten snabb tur in på biblioteket här i Sala för att låna (den fantastiska, otroliga, underbara) Alla Kungens Hästar av Emelie Cajsdotter. Var tvungen att lämna tillbaka den tidigare när lånetiden gick ut, men jag hann aldrig läsa klart den. Direkt när jag kommer fram till bokhyllan med hästböcker får jag syn på Boken Om Horsemanship. Bläddrade lite och bestämde mig för att låna den också. Letar vidare efter Alla Kungens Hästar, men hittar istället Horsemanship Från Grunden. Betsämmer mig för att ta den också. Hittar Alla Kungens Hästar, men precis bredvid står boken Hästens Själ av Klaus Ferdinand Hempfling. Lägger även den till min växande och tunga bokhög. Därefter vände jag mig om och gick, vågade inte titta igenom fler böcker. Det finns en gräns för vad man hinner läsa på en månad - lånetiden alltså.

Jag läser fort egentligen, men sådana här böcker brukar ta längre tid. Man vill ju inte bara plöja igenom dem liksom, utan ta in allt och fundera över det.





Ni hästmänniskor, finns det någon speciell hästteoribok ni tycker om?
Och ni icke hästmänniskor, vad tycker ni om för böcker?


Ha de gött.
Over and out.


Jag vill ha en NH-paddock!!

Kanske behöver förklara mig lite här. Men grejen är att jag tittat på massor av NH-videos på Youtube, och har sett ett... mönster, haha. Nej, men flera personer i USA har helt underbart mysiga paddockar där de tränar! Det är stora, blå tunnor här och var, massa bommar, pressenningar, bildäck, pallar, stora pilatesbollar och jag vet inte vad. Och det ser så enormt mysigt och roligt ut att bara kunna gå runt och hitta på olika saker!

Vi har ett litet område nära stallet där de har dumpat allt skräp från ridskolan. Det finns gamla soffor, skotkärror, en stor byrå osv. Där finns även massa bildäck och plåttunnor som skulle vara superkul att använda sig av. Dock tror jag inte Sorf skulle uppskatta om jag släpade ned dem till paddocken, och det finns inte direkt någonstanns jag skulle kunna förvara dem... Och jag är inte så ambitiös att jag tänker rulla bildäck fram och tillbaka varje gång! Får nöja mig med bommar tills vi köper egen gård, om vi nu gör det, haha.

Lo-ve-ly! [ monty roberts ]





Natural Horsemanship.

Skrev ihop en liten text om min - min! - syn på NH. Den är nästan två A4, så börja inte läsa om du har problem med långa texter, heh. När jag tänker efter är det kanske inte bara NH i sig, utan också allmän hästhållning.. Så, mitt hästtänk helt enkelt. Men det är skrivet ur ett NH perspektiv... mest. Aya, läs om ni vill.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Till att börja med är det viktigt att kunna skilja på olika ord. Att kräva respekt innebär inte att man vill ha ledarrollen över flocken. Att visa respekt betyder inte att man litar på någon. Du kan inte inneha ledarrollen utan att de övriga flockmedlemmarna visar dig både respekt och tillit. Det går att få respekt genom hårda slag och skarpa bett, men aldrig tillit.

När det väl är utrett kan vi gå vidare till ett väl utbrett missförstånd. Jag ser ofta människor som anser att NH inte är det minsta naturligt med repskakande och Parellis fyra faser, och anser att man inte alls behöver vara en dominant ledare över sin häst. Men vem i helskotta har sagt att man inte kan vara en rättvis och bra ledare? Hästar är flockdjur, och behöver en fungerande struktur för att trivas i sin tillvaro. För att överleva i vilt tillstånd måste varje enskild individ behärska sin talang och sin plats i flocken till fullo för att säkra hela flockens överlevnad. Hästarna förlitar sig på att alla gör sitt arbete i flocken. Har ni någonsin hört talas om en flock där en av hästarna ligger och latar sig hela dagarna och säger åt de andra att hämta gräs åt den? Skulle inte tro det.
    Att du är en ledare behöver inte betyda att du ska bestämma varje steg dina flockmedlemmar ska ta, tillrättavisa varje misstag och med hjärnhand styra deras vilja.

Någon talade om för mig att det finns tre sorters regenter. En som är ledsagare för sitt folk. En sådan ledare står tillbaka och människorna fritt utvecklas. De som är regenter för sitt folk har ofta många fiender och lever inte länge på jorden. 
    Sedan finns det de som är regenter för sitt land. Sådana härförare är involverade i krig och konflikter. De anser att ledarskap handlar om utökade landvinningar. Under deras styre förekommer stor blodspillan, och de beskrivs ofta som hjältar. 
    Den tredje sorten är de som är regenter för sin egen skull. De lever av, inte för sitt folk. Man ser dem i stora palats, bakom höga murar.

