THE CURIOUS INCIDENT OF THE DOG IN THE NIGHT-TIME : Mark Haddon
Engelska och svenska omslaget.
Min vän Mikaela pratade väldigt mycket om den här boken, och såklart kunde jag inte låta bli att läsa den.
För mig var det här den sortens bok som man både älskar och har svårt att ta sig igenom. Det är ett väldigt speciellt språk, främst för att den är skriven ur första persons perspektiv och att huvudpersonen, Christopher, har Aspergers. Själv beskriver han sig som "a mathematician with some behavioral difficulties". Boken börjar med att Christopher hittar sin grannes hund (där av hundarna på omslaget) död i grannens trädgård med en högaffel genom sig (därav det engelska omslaget). Christopher bestämmer sig för att ta reda på vem som mördat hunden, och börjar skriva en bok om det. Därav det mycket speciella, men också vackra språket.
Okey, jag har suttit och skrivit och skrivit om och tagit bort meningar i tjugo minuter nu eftersom jag inte vet vad jag ska skriva. Det är en vacker bok, Christopher fokuserar på udda saker och kastar in udda fakta och intressant information som man annars aldrig får i böcker. Samtidigt är den rätt... enkelspårig. Ni vet hur jag alltid tjatar om lager? Den här boken var ett, väldigt stort, lager. Christopher har inte riktigt förmågan, eller viljan, att beskriva personerna i sin omgivning. Han nämner namn, ibland yrke, men inte mer om de personer han möter. Ibland får man någon liten beskrivning av ett utseenden. Fast i och försig kommer det plötsligt en detaljerad ritning av en tågstation så jag ska inte klaga. När jag tänker efter är det kanske orättvist av mig att säga att den är lite enkel. Den är annorlunda, helt enkelt. Fantastiskt vacker, men annorlunda. För min del krävde den lite vilja för att ta sig igenom, men jag läste de sista 150 sidorna sedan igår så det var inte att leta efter vilja med spade...
Jisses jag tror inte jag borde skriva just nu, har ingen koll på vad jag säger.
För mig var det här den sortens bok som man både älskar och har svårt att ta sig igenom. Det är ett väldigt speciellt språk, främst för att den är skriven ur första persons perspektiv och att huvudpersonen, Christopher, har Aspergers. Själv beskriver han sig som "a mathematician with some behavioral difficulties". Boken börjar med att Christopher hittar sin grannes hund (där av hundarna på omslaget) död i grannens trädgård med en högaffel genom sig (därav det engelska omslaget). Christopher bestämmer sig för att ta reda på vem som mördat hunden, och börjar skriva en bok om det. Därav det mycket speciella, men också vackra språket.
Okey, jag har suttit och skrivit och skrivit om och tagit bort meningar i tjugo minuter nu eftersom jag inte vet vad jag ska skriva. Det är en vacker bok, Christopher fokuserar på udda saker och kastar in udda fakta och intressant information som man annars aldrig får i böcker. Samtidigt är den rätt... enkelspårig. Ni vet hur jag alltid tjatar om lager? Den här boken var ett, väldigt stort, lager. Christopher har inte riktigt förmågan, eller viljan, att beskriva personerna i sin omgivning. Han nämner namn, ibland yrke, men inte mer om de personer han möter. Ibland får man någon liten beskrivning av ett utseenden. Fast i och försig kommer det plötsligt en detaljerad ritning av en tågstation så jag ska inte klaga. När jag tänker efter är det kanske orättvist av mig att säga att den är lite enkel. Den är annorlunda, helt enkelt. Fantastiskt vacker, men annorlunda. För min del krävde den lite vilja för att ta sig igenom, men jag läste de sista 150 sidorna sedan igår så det var inte att leta efter vilja med spade...
Jisses jag tror inte jag borde skriva just nu, har ingen koll på vad jag säger.
All in all, läs den här boken.
Den är underbar.
Den är underbar.
"Prime numbers are what is left when you have taken all the patterns away. I think prime numbers are like life. They are very logical but you could never work out the rules, even if you spent all your time thinking about them."
"On the fifth day, which was a Sunday, it rained very hard. I like it when it rains hard. It sounds like white noise everywhere, which is like silence but not empty."
“And people who believe in God think God has put human beings on the earth because they think human beings are the best animal, but human beings are just an animal and they will evolve into another animal, and that animal will be cleverer and it will put human beings into a zoo, like we put chimpanzees and gorillas into a zoo.”
Kommentarer
Postat av: Vilma
Jag älskar den där boken! Den är väldigt unik, jag tror inte det finns en enda bok som den, vilket är ganska trevligt, man får liksom en helt ny läsupplevelse. Och "kapitelnamnen", det är ju lite kul när man kommer till typ kapitel 71 och man är på sidan 80 eller nånting ;)
Svar:
J N
Trackback