LONDON 2013.
London var awesome, fast det är ju inte direkt någon nyhet. Edda och jag landade på Stansted vid tvåtiden, och efter lite velande bestämde oss för att köpa tågbiljetter istället för bussbiljetter in till London, som förra året. Lite dyrare, men åh så skönt! Runt 45 minuter istället för över en och en halv timme, och tåg är ju alltid skönare än buss. Plus fritt Wi-fi. Dessutom träffade vi världens trevligaste konduktör som småpratade med och, efter att ha fått reda på att vi var vad de flesta skulle kalla "nördar", berättade om en sci-fi butik han sett någon dag innan. Vi kände visserligen redan till denna och var där förra året (Forbidden Planet), men ändå!
Väl i London tog vi Tunnelbanan till det hostel (vandrarhem) vi skulle bo på, "Smart Russell Square". Jag skulle inte kalla det modernt, men mysigt och absolut ett ställe jag skulle komma tillbaka till. Lite livligt ibland (är säker på att de hyrt ut rummet ovanför oss till en grupp elefanter, JISSES vad de klampade ibland!), visst, men så betalade vi knappt något heller.
Direkt efter åkte vi till Speakers Corner som tyvärr var rätt dött denna dag, och vandrade efter det upp längs Oxford Street. Åt tjocka våfflor med smältchoklad. Nam.
På måndagen gjorde vi så mycket att jag knappt har någon koll på när/var/hur/varför. Började dagen med att åka till St. Barts som inte säger de flesta så mycket men får alla Sherlockians att kvida "gah" (just smile and wave at the crazy fan, just smile and wave). Därefter åt vi frukost på Speedy's, besökte British Library som tyvärr var rätt begränsat om man inte hade diverse tillstånd men fantastiskt fint i alla fall, åkte vidare till området runt St. Paul's Cathedral, gick över Millenium Bridge och gick in längst upp på Tate Modern och betraktade den vackra utsikten ett tag.
Vidare till Piccadilly Circus och upp på Shaftesbury Avenue för att besöka tidigare nämnda sci-fi butik, äta på Subway efter att ha letat efter ett Starbucks i en halvtimme och sedan se Les Misérables som var SÅ BRA. Jag menar WOW. Jag såg filmen i januari och älskade den, och sedan dess har Edda och jag lyssnat på musiken som galningar. Hela Londonresan grundade sig på meningen "Om det är någon musikal jag vill se live så är det Les Mis" vilket väldigt snabbt förvandlades till ett enda stort "LET'S DO IT".
Musiken, scenen, rekvisita, cast... allt var otroligt och jag skrattade och grät om vartannat. Har ni möjligheten så SE DEN HÄR MUSIKALEN.
Efteråt gick vi ner på Piccadilly och tittade på några duktiga dansare, och gick sedan till M&M Shop innan vi åkte hem. Alltså jag är inte överdrivet förtjust i M&Ms men wow det där är en fantastisk butik. SÅ MYCKET CHOKLAD. SO MANY COLOURS.
Därefter hem och sova. Hur våra ben och fötter kändes ska vi inte ens prata om.
Tisdag började med en otroligt god Full English Breakfast. Nam. Därefter satte vi oss på ett tåg och begav oss snabbt och smidigt till Cardiff, Wales, där alla ord är fullkomligt omöjliga att uttala. Jag menar när vi klev av tåget möttes vi av skyltar med "Ffordd Allan", "Tocynnau" och "Perirannau Arian". Tack och lov fanns det i engelska också, annars hade vi nog varit kvar där borta.
Anledningen till en day-trip till Cardiff var främst Doctor Who Experience. Yes, I am a nerd, say it and get it over with. DWE var hur som helst väldigt coolt, speciellt alla 'original props'. Efteråt strövade vi runt lite i Cardiff Bay (filmlocation för Torchwood, nevertheless!)
Väl i London tog vi Tunnelbanan till det hostel (vandrarhem) vi skulle bo på, "Smart Russell Square". Jag skulle inte kalla det modernt, men mysigt och absolut ett ställe jag skulle komma tillbaka till. Lite livligt ibland (är säker på att de hyrt ut rummet ovanför oss till en grupp elefanter, JISSES vad de klampade ibland!), visst, men så betalade vi knappt något heller.
Direkt efter åkte vi till Speakers Corner som tyvärr var rätt dött denna dag, och vandrade efter det upp längs Oxford Street. Åt tjocka våfflor med smältchoklad. Nam.