Jag tror människan måste ha en dominerande roll (minns att dominerande inte behöver vara elak!) om de ska fungera tillsammans med en häst. Hästar är flockdjur och flyktdjur, och trotts att de har arbetat tillsammans med människor i jag vet inte hur många år så har de fortfarande kvar många av de grundläggande reflexerna och instinkter. Människan är ett rovdjur, och dessutom med en mycket mer utvecklad hjärna. Det ligger inte i vår natur att bli rädd för prasslande buskar och förbiblåsande plastkassar. Det blir däremot många hästar. Men om människan har en hög rang i flocken, och en stark grund av respekt och tillit, då är det så mycket lättare att övertyga sin häst om att inte allt är ett potentiellt hot.

Den individuella hästens grundläggande personlighet spelar en stor roll i hur du behöver hantera den. Jag har sagt det tidigare, men det tåls att upprepas; En sätt som fungerar alldeles utmärkt på en häst kan förstöra en annan. Mitt eget sto tål att man skakar i grimman i fas fyra utan minsta men. En misshandlad, nedbruten och rädd skulle antagligen bli ännu mer skräckslagen om någon började göra exakt samma sak. Grejen är inte vad du gör, utan att du ska kunna förstå när och hur du ska göra det. Att kunna skilja på situationerna.

Jag tänkte spekulera lite fritt nu, och se ifall någon delar min uppfattning. Låt oss säga att vi har två hästar. Den ena skulle i en vild hästflock ha som uppgift att varna flocken mot en annalkande fara, medan den andra gå till motangrepp och skydda ifall det skulle behövas.
Börjar du försöka träna dessa två på samma sätt med repgrimma och carrotsticks, och använder dig av en brutalare metod än vad som skulle krävas (ex. upp i fas tre-fyra direkt eller alltför hetsiga rörelser) tror jag de båda hästarna reagerar olika. Hästen vars uppgift är att försvara flocken kommer sätta sig emot och kanske till och med att gå till fysiskt motangrepp mot dig. Hästen vars uppgift är att förvarna flocken däremot kommer troligtvis att dra därifrån hals över huvud. Detsamma i andra situationer, till exempel om du rider. Hästen som ska försvara flocken kanske knappt bryr sig om den där plastpåsen som blåser förbi, medans hästen som ska förvarna flocken om faror blir rädd.
Och det handlar om att kunna skilja på dessa typer av hästar, att lära känna dem lite smått först och sedan börja arbeta på riktigt. Att veta hur din häst reagerar på olika saker och olika situationer. Att veta vem din häst är! En metod, samma metod, funkar inte på alla hästar.

Jag har även sett diskussioner om att människan aldrig kan bli en del av hästflocken på samma sätt som en häst, eftersom de inte är just en häst. Att det inte spelar någon roll hur mycket du än försöker, eftersom du aldrig kommer kunna tala samma språk som en häst. So what? Vem har sagt att man inte kan förstå varandra ändå? Varför inte ens försöka?  7 % av förståelsen mellan två personer beror på orden man säger, de övriga handlar om tonläge, kroppsspråk och ansiktsuttryck. Och varför inte skapa ett eget språk, om det är så omöjligt att lära sig hästens? Man får börja från början och det kommer ta väldigt mycket tid och tålamod, men jag är fullständigt säker på att det funkar. Häst och människa kan förstå betydelsen av varje ord i bådas språk.

Hur mycket jag än tänker efter kan jag inte komma på en situation där en häst har försökt dominera över mig. Inte lyssnat på mig, ja. Vägrat röra på sig, absolut. Skenat eller bockat med mig, oyes.  Men då har det alltid varit för att få vila, för att jag inte varit tydlig nog eller helt enkelt för att hästen blivit rädd, vare sig det är för mig eller för någonting annat. Många hästar kan ha ont eller ha blivit illa behandlade också. Men jag kan inte minnas en enda häst som försökt bestämma över mig, som försökt att fösa runt mig och bestämma vart jag skulle stå, när jag skulle röra mig och vad jag skulle göra. Så varför är det ett så utbrett koncept att aldrig släppa garden och sluta upp med att sträva efter den där eftertraktade ledarpositionen?

En häst står inte och längtar efter att få leda flocken. Men klarar du inte det själv, måste ju hästen göra det. Man hör ofta att hästar testar nya ryttare. Men inte för att de hoppas kunna bestämma över människan, utan helt enkelt för att se ifall de måste bestämma. Flockens överlevnad är viktigast, så det finns inte tid och utrymme för varje enskild flockmedlems drömmar om maktskap. Genom att testa nya flockmedlemmar kunskaper kan flocken omstruktureras och bli lika effektiv som tidigare igen.


Jag gapar fortfarande av chock.

Jeeeeeeez. Det här får jag rysningar i hela kroppen av! Herregud, att stå på två hästar, samtidigt som han 'kör' fyra stycken framför sig... bara det måste ju vara svårt. Och den här killen HOPPAR så också!


Nothing but amazing.


(Jag har inte gjort denna video.)


Gud. Så. Sött!

Jag har pratat om Paulina Tufvesson ( http://www.playlovelearn.se ) tidigare, men det är i alla fall en person jag verkligen ser upp till, och har följt på Bilddagboken.se i över ett år nu sedan hon fick sin fantastiskt söta minishettis Alvin.
För ett tag sedan lade hon upp en film där hennes 5-åriga lillasyster Izabella red och tricksade lite med Alvin. Videon ser ni här nedan. Det är helt fantastiskt vilken försiktig och mysig ponny han här.




Och så idag lade Paulina upp denna video, där Izabella tackar för alla som tittat på filmen.
Gud så söt unge alltså.


Natural Horsemanship.

Det finns alltid lika många åsikter som människor. Personligen har jag och kommer aldrig att säga att jag är superbra på detta, utan kör – liksom många andra människor – mitt eget race och gör det som funkar för stunden. Men jag ser allt fler unga människor som nyss upptäckt detta, och glatt slår med sticken och svingar med arbetsrep och flyttar hästar hit och dit precis som de läst att man ska göra på diverse sidor eller BDB’er. Vissa anser att det är fel, andra tycker det är helt rätt. Många kommer med argument om hurvida vissa metoder det inte alls är naturliga, medan andra anser att hästar inte är försiktiga med varandra i hagen.

Själv tror jag helt enkelt att det handlar om att kunna känna. Om känslan försvinner, då är det kört. Det är därför jag är så skeptisk till Horsemanship nu för tiden. Till hela begreppet, oavsett vem som utövar det – erfaren som nybörjare. Det är när detta slutar vara en känsla som sakta arbetats fram tillsammans med en häst, och istället blir något du lär dig på en internetsida eller för 200 kronor i timmen för en NH-tränare…

För varje häst du möter, och tänker använda någon form av NH med… så gäller det helt enkelt att ha den finkänslighet och tålamod som krävs själv, och inte göra precis som du nyligen gjort med en annan häst. Liksom att alla människor är olika är alla hästar olika. Vad som fungerar prefekt på en häst kan förstöra en annan. Så en duktig NH människa är inte en person som snabbt kan lära in trick och löslongera sin häst i prefekt form, utan att kunna läsa av hästar. Du kan kunna samla din egenhäst löst och trickträna den, samtidigt som du knappt kan få en annan häst att gå framåt. Du är inte "duktig" förrän du kan göra samma sak med alla hästar.

Så dessa människor som slår med sina stickar och arbetsrep, en liten del av dessa kan utan problem fortsätta medan vissa borde sluta nu. Borde ha slutat igår. Samtidigt är det viktigt att inte låta det gå överstyr, lika viktigt är det att kunna göra det som din häst behöver. Att kunna se och känna vad din häst behöver. Du måste vara medveten om att din hästs personlighet, och förstå att den kan förändras på grund av omgivningen eller helt enkelt att hästen blir äldre.
Du måste känna. Förlora aldrig känslan.

Detta är mina åsikter.
Delar du dem inte och tänker klaga,
ska du även ha motargument!        


Min älskade, älskade häst.


Tidigare inlägg
TILLBAKA TILL STARTSIDAN

bloglovin

Allmänt
Dagbok
Dagens
Skola

Hästar
Horsemanship
Hästar
Kung Valdemar
Min Hästsyn
Ronja

Våra Häst
Amazing
Dalwinnie
Flisan
Holly Hobbie
Prins

Bloggandet
Bloggen
Designer
Gästbloggare

Intressen
Böcker
Film/TV
Illustrationer
Reading List 2013

Musik
Alex Day
Alexz Johnson
Sam Tsui
Musik

Äventyr
Mallorca 2010
London 2012
London 2013 #1
London 2013 #2

Övrigt
Birk
Citat
Fritt att diskutera!
Melodifestivalen 2011
Melodifestivalen 2012
Melodifestivalen 2013
Tänkvärt
Från Youtube

Fotografier
Byggnader
Djur
Evenemang
Hästar
Macro
Människor
Natur
Sport
Tävlingsbidrag
Vardagligt
Övrigt


2013
Jan, Feb, Mar, Apr, Maj, Jun, Jul, Aug, Sep, Nov, Dec

2012
Jan, Feb, Feb, , Apr, Maj, Jun, Jul, Aug, Sep, Oct, Nov, Dec

2011
Jan, Feb, Mar, Apr, Maj, Jun, Jul, Aug, Sep, Oct, Nov, Dec

2010
Jan, Feb, Mar, Apr, Maj, Jun, Jul, Aug, Sep, Oct, Nov, Dec