Mumford & Sons.
Wow. Alltså allvarligt talat, wow. Jag har sett artister spela på Salamässan, typ... i stil med Amy Diamond och Nanne Grönvall. Det närmsta en konsert jag kommit är när Bella och jag gick och såg Melody Club när de spelade på torget i Sala vilket i och för sig är något men INGENTING mot detta.
Vi kom dit någon timme innan det började och stod och trängdes ett tag vid dörrarna, för att sedan bli insläppta till själva salen där de skulle spela. Där stod vi sedan en timme. Mina fötter var inte jätteglada på mig redan efter den första timmen, men det gick att inte tänka på. Det skulle börja klockan åtta, och klockan åtta kom det mycket riktigt upp ett band på scenen. Bara det att det var fel band. Och jag känner ju självklart till konceptet med förband, men jag trodde att de skulle vara... mer före, om man säger så. Istället började DE spela klockan åtta, och höll på en halvtimme innan NÄSTA förband hoppade upp på scenen och spelade ytterligare en halvtimme... Så vid det laget hade vi stått på samma fläck i två timmar och det känns i benen kan jag lova. För att inte nämna det faktum att de som byggde det där rummet aldrig hört talas om LUFTKONDITIONERING. Ibland kunde det komma en kall vindpust från ingenstans, men för det mesta var det varmt. Men det fanns vatten och tillslut var förbanden klara. Inte det att de inte var bra, det var dem. Minns inte namnen tyvärr, de ena tror jag inte ens presenterade sig och de andra mumlade bara när han pratade, men de var riktigt bra. Det är ju bara det att när man stått två timmar är man lite grinig och har man kommit dit för att se Mumford & Sons då vill man se Mumford & Sons.
Men så klev faktiskt Mumford & Sons upp på scenen och plötsligt var det inte lika jobbigt att stå längre. Vi sjöng och hoppade och jag hade rätt ont i både fötter och hals efteråt men HERREGUD vad härligt det var. När allt var över och vi skulle gå ut därifrån kände jag mest för att tvärvända och dra upp bandet på scenen igen och tvinga det att spela lite mer.
Filmade lite med mobilen, ni kan se två av dem nedan. Ingen megakvalite, men det får ni leva med.
Vi kom dit någon timme innan det började och stod och trängdes ett tag vid dörrarna, för att sedan bli insläppta till själva salen där de skulle spela. Där stod vi sedan en timme. Mina fötter var inte jätteglada på mig redan efter den första timmen, men det gick att inte tänka på. Det skulle börja klockan åtta, och klockan åtta kom det mycket riktigt upp ett band på scenen. Bara det att det var fel band. Och jag känner ju självklart till konceptet med förband, men jag trodde att de skulle vara... mer före, om man säger så. Istället började DE spela klockan åtta, och höll på en halvtimme innan NÄSTA förband hoppade upp på scenen och spelade ytterligare en halvtimme... Så vid det laget hade vi stått på samma fläck i två timmar och det känns i benen kan jag lova. För att inte nämna det faktum att de som byggde det där rummet aldrig hört talas om LUFTKONDITIONERING. Ibland kunde det komma en kall vindpust från ingenstans, men för det mesta var det varmt. Men det fanns vatten och tillslut var förbanden klara. Inte det att de inte var bra, det var dem. Minns inte namnen tyvärr, de ena tror jag inte ens presenterade sig och de andra mumlade bara när han pratade, men de var riktigt bra. Det är ju bara det att när man stått två timmar är man lite grinig och har man kommit dit för att se Mumford & Sons då vill man se Mumford & Sons.
Men så klev faktiskt Mumford & Sons upp på scenen och plötsligt var det inte lika jobbigt att stå längre. Vi sjöng och hoppade och jag hade rätt ont i både fötter och hals efteråt men HERREGUD vad härligt det var. När allt var över och vi skulle gå ut därifrån kände jag mest för att tvärvända och dra upp bandet på scenen igen och tvinga det att spela lite mer.
Filmade lite med mobilen, ni kan se två av dem nedan. Ingen megakvalite, men det får ni leva med.
Kommentarer
Postat av: Kajsa (greensparkle)
SÅ JÄVLA BRA! ÅH THE EXCITEMENT! JAG MÅSTE SE DE NÄSTA GÅNG!
Postat av: Edda
HERREGUD JAG VILL DIT IGEN.
Postat av: Vilma
Jag är så avundsjuk så jag nästan dör här uppe ;)
Trackback