På måndagen gjorde vi så mycket att jag knappt har någon koll på när/var/hur/varför. Började dagen med att åka till St. Barts som inte säger de flesta så mycket men får alla Sherlockians att kvida "gah" (just smile and wave at the crazy fan, just smile and wave). Därefter åt vi frukost på Speedy's, besökte British Library som tyvärr var rätt begränsat om man inte hade diverse tillstånd men fantastiskt fint i alla fall, åkte vidare till området runt St. Paul's Cathedral, gick över Millenium Bridge och gick in längst upp på Tate Modern och betraktade den vackra utsikten ett tag.
Vidare till Piccadilly Circus och upp på Shaftesbury Avenue för att besöka tidigare nämnda sci-fi butik, äta på Subway efter att ha letat efter ett Starbucks i en halvtimme och sedan se Les Misérables som var SÅ BRA. Jag menar WOW. Jag såg filmen i januari och älskade den, och sedan dess har Edda och jag lyssnat på musiken som galningar. Hela Londonresan grundade sig på meningen "Om det är någon musikal jag vill se live så är det Les Mis" vilket väldigt snabbt förvandlades till ett enda stort "LET'S DO IT".
Musiken, scenen, rekvisita, cast... allt var otroligt och jag skrattade och grät om vartannat. Har ni möjligheten så SE DEN HÄR MUSIKALEN.
Efteråt gick vi ner på Piccadilly och tittade på några duktiga dansare, och gick sedan till M&M Shop innan vi åkte hem. Alltså jag är inte överdrivet förtjust i M&Ms men wow det där är en fantastisk butik. SÅ MYCKET CHOKLAD. SO MANY COLOURS.
Därefter hem och sova. Hur våra ben och fötter kändes ska vi inte ens prata om.
Tisdag började med en otroligt god Full English Breakfast. Nam. Därefter satte vi oss på ett tåg och begav oss snabbt och smidigt till Cardiff, Wales, där alla ord är fullkomligt omöjliga att uttala. Jag menar när vi klev av tåget möttes vi av skyltar med "Ffordd Allan", "Tocynnau" och "Perirannau Arian". Tack och lov fanns det i engelska också, annars hade vi nog varit kvar där borta.
Anledningen till en day-trip till Cardiff var främst Doctor Who Experience. Yes, I am a nerd, say it and get it over with. DWE var hur som helst väldigt coolt, speciellt alla 'original props'. Efteråt strövade vi runt lite i Cardiff Bay (filmlocation för Torchwood, nevertheless!)
Väl där råkade vi gå förbi ett amerikanskt hamburgarställe som jag lite förbigående tittade in i och insåg att "Oh god, det är här de spelade in scenerna i början av första avsnittet (The Impossible Astronaut) av säsong sex i Doctor Who". Så min bak har suttit där Matt Smith's bak har suttit, något jag är lite väl stolt över men ohwell.
Onsdagen var rätt slapp. Vi åt en underbar frukost på caféet på Russell Square, och begav oss sen till Liverpool Street Station. Min kära vän Isabelle och hennes pojkvän skulle åka till London just denna dag, och vi skulle hinna mötas innan Edda och jag åkte till flygplatsen från just Liverpool Street Station. I väntan på dem gick vi runt och hittade lita marknader. Sedan tillbaka till stationen, träffade Bella, kramkalas, satte oss på ett Starbucks en stund och sen var det dags att åka till flygplatsen. Kom hem sent på natten, glada och med ont i benen efter allt springande runt London.
Har filmat en himla massa, nästan mer än jag fotade. Så ge mig några dagar så ska jag nog ha hunnit kasta ihop något av det också. Nu ska jag återgå till andra saker. Bye!
Onsdagen var rätt slapp. Vi åt en underbar frukost på caféet på Russell Square, och begav oss sen till Liverpool Street Station. Min kära vän Isabelle och hennes pojkvän skulle åka till London just denna dag, och vi skulle hinna mötas innan Edda och jag åkte till flygplatsen från just Liverpool Street Station. I väntan på dem gick vi runt och hittade lita marknader. Sedan tillbaka till stationen, träffade Bella, kramkalas, satte oss på ett Starbucks en stund och sen var det dags att åka till flygplatsen. Kom hem sent på natten, glada och med ont i benen efter allt springande runt London.
Har filmat en himla massa, nästan mer än jag fotade. Så ge mig några dagar så ska jag nog ha hunnit kasta ihop något av det också. Nu ska jag återgå till andra saker. Bye!
Kommentarer
Postat av: Mamma
Underbart!!!!!! :)
Trackback