Tränade i repgrimma i ridhuset idag. Gick superbra! Tränade massa backa, och det gick bara bättre och bättre. Dessutom lite varvbyte. Det lyckas ibland, jag har inte riktigt fått kläm på vad jag ska ge för signaler för bästa resultat, så vi missförstår varandra ibland.

Dessutom prövade jag någonting sett i några NH-filmer på Youtube. Se nedan.

(Jag vet att ni beundrar mina paint-skills! HAHAHAHA)

Varje svart cirkel är en sockerbit (ett sorts hinderstöd, 50 cm högt) som står ca två meter ifrån varandra. Jag har henne i repgrimma/arbetsrep, och låter henne gå i en åtta runt sockerbitarna. Både inkallningar och... eh... "gå-bort-från-mig"... Jag stod bakom den nedre idag bara. Prövade att stå lite ovanpå den också, men Wims var inte riktigt lika förjust att gå framåt då. Men det är ju något vi får träna på! 

Dessutom tränade jag lite galopp, har inte velat göra det än, eftersom det har varit så svårt att få igång henne. Hellre jobba på övergångar i skritt-trav tills det sitter perfekt, än att stressa upp henne i galopp. Idag gick det superbra! Och så longerade jag henne lite i trav, stående på en av de där sockerbitarna. Hon fick alltså trava långsamt på en liten volt runt mig, jag stod ju helt stilla och bytte hand bakom ryggen. Och hon skötte sig så bra. Fina häst!

JAG ÄLSKAR DEN!
Så skön. Är dock inte lika förtjust i stigbyglarna som jag ännu inte kan ta själv, utan behöver hjälp med att sätta i fötterna i. De är ju så stela, haha. Men vi håller på att "böja ut dem" nu, och dessutom blir det ju bättre efter lite användning. Råkade lägga paden lite långt bak, och så gled den lite grann när jag började rida.









Foto; Isabelle Erixon

Jag är dålig på att uppdatera när jag är ledig. Kanske för att jag legat i sängen och varit sjuk hela dagen, men ändå. Vaknade i morse och mådde verkligen skit. Det var så igengrötat i halsen att så fort jag hostade fick jag knappt någon luft. Och hostade gjorde jag så fort jag rörde mig. Så jag stannade kvar hemma.

Men, förresten! På lördag planerar vi att släppa ihop Winnie med den nyaste hästen i stallet, Bon Jovi. Bonbon har tidigare varit en ridskolehäst men är nu pensionerad och har flyttat in i privatstallet. Bonn - ja, han har också en sisådär femtioelva smeknamn, liksom Wims - var min favorithäst på Sorf från första gången jag red honom, och jag tycker fortfarande väldigt mycket om den hästen. Och nu ska han förhoppningsvis gå tillsammans med Winnie! Är så glad att min flicka ska få en kompis igen. I princip alla i stallet är rädda för skador och vill inte ha sin häst tillsammans med någon annan. Winnie gick med en vit ponny tidigare precis när hon kom, men så köpte de en till häst och flyttade strax efter. Så sedan dess har hon varit ensam. Och jag vill att min lilla flicka ska gå i en flock, om än en liten flock. Hoppas det går bra!

Jag börjar nästan tro att Winnie saknar mig när jag är borta länge. Först åkte jag ju till Mallorca en vecka, och när jag kom tillbaka skötte sig Winns SUPER när jag tränade löst med henne. Sedan, efter fyra dagar blev jag sjuk och igår var första gången på en vecka som jag var där. Och HERREGUD så bra det gick. Hon var som ett plåster på mig! Hon skulle gå nära nära och när jag försökte öka utrymmet mellan oss verkade hon missnöjd.

Hon kunde trava riktigt långsamt i en liten volt runt mig, är fortfarande chockad över att hon gör det. Igår kunde jag till och med gå med en hand på hennes manke.

Hoppade dessutom lite löst igen. Ett hinder stod uppställt på 30 centimeter ungefär, och självklart lyckas jag springa rakt över hindret och snubbla över det. Winnie tycktes nästan sucka och klev smidigt över det som att visa att "Så här gör man, din klant!". Så jag tänkte "Varför inte?", och ställde upp hindret till 50 centimeter. Av runt tio hopp sprang hon på sidan tre och hoppade sju. Och att hon sprang på sidan berodde mest på att hon kom långt ifrån mig och SKULLE springa NÄÄÄÄÄRA och därför missade hindret totalt. Fina, duktiga häst.

Bella ska filma oss nästa vecka.

Lekte lite i Adobe Premiere CS3, det tar sin tid men nu börjar jag förstå!
Den här var väldigt pillig att göra, och jag var antagligen inte så nogrann som jag kunnat vara vilket resulterar i att det inte alls är så perfekt. Men sak samma.



Nu ska jag strax följa med mor min till stallet. Hon ska få sköta hästen och ridandet och så, men jag bara måste få träffa Wimsan. Det är en vecka sedan nu, eftersom jag blev sjuk!

Igår under dagen funderade jag på vad jag skulle göra med Winnie på kvällen.
Vår träning är rätt enformig just nu. Eller, själva träningspassen är varierade med skritt, trav, halter och backningar osv, men det är samma sak varje dag. Så jag betämde mig för att pröva något nytt.
Så... jag tog med mig ett paraply till stallet, och väl där hämtade jag två sockerbitar och ställde mitt på banan med bom över. Knappt 20-30 centimeter.

Efter att ha tränat lite på traven som vanligt bestämde jag mig för att pröva paraplyet.
Att hon inte skulle vara rädd för det och kunna tränas som vanligt fast det var i närheten. Dock visade det sig bli motsatt träning, jag fick träna på att hon inte skulle nafsa, nosa och dreggla ner paraplyet. Hon var SUPERNYFIKEN på det, och följde varje rörelse den gjorde. När jag höll den ovanför hennes huvud stod hon med nosen i vädret och försökte nå att provsmaka på dem. Puckohäst. ♥

Tränade lite mer som vanligt, och bestämde mig sedan för att pröva hindret.
Hon hade visat lite intresse för den tidigare när vi tränade - stannat och velat nosa på den osv -, vilket kändes bra. Sist jag försökte be henne ens gå öve ett hinder var i början av sommarlovet, och det gick käpprätt åt helskotta. Hon tvärstannade, svängde undan eller snodde runt och sprang åt andra hållet, ÄVEN när jag hade repgrimma på henne. Har tyckt detta var lite konstigt eftersom hon älskar att hoppa när jag sitter på ryggen. Det här är alltså en häst som laddade på 150 centimeter höga hinder när vi rider förbi! Antog att vi helt enkelt inte var redo för det, och har efter det helt glömt bort det. Men idag tänkte jag pröva igen.

Och det gick fantastiskt!
Vi började med att bara gå över det en gång. Helt vanligt i skritt, som om vi skulle gå precis där och ett hinder råkade vara i vägen. Winn bara klev över. Och detta är alltså något jag inte kunde göra löst med henne tidigare! Alls! Så vi fortsatte, och prövade i trav en gång. Det stod ju på mitten av ridbanan, så jag kunde ju inte ta hjälp av staketet. Jag tog ett hopp brevid henne över den 30 centimeter höga bommen, medan Winnie tittade på mig som om jag var en idiot och klev över den i makligt tempo. Sedan bestämde jag mig för att chansa. Bära eller brista.

Jag satte upp hindret till 50 centimeter.
Och hon hoppade... TVÅ GÅNGER! Bad henne vända upp i trav, pekade på hindret och sprang med på sidan. Precis när hon var framför hindret gjorde jag ett litet skutt, och Winnie hoppar enkelt över. Jag springer förbi på sidan och ser hur hon börjar vända upp som om hon ska gå på en volt runt mig! Alltså rusar hon inte bara iväg efter, utan stannar! Fina häst. Bad henne stanna, vilket hon gjorde perfekt. Massa, massa mys.

Sedan klantade jag till det. På ett ytterst komiskt vis.
Jag tänkte pröva igen, från hennes andra sida. Gör precis lika dant. Ber henne vända upp och trava mot hindret. Den här gången laddade hon bättre för att hoppa, så jag kom lite på efterkälken. Jag skuttar till på samma vis igen, och hästen hoppar. Jag utropar ett, "Braaaaaavoooooo"... och snubblar på sockerbiten. Jag hade inte insett att jag sprang rakt in i den, och druttade omkull. Rakt ned i backen. Flög över sockerbiten och landade på knäna och händerna på andra sidan.
Winnie blev skrämd och for iväg i någon konstig travgalopp, tvärstannar och vänder sig mot mig med uppblåsta näsborrrar och stirrar på mig med en riktig bäbismin; "Va gö mamma?! Inte skämma mi sådä!"
Reste mig lite diskret och såg mig omkring. Som tur var så fanns det ingen i närheten. Hahahahahahaha.

Avslutade med att lägga ned bommen på ena sidan och ta det i skritt två gånger, eftersom jag inte ville avsluta med att hon blev rädd efteråt. Hon var lika duktig som innan! Fina, fina flickan. ♥

Min. Häst. Rockar. Fett.
Om man nu ska uttrycka det på ett sätt jag inte gjort tidigare. Jag vet att det enda jag gör numera är att ge min häst skyhöga lovord, men hon förtjänar vart enda ett av dem. Hon blir bara mer fantastisk för varje gång! Fina, fina häst.

Hon har helt greppat konceptet med energin nu. Höjer jag min energi vill jag att hon ska göra detsamma, alltså. Däremot kanske hon inte alltid bryr sig, men sak samma! Petitesser, petitesser. De bra stunderna bara studsade hon iväg när jag drev på henne, och vi lyckades göra vår första riktiga inkallning i trav. FRÅN SKRITT TILL TRAV! ♥

Visst har jag kallat in henne i trav tidigare, men då har det varit när hon redan travat. Nu skrittade hon på spåret, jag kallade in och drev samtidigt på henne med sticken (något som för ett otränat öga förmodligen ser ut som jag vill banka skiten ur min stackars häst, hehe) och hoppar själv bakåt något steg. Det är ju inte direkt ett diskret kommando, men vadå? Det är ju första gången! Jonna lycklig. Winnie fin häst. ♥

Nu ska jag sova. I morgon ska jag packa, packa och packa, fika med mor min samt Siv och Pia som ska med på resan och an visa Emma (vän som ska ta hand om Wimsan två dagar när vi är borta) hur Sorf fungerar och sedan hitta på något skoj med hästen. Vill inte träna i paddocken igen, det blir nog lite enformigt.

Idag var Winnie B-R-U-N-S-T-I-G.
Det började redan när jag borstade av henne. Eller snarare, så fort jag ställde upp henne i gången. Hon skulle kröka på nacken, skrapa i golvet, frusta och blåsa upp sig. När jag borstade henne blev hon sur när jag var vid magen, och lyfta svansen och tryckte rumpan mot mig när jag borstade bakdelen.

Därefter släppte jag ut henne i paddocken och gick för att hämta sticken.
När jag kommer tillbaka står häst med svansen lyft, huvudet högt och uppblåsta näsborrar, medan hon stirrar mot den andra paddocken där en ridlektion pågick. Jag lät henne vara, och satte mig istället på grinden. W hoppade plötsligt rakt upp i luften, gör världens bocksprång och drar iväg i galopp till paddockens andra ände. Där frustar hon ordentligt och studsar sedan tillbaka till platsen hon först stod. Då och då gnäggar hon, och ibland kastar hon sig runt och bockar uta bara tusan.

Jag satt där och övervägde att strunta i NH träning just idag.
Hellre att vi låter bli än att allt går fel. Men så bestämde jag mig för att pröva ändå. Sagt och gjort. Jag började utan någonting, och prövade bara att driva henne lite. När Winnie beter sig såhär har hon en väldigt låg toleransgräns, och man måste vara lugn och försiktig för att hon inte ska explodera och fara iväg bockande. Därför använde jag inte sticken alls. Snart lyssnade hon rätt skapligt när jag drev henne och bromsade, så jag gick och hämtade sticken - fast utan stringen, alltså snöret som sitter i änden. Jag använder carrotsticken för att kunna göra tydligare kommandon. Hon är inte så finkänslig än, Winnie.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.
Egentligen borde jag göra lugna, långsama övningar för att lugn ned henne, men samtidigt ville jag ta vara på energin hon hade. Så jag tränade lite mer på travfattningar. Hon var rätt snabb den här gången, så med lite mer träning blir det här nog riktigt bra! Jag prövade lite lugnare saker också, men gav upp försöken när hon tröttnade totalt på mig. Det är liksom ingen mening att tragla saker när oddsen inte är med oss. Då blir det bara fel.

Jag har insett att jag inte ska träna alls med godis ändå.
Tidigare... eller ja, den här veckan... har jag använt det då och då för att förstärka det positiva i att göra något jag ber om. Men hon blir rätt bufflig av det. Markerar man att hon inte får tigga vänder hon genast bort huvudet. Men så är hon på igen lite senare, och det tar bara en massa tid när det egentligen funkar lika bra att vila lite längre.

Och till personen som tycktes tro att jag tror att jag är "bäst i nh och sånt"...
Jag har beviset på att jag inte är det nu. Det går rätt bra för Winnie och mig... i vår trygga lilla paddock. När vi var klara släppte jag henne i en större hage med samma underlag. Winnie drog direkt, haha. Visserligen var hon ju stissig från början, men hon lyssnade inte det minsta. Jag ska börja pröva lite utanför paddocken oftare nu, när det börjar sitta rätt bra i den. Målet är ju att kunna behålla henne på en liten volt runt mig även fast vi är på en större yta. Det är ett väldigt långsiktigt mål än så länge. Jag kan bara hoppas att jag lyckas få oss dit. Hehe.

W var toppen idag!
Jag tränade idag på att försöka sätta ett kommando på trav. Tidigare har jag helt enkelt drivit och sagt "traaaav!" för att göra den övergången. Jag började med att sätta ett kommando redan i början av veckan, men insåg efter fem minuters träning att det var alldeles för likt halt. Visst kan man ha två kommandon som liknar varandra, men dessa borde inte vara öka och minska! Haha.

Hon svarade i alla fall otroligt bra, faktiskt bättre än vanligt.
Hon kunde trava riktigt fint på en cirkel runt mig. Kommandot är helt enkelt att jag lägger underarmen i en 90graders vinkel och rör den fram och tillbaka. Än så länge är det inte så finkänsligt, jag får veva uta bara tusan fram och tillbaka samtidigt som jag säger ett utdraget "traaaaaaaaavaaaaaa!" innan hon kommer igång. Men skillnaden mellan början av passet och slutet var enorm, så jag e int' bitter. Idag tränade jag lite med godis, vilket jag gjort på senaste tiden när jag ska göra något nytt med henne. Mest för motivationen, eftersom hon tröttnar lite och inte vill riktigt. Å andra sidan blir hon lite bufflig med godis, men markerar jag bara att hon inte får tigga löser det sig snabbt.

Hon följde mig väldigt bra också.
Vände jag upp från spåret följde hon genast efter, och det gick lika bra i båda varven. Hon är så erhört snabblärd och smart min häst! Vi ska fortsätta jobba lite på travkommandot, motivationen och att hon ska stanna hos mig bättre och inte driva iväg lika ofta. Samt att stanna rakt på spåret. Alltså att hon stannar när hon går på en volt runt mig, UTAN att vända in mot mig eller vända bort baken bort från mig... vilket i princip är samma sak, menmen. Hon kunde det förut, men så började jag jobba lite på att flytta bakdelen igår, så nu idag flyttade hon den hela tiden, trotts att jag inte bad om det. Bushäst.

I slutet av filmen, precis innan jag börjar dansa och ser ut som en galning, så springer Winnie iväg och jag ställer mig med händerna i sidorna och bara suckar. Det händer rätt ofta kan jag säga, HAHA! Det är Winnies sätt att säga;
"Pucko, nu stressar du till allt igen! Jag drar!"

Det är bättre nu, men tidigare hade jag en tendens att be om för mycket ibland. Eller snarare, jag ber om något, och ifall Winnie inte gör detta ber jag mer. Och mer. Och mer. Och samtidigt stressar jag upp mig själv och gör rörelserna ivrigare och slutar tänka efter före jag gör något. Så då brukar Winnie helt enkelt lägga i en högre växel och kuta ifrån mig med glatt uttryck i ansiktet.
Det har dock blivit bättre nu på senare tiden. Att få grus i skorna och slå fem dubbla knutar på stringen till sticken är dock något jag gör hela tiden!

Och appropå dagnsen... Jag har faktiskt fler små klipp när jag helt plötsligt börjar dansa eller fjanta mig. Då har jag helt enkelt gett upp, när Winnie nöjt står och halvsover medan jag försöker få henne att röra på sig. Min häst är lite lat av sig ibland.

 

Tänkte göra en liten uppdatering om vad som hänt med Winnie under sommaren.
Tittar ni tillbaka i bloggen pratar jag om en hel del framsteg. Vi prövade ju lite löslongering i början av sommarlovet och jag var överlycklig att det gick så bra. Saken är den att jag klantade till mig, rätt ordentligt!
De av er som är hästintresserade vet att det finns en oskriven regel att man gör allt på vänster sida. Sadlar, tränsar, sitter upp, leder hästen... Frågar man en enorm hög hästmänniskor kan antagligen 10 % svara rätt, att det hänger kvar från tiden då man använde hästar mycket i militären. De övriga 90 % rycker på axlarna och säger att "så är det bara".

Utan att riktigt tänka på det var detta vad jag gjorde fel.
Förutom att leda och sadla osv så har jag även gjort det mesta av träningen i vänster varv. Det gick så bra, och jag fortsatte helt enkelt på det spåret. Det var någonstanns då när jag började kunna löslongera henne som jag insåg att detta gick i vänster varv, medan jag knappt kunde få henne att skritta ett varv på en långsida utan att hon bytte varv. Hörnen var en mardröm.

Så, jag började lägga all energi på det istället.
Tyvärr brydde jag mig inte om vart hon gick i höger varv, bara att hon gick i höger varv. Detta resulterade i en häst som gick på fyrkantspåret. Hela tiden. Vad man en gjorde. Alltid.

Sedan dess har jag jobbat för att "få tillbaka henne".
Helt enkelt jobbat på att få henne att hålla sig nära mig igen. Och sett till att göra allt i båda varven. Det har gått riktigt bra, och nu börjar löslongeringen sitta rätt bra igen, i båda varven! Hon är fortfarande lite väl... "utåtsträvande". Hon försvinner lite för långt bort då och då. Men vi kämpar på.
Fina, fina flickan.

Bella ska med och filma någon gång nästa vecka hoppas vi!
Vill ni se en film?

Dumma knott. Bushäst ville inte göra annat än galoppera, eller springa. Vilket resulterade i att hon sprang ifrån mig hela tiden. Men hon var mysig ändå